Beethovens DNA

Hur det lilla kan forma det stora är utgångspunkten när Svenska Kammarorkestern, under ledning av sin chefsdirigent – tillika solist och ciceron – Martin Fröst, gästar Östersjöfestivalen. Det lilla i det här fallet är de rytmiska och melodiska byggstenarna, eller med ett annat ord: det DNA som Ludwig van Beethovens sjunde symfoni vilar på. Men konserten är också ett utforskande av dansmusikens och dansens historiska rötter genom Beethovens musik, nyskrivna verk av Jacob Mühlrad, Göran och Martin Fröst samt ett nyskrivet arrangemang av Hans Ek.

Dansens ursprung, från barock till nutid 

Konserten inleds med Jacob Mühlrads nyskrivna verk Helix, som får sitt uruppförande tillsammans med Fröst och Svenska Kammarorkestern vid den ikoniska musikfestivalen BBC Proms i Royal Albert Hall tidigare i augusti. Liksom övriga delar av programmet är verket ett resultat av ett sökande efter ett slags ursprung eller musikalisk kärna, som Mühlrad har närmat sig genom indisk raga och judisk klezmer – traditioner med rötter i århundraden av andlig dansmusik.

Därefter väntar Hans Eks svit Dance Now Always – ett arrangemang som blandar dansanta verk av några av de kompositörer som inspirerade Beethoven: Bach, Händel och Rameau. Här möter vi flera tolkningar av de livliga barockdanserna gigue och rondeau, som kom att bli populära avslutningar på sviter, men också det mer stillsamma adagiot ur Händels italienska ungdomsverk Dixit Dominus.

Därpå följer bröderna Göran och Martin Frösts Nomadic Dances, ett lekfullt, energiskt och rytmiskt verk för klarinett och orkester som för tankarna till en resa med Orientexpressen. Musiken blandar element från olika nomadiska kulturer, folkmusik och dansrytmer med stor improvisatorisk frihet och stark puls.

Beethovens sjua – dansens extas 

Efter paus väntar Beethovens symfoni nr 7, det verk som Wagner beskrev som ”dansens apoteos” – dansens klimax. Den kom till under en tid av både ekonomiska och fysiska prövningar för Beethoven, i en epok präglad av politisk och revolutionär oro. Ändå finns här knappast något av mörker eller tyngd: tvärtom präglas symfonin av ljus, rymd och en genomgående dansant puls. Kanske var det kompositörens sommarvistelse vid den böhmiska kurorten Teplitz som gav ny kraft åt både humör och skapande.

Beethoven öppnar symfonin med en långsam och förväntansfull inledning. När tempot sedan tar fart träder en punkterad, dansliknande rytm fram – ett pulserande motiv som driver satsen vidare och blir fröet till mycket av det som följer i resten av symfonin.

Den andra satsen kan uppfattas som en pavane, en stilla ”promenaddans” med rötter i renässansen. Här är uttrycket mer dämpat än i den första satsen, och en vemodig melodi bärs fram av viola och cello. Den sorgsna tonen har lett till att musiken ofta tolkats som en begravningsmarsch, eller rentav som ett uttryck för världströtthet hos Beethoven. Att han själv gärna lät tempobeteckningen allegretto (ungefär ”lite snabbt”) klinga närmare ett långsamt adagio har säkert bidragit till den upplevelsen. Satsen är sannolikt en av de mest välkända han skrev, och den var omtyckt redan under hans egen livstid. Det berättas att åhörarna vid uruppförandet i Wien den 8 december 1813 ville höra satsen en gång till så snart den klingat ut.

Den tredje satsen, snabb och scherzo-lik, är laddad med rytmisk nerv och virvlande energi, full av förslag och drillar. Mellanspelen får en nästan folksångslik klang, innan den extatiska och pampiga fjärde satsen för symfonin fram till sitt mäktiga slut. I flera verk från denna tid anspelar Beethoven på – eller citerar direkt ur – fransk revolutionär musik, en tradition som då var välkänd men i dag till stor del har fallit i glömska. Mot slutet av finalen hörs en hänsyftning på divertissementet Le Triomphe de la république (1793) av den inflytelserike parisiske tonsättaren François-Joseph Gossec (1734–1829).

När programmet till sist rör sig mot sitt avslut är det som om musiken tar ett steg ut ur historien och in i nuet. Pulsen är densamma, rörelsen lika smittande. Det som började som små byggstenar – rytmer, motiv, fragment – har vuxit till en helhet som gör det svårt att sitta still. Det är dans, i sin mest tidlösa form. 

Text: Bodil Hasselgren

18.00 i Radiohörnan: samtal om AI och musik

AI – ett hot mot musikens själ eller ett kreativt verktyg?  Det mest omdiskuterade ämnet i popvärlden är hur AI påverkar allt från upphovsrätt till sound. I ett samtal mellan P3:s musikexpert Tina Mehrafzoon och P2:s presentatör Hans Kristian Durán undersöker profilerna om frågan ser annorlunda ut i den klassiska världen. Och vad händer egentligen med den mänskliga tolkningen? Välkommen att lyssna på samtalet kl 18.00 i Radiohörnan, nedre foajén. (Ingår i konsertbiljetten.)