Öde och skuld

Tüürs saxofonkonsert

Den estniske kompositören Erkki-Sven Tüür är inte obekant för östersjöfestivals-besökaren. Det är tredje gången hans verk figurerar i sammanhanget. Tüür, en av Estlands idag mest framgångsrika tonsättare, verkar i en postmodern tradition där textur, stämning och berättelse har en framträdande plats. Så alltså också att förvänta i saxofonkonserten som uruppförs vid Östersjöfestivalens final, framförd av den ukrainska stjärnsolisten, Asya Fateyeva, berömd för sin vackra saxofonklang och sina känsliga uttolkningar.

Kullervo: Sibelius syskondrama

Elias Lönnrot tecknade ned den men det var Jean Sibelius som spred den över världen. Så kan man lite grovhugget sammanfatta det finsk-estniska skapelseeposet Kalevalans resa från regional angelägenhet till internationellt omnämnt litterärt verk. Men rörelsen gick även i motsatt riktning. Det var genom att vända sig till den finska litteraturhistorien som Sibelius fick sitt första stora genombrott som kompositör på hemmaplan. Kullervo skrevs av en ung Sibelius i början av 1890-talet. I detta femsatsiga verk för orkester, sångare, manskör och sångsolister gestaltas den olycksdrabbade Kullervo, gudasonen (eller son till jättarna närmare bestämt) som trots tappra försök inte lyckas undgå sitt förutbestämda öde.

Kullervo möttes, då det hade premiär i Helsingfors 1892, av en hänförd kritikerkår och publik. De nationalromantiska strömningarna i konsten var på stark uppgång, många var de som ville frigöra sig från det ryska inflytandet över landet. Ta därtill Sibelius förmåga att skriva stor musik som drabbar direkt, utan att för den delen någonsin kännas banal. Det kunde inte bli annat än en rungande succé.

Sökte Kalevalans ursprung

Kalevalans mysterier fascinerade Sibelius så djupt att han förlade sin bröllopsresa till Karelen i östra Finland, platsen från vilken myterna sägs ha sitt ursprung. Kanske var det också något med Kullervos öde som tilltalade honom, det vilar något suggestivt och semierotiskt över berättelsen om den dödsmärkte pojken som inte förmår undgå väntande olyckor. Han förslavas i unga år, lyckas tills slut frigöra sig, men förseglar sitt öde då han ovetandes förför och begår ”blodsynd” med sin egen bortsprungna syster. En ödesmättad berättelse som gifter sig fint med kompositörens modus, där ljus och mörker alltid samspelar på ett högst konkret vis.. I Östersjöfestivalens avslutningskonsert sjungs den otursförföljde Kullervo av den svenske barytonen Peter Mattei och hans syster av den grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou.

Sibelius första symfoni?

Kullervo skulle komma att förebåda Sibelius symfonier, vilka vid denna tidpunkt ännu inte sett dagens ljus. Musikforskarna är oense om man bör kalla Kullervo för den finske titanens första symfoni, till sin utformning är den på alla vis förtjänt av epitetet. I ett brev ska Sibelius själv ha uttryckt missnöje med undertituleringen ”symfonisk dikt”, enligt honom var Kullervo en symfoni. Endast ett fåtal år efter sitt uruppförande drog han å andra sidan undan verket från repertoaren. Det spelades inte mer under hans livstid, med undantag för firandet av Kalevalans jubileum 1935. Det var Sibeliussvärson som efter hans död drog fram verket ur gömmorna. Oavsett vad man anser om saken, är Kullervo ett synnerligen fascinerande sådant, både i egen rätt och som en försmak av den enastående svit av symfonier som skulle komma att följa på det.

Text: Edith Söderström