arrow

Allt innehåll från dagen

  • ÖPPNINGSKONSERT 9 SEPTEMBER

    Öppningskonsert 2021 / Carsten Jensen

  • CARSTEN JENSEN

    Hör Casten Jensen berätta om sin bok i en dansk intervju

  • Sveriges Radios Symfoniorkester

    Mer om Sveriges Radios Symfoniorkester och deras chefsdirigenter

ÖPPNINGSKONSERT 2021 / CARSTEN JENSEN

Torsdag 9 september. Hedersdirigent Esa-Pekka Salonen leder Sveriges Radios Symfoniorkester i en storslagen konsert där dåtidens mästare möter nutidens klanger. Hyllade pianisten Terés Löf tolkar ett utdrag ur Beethovens Pianosonat nr 32 och stjärnviolinisten Johan Dalene bjuder på preludiet till Bachs tredje Partita för soloviolin. I Anders Hillborgs Kongsgaard Variations och Esa-Pekka Salonens Fog möter vi två samtida speglingar av Beethoven och Bach. Konserten avlutas med Sibelius Symfoni nr 2. Dagens samtal sänds från Danmarks nationalbibliotek Den Sorte Diamant i Köpenhamn, där författaren Carsten Jensen möter Berwaldhallens Josef Beltzikoff i ett samtal om Jensens bok Øvelser i afsked: en coronakrønike. Går det att finna kraft till kollektiv förändring ur en personlig förlust? Alla festivalens samtal visas på skärm i Berwaldhallen, ges på engelska och kan även upplevas på Berwaldhallen Play.

Dagspass

  • 17:45

    ÖSTERSJÖSTUDION 9 SEP – DIGITAL SÄNDNING

    Kvällens gäster i Östersjöstudion är konserthuschef Staffan Becker, planeringschef Christian Thompson, dirigent Esa-Pekka Salonen, psykiatern Ullakarin Nyberg samt musiker från konserten. Programledare är Erik Blix. Sändningen sker på engelska och startar kl 17.45.

  • 18:00

    CARSTEN JENSEN OM "ÖVNINGAR I AVSKED"

    Berwaldhallen

    Hur relaterar en författare sitt arbete till klimatkrisen? Och kan sviterna av pandemin bidra till ökad medvetenhet om hur vi säkrar en hållbar framtid för kommande generationer? I dagens samtal från Danmarks nationalbibliotek Den Sorte Diamant, Köpenhamn, möter vi författaren Carsten Jensen i ett samtal med Josef Beltzikoff, kör- och orkesterchef i Berwaldhallen. Samtalet tar sin utgångspunkt i Jensens senaste bok Øvelser i afsked: en coronakrønike (Övningar i avsked: en coronakrönika), publicerad hösten 2020. En månad innan Danmark införde nationell lockdown i mars 2020 förlorade Carsten Jensen sin svärson. För Jensen blev känslan av isolering påtaglig i dubbel bemärkelse, där ensamheten i sorgen speglade pandemins sociala stiltje. Han bestämde sig för att dokumentera perioden i ett antal essäer –Øvelser i afsked. I texterna relaterar Jensen sin egen smärta till den klimatkris vi alla lever i. Hur kan en hållbar framtid se ut efter pandemin? Och går det att finna kraft till kollektiv förändring med hjälp av litteratur och musik?

    Medverkande

    • Carsten Jensen (DK) är författare och politisk kolumnist och har skrivit ett flertal romaner, essäer, artiklar och reseböcker. Han är känd för kritikerrosade romaner som Vi, de druknede (2006) och Den første sten (2015), båda översatta till en rad språk och utgivna på svenska på Albert Bonniers förlag. Våren 2021 kom den svenska översättningen av hans debattbok Bjälken i mitt öga på samma förlag. Jensen har mottagit ett flertal priser i Danmark och internationellt, bland annat det svenska Olof Palme-priset 2009 och Rausingpriset 2019. Han skriver regelbundet i Dagens Nyheter.

    • Josef Beltzikoff (SE) har en bakgrund som chef, ledare och ledarskapskonsult. Han har huvudsakligen varit verksam inom scenkonst- och orkestervärlden. I dag är Josef kör- och orkesterchef vid Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Han engageras återkommande som presentatör på scen och i radio.

  • 19:00

    Öppningskonsert

    Berwaldhallen

    Hedersdirigent Esa-Pekka Salonen leder Sveriges Radios Symfoniorkester i en storslagen öppningskonsert som blir startskottet för Östersjöfestivalen 2021 och där Bach, Beethoven och Sibelius möter nutidens klanger. Hyllade pianisten Terés Löf tolkar ett utdrag ur Beethovens Pianosonat nr 32 och stjärnviolinisten Johan Dalene bjuder på preludiet till Bachs tredje Partita för soloviolin. I Anders Hillborgs Kongsgaard Variations och Esa-Pekka Salonens Fog möter vi två samtida speglingar av Beethoven och Bach, då bägge tonsättarna på olika sätt inspirerats av de äldre mästarna i sina verk. Konserten avlutas med Sibelius makalöst vackra Symfoni nr 2, tonsättarens kanske allra mest älskade.

    Läs mer

    Bland Beethovens 32 pianosonater har den sista sonaten fått något av en särställning och kallas ibland tonsättarens ”musikaliska testamente”. I denna öppningskonsert för Östersjöfestivalen 2021 får vi lyssna till ett utdrag ur den andra satsen, som har beteckningen Arietta: Adagio molto semplice e cantabile (Arietta: Adagio, mycket enkelt och sångbart). Inledningen, med dess sångbara och sublima tema, bjuder på rogivande, närmast änglalik musik, som i kvällens konsert tolkas av den hyllade pianisten Terés Löf.

    Anders Hillborg anknyter i sitt verk Kongsgaard Variations på flera sätt till Ariettan i Beethovens sonat. Verket beställdes av John och Maggie Kongsgaard, producenter av de kaliforniska Arietta-vinerna, vars etiketter pryds med ett tryck av noter från just Ariettan i tonsättarens handstil. För Hillborg blev det naturligt att i sitt stycke utgå från musiken i Beethovens sista pianosonat.

    Precis som Beethovens pianosonater intar en central ställning i pianorepertoaren, tillhör Bachs sex partitor och sonater för soloviolin kärnrepertoaren för violinister. Den tredje partitan är den oftast framförda och i den här konserten har vi glädjen att lyssna till den unga stjärnviolinisten Johan Dalenes tolkning. Dalene har trots sin unga ålder redan mottagit flera priser, och var förstapristagare i den prestigefyllda Carl Nielsen-tävlingen 2019. Förra året framförde han Mozarts femte violinkonsert tillsammans med Herbert Blomstedt i Berwaldhallen, en konsert som fick lysande kritik.

    Esa-Pekka Salonen är inte bara en av världens mest eftersökta dirigenter och en av Östersjöfestivalens medgrundare, utan är också sedan många år en internationellt framgångsrik tonsättare. Hans verk Fog komponerades som en födelsedagspresent till arkitekten Frank O. Gehrys 90-årsdag. Gehry har bland annat ritat den spektakulära Walt Disney Concert Hall, hemmaarena för Los Angeles Philharmonic, där Salonen under många var chefsdirigent. I likhet med Hillborg har Salonen utgått från musik av äldre tiders mästare i sitt stycke, nämligen just det Bach-preludium som vi också får höra vid denna konsert.

    Jean Sibelius andra symfoni hör ända sedan det succéartade uruppförandet 1902 till hans mest spelade verk. Den finländske tonsättaren började arbetet med verket under en vintersemester i Italien och symfonin fullbordades sedan på hemmaplan i Finland. Det melodiska och härligt färgsprakande verket med sin triumfartade final kom att bli en viktig symbol för Finlands självständighetssträvan från den ryska övermakten.

    Axel Lindhe

    Medverkande

    • Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

      Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

      ”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

      Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

      En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnt till hedersdirigenter, och det har även Valery Gergiev, återkommande gästdirigent och en av grundarna till Östersjöfestivalen.

    • Världsdirigenten Esa-Pekka Salonen utmanar och förnyar ständigt den klassiska musikens roll i vår tid. Hösten 2020 tillträdde han som musikalisk ledare för San Francisco Symphony Orchestra. Han är även chefsdirigent och konstnärlig rådgivare för Philharmonia Orchestra i London där de prisbelönade installationerna RE-RITE och Universe of Sound har gjort det möjligt för människor att kliva in i orkestern genom ljud- och videoprojektioner. Salonen har också drivit utvecklingen av en hyllad app för surfplattor, The Orchestra, som ger användaren inblick i hur åtta klassiska symfoniska verk är uppbyggda.

      Åren 1985 till 1995 var Esa-Pekka Salonen chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och numera är han orkesterns hedersdirigent. 1992 till 2009 var han chefsdirigent för Los Angeles Philharmonic och är sedan 2009 också den orkesterns hederdirigent. Salonen var medgrundare till Östersjöfestivalen 2003. Han är även verksam som tonsättare, och var under 2015 till 2018 Composer in Residence vid New York Philharmonic.

    • Terés Löf är en av våra mest uppmärksammade svenska pianister. Våren 2001 gjorde hon sin diplomkonsert med ett bejublat framförande av Brahms pianokonsert nr 1, och har sedan dess arbetat som solist och kammarmusiker. På Kungl. Musikhögskolan i Stockholm var hennes lärare Esther Bodin-Karpe och Staffan Scheja. Innan dess bedrevs studier för Eva Wijk. Terés Löfs karriär har innehållit många radioinspelningar för Sveriges Radio och Sveriges Television. Det senare har bl.a. inneburit två ”Veckans Konsert” program, dels tillsammans med violinisten Daniel Röhn samt som solist med Norrköpings Symfoniorkester och som solist med Radiosymfonikerna i Berwaldhallens ”Trettondagskonsert”. Terés Löf har deltagit i många festivaler, bl.a. Musik vid Siljan och Gotland Chamber Music Festival samt var 2001 en av tre finalister i Kungl.Musikaliska Akademiens ”Solistpriset”. 2005 kom en CD-inspelning ut på Caprice Records med musik av Nielsen och Mozart.

    • Violinisten Johan Dalene har redan gjort stort intryck på de internationella scenerna. Han framträder regelbundet med ledande orkestrar och i berömda konsertsalar såväl utomlands som i Sverige. Han är vinnare av Den Norske Solistpris och blev förstapristagare i den prestigefyllda Carl Nielsen tävlingen 2019. Kommande säsonger innehåller solistuppdrag med de flesta stora skandinaviska orkestrarna liksom debut med Gewandhausorkestern Leipzig med Sakari Orami, Tjeckiska filharmonin med Franz Welser-Möst, Konzerthausorchester Berlin med Christoph Eschenbach samt recitaler i Wigmore Hall, London och Carnegie Hall, New York.

      I april 2020, under nedstängningen av publika konserter till följd av Coronapandemin, framträdde Johan i Bachs konsert för två fioler vid en bildsänd konsert tillsammans med Janine Jansen och Sveriges Radios Symfoniorkester. Under säsongen 2020/21 var Johan utnämnd till Klassiska artisten i Sveriges Radio P2. Säsongen 2021/22 är Johan utvald till Rising Star artist av European Concert Hall Organisation (ECHO). Han kommer under denna period att ge recitaler i många av Europas mest prestigefyllda konsertsalar såsom Musikverein i Wien, Het Concertgebouw i Amsterdam, L’auditori i Barcelona, Elbphilharmonie i Hamburg och Cité de la musique i Paris. Perioden 2019-2021 var Johan New Generation Artist på BBC Radio 3 och framträdde då i recitaler, kammarmusikkonserter och som solist med samtliga BBC-orkestrar.

    Musiken

    • Beethoven känner vi kanske i första hand som tonsättare av dramatiskt storslagna symfonier, men han var också en mästare i det mindre formatet, vilket inte minst hans pianomusik visar prov på. Pianot var hans eget instrument och det var som gudabenånad pianovirtuos och improvisatör han först gjorde sig ett namn i Wien på 1790-talet. Hans 32 pianosonater intar en central ställning i pianorepertoaren och han arbetade med dem under en stor del av sitt liv, mellan åren 1782 och 1822. Det är musik som spänner över alla tänkbara musikaliska känsloyttringar, från det lugna och fridfulla till våldsamt demoniska vredesutbrott.

      De flesta av de 32 sonaterna är uppbyggda i tre satser. Den sista sonaten, komponerad under några intensiva veckor i början av 1822, utformade Beethoven dock i två satser, något som fick förläggaren Maurice Schlesinger att undra om notskrivaren helt enkelt glömt bort den sista satsen. Så var det naturligtvis inte. Istället framstår verket som perfekt balanserat, med två satser som står i tydlig kontrast till varandra: den första kraftfull, och den andra med en helt annan atmosfär. Den andra satsen är utformad som ett tema med variationer och har beteckningen, Arietta: Adagio molto semplice e cantabile (Arietta: Adagio, mycket enkelt och sångbart). Satsens inleds stilla och idylliskt, och det sångbara temat rymmer en verkligt gripande atmosfär. Det är som om det musikaliska uttrycket – samtidigt som det är väldigt direkt – också känns svävande och mystiskt. Det är sublim och överjordisk musik.

      Axel Lindhe

    • På etiketten till en flaska vin av märket Arietta syns några takter ur ariettan i Beethovens sista pianosonat i c-moll, op 111. När jag fick frågan att skriva ett stycke för att hylla detta fantastiska vin valde jag förstås att ge temat en framträdande roll. Men medan Beethoven skapar ett pärlband av variationer som under styckets gång expanderar i intensitet, är mina Kongsgaard Variations snarare ett slags meditationer i avsaknad av specifik riktning.

      Musiken flyter planlöst genom sekler, och snuddar vid reminiscenser av barocken, renässansen och romantiken, ständigt med Beethovens arietta som epicentrum. Även om det knappt hörs börjar verket med musik som är sprungen direkt ur ariettan – inte i melodin, men genom samma rytmiska rörelse och harmoniska landskap. Det är som om Beethovens musik drömmer om ännu en version av sig själv. Arietta betyder ”liten sång” och under styckets gång klonar sig och muterar dessa öppningstakter ständigt till nya ”små sånger”.

      Efter den inledande delen spelar en solofiol ett enkelt, eftertänksamt motiv – även detta muterar och uppträder senare i stycket i varierande former. Därefter hörs ett violasolo – glädjefullt, som i extas – varpå samtliga instrument sjunger en hyllning till vinet och musiken. Kort efter styckets mitt hör vi ariettan för första gången, men märkligt förvrängt och utdraget, på samma sätt som en kubistisk målning förvränger sitt motiv. Det är som om musiken spelades baklänges. En enkel koral leder tillbaka till startpunkten – och så inträder slutligen den första delen av Beethovens C-durtema i sin rena form. Därefter hör vi den andra delen av temat i a-moll (återigen förvrängt), innan musiken avslutningsvis dunstar till en dimma av övertoner.

      Kongsgaard Variations är tillägnad John och Maggy Kongsgaard.

      Anders Hillborg

    • Det vilar en air av gåtfullhet runt Bachs sex sonater och partitor för soloviolin. Även om det anses fastställt att han slutförde kompositionen 1720, då han var kapellmästare vid hovet i Köthen, råder det en osäkerhet om omständigheterna runt komponerandet. Vi vet inte exakt när, var eller för vem styckena skrevs. Vi vet inte heller om musiken någonsin framfördes under Bachs egen livstid. I många år sågs musiken främst som övningsstycken och det var först med 1900-talets intåg och stjärnviolinister som Yehudi Menuhin och George Enescu som musiken började få sin nuvarande status.

      Medan de tre sonaterna följer ett regelbundet mönster med i regel fyra satser, har partitorna en friare utformning, ofta bestående av danssatser, med välbekanta namn som Allemande, Courante, Saraband och Gigue. Den tredje partitan är den oftast framförda och består av sammanlagt sju satser, sex danssatser och ett inledande preludium, som ofta framförs separat och som är det vi får höra vid denna konsert. Mycket tyder på att Bach själv var mycket förtjust i det virtuosa preludiet och han kom bland annat att återanvända musiken i två av sina kyrkokantater.

      George Enescu kallade Bachs sonater och partitor för ”violinisternas Himalaya” och musiken är utan tvekan en teknisk och musikalisk utmaning för solisten. Det är uppfinningsrik, för att inte säga hisnande musik, kanske bäst beskriven av tonsättaren och författaren Johann Friedrich Reichardt, som karakteriserade styckena som ”kanske det bästa exemplet, i någon konstform överhuvudtaget, på hur en mästare förmår att röra sig med frihet och självsäkerhet, även i kedjor”.

      Axel Lindhe

    • De första åren av sin enormt framgångsrika karriär tillbringade Esa-Pekka Salonen till inte så liten del i just Berwaldhallen, som chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester under åren 1985 till 1995. Dirigentkarriären gick sedan vidare till prestigefulla poster i bland annat Los Angeles och London och sedan säsongen 2020/21 är Salonen chefdirigent för San Francisco Symphony Orchestra. Historiskt sett har det snarare varit regel än undantag att framgångsrika dirigenter också komponerat. Orkesterledare som Wilhelm Furtwängler, Otto Klemperer, Bruno Walter och Leonard Bernstein var även tonsättare. Salonen – som komponerat över 50 verk, från kammarmusik till konserter för violin, cello och piano, till orkesterverk – kan med sina dubbla roller sägas vara bärare av en långvarig tradition.

      Esa-Pekka Salonen fick uppdraget att skriva Fog av Colburn School i Los Angeles för att fira arkitekten Frank O. Gehrys 90-årsdag. När Salonen skulle sätta igång med kompositionsarbetet gick hans tankar till det tillfälle då han själv och Gehry för första gången lyssnade till ett framförande i Walt Disney Concert Hall (ritad av Gehry). Stycket de lyssnade till var Preludiet ur Bachs tredje Partita för soloviolin, framförd av Los Angeles Philharmonics konsertmästare Martin Chalifour. Bachstycket blev därför en naturlig utgångspunkt i arbetet med Gehrys födelsedagsstycke, och mycket av harmonierna i Fog utgår från Gehrys namn, F A G E H.

      I en intervju i samband med ett framförande av stycket i Houston tidigare i år, berättade Salonen själv om sitt verk och beskrev det som ”… en fantasi runt Preludiet …  en dröm där Preludiet alltid finns där; under ytan, rakt framför oss, någonstans helt i bakgrunden, men alltid närvarande …”

      Axel Lindhe

    • Tidigt på våren 1901, i den lilla staden Rapallo på Italiens västkust påbörjade Jean Sibelius arbetet med sin andra symfoni. Året innan hade hans och Ainos dotter Kirsti dött i tyfus, bara dryga året gammal, och med hjälp av vännen baron Axel Carpelan, hade familjen Sibelius kunnat resa bort och lämna sorg och saknad bakom sig, om än för en tid.

      ”Nu är jag åter helt och hållet fantasimänniska”, skrev en lättad Sibelius till Carpelan från Italien i mars 1901. ”Jag skulle gärna inviga Dig, förstående vän, i mitt arbete, men avhåller mig därifrån av princip. Enligt min tanke är det med kompositioner som med fjärilar: rör vid dem en enda gång, och stoftet är borta.” Senare på hösten skrev han färdigt symfonin, när familjen hade återvänt till Finland.

      I stället för att, som tidigare, hämta inspiration från finska sagor och legender, vände blickade Sibelius inåt och vände sig också utåt mot det Europa som han fått se delar av under resan. I symfonins tredje sats spelar till exempel oboestämman en melodi som han skall ha hört i Prag under hemresan.

      Symfonin öppnar sorglöst, nästan idylliskt, men snart tilltar dramatiken och tonen blir mörkare. Andra satsen inleds dramatiskt med pukvirvel och pizzicato, följt av en dyster fagottmelodi. Tredje satsen är ett snabbt scherzo som skall spelas väldigt livligt, Vivacissimo, och domineras av hetsiga stråkar, men med kontrasterande lugnare partier. Fjärde satsen tar vid utan avbrott, efter en uppbyggnad i hela orkestern som lockar lyssnaren att dra efter andan.

      Med radions och grammofonspelarens hjälp kom Sibelius andra symfoni att bli en av de mest avlyssnade under 1900-talet. Alla stora dirigenter har tolkat den, alla namnkunniga orkestrar – och några till – har spelat den. Redan vid uruppförandet tog den finska publiken symfonin till sitt hjärta. ”En sådan tonsättning har aldrig tidigare klingat hos oss” löd kritiken. 1902 var Finland fortfarande en del av det ryska tsardömet och den andra symfonin befäste Sibelius rykte som nationalhjälte.

      Året därpå spelades symfonin i något omarbetad version i Stockholm. En tid senare skrev en hänförd Wilhelm Stenhammar till Sibelius: ”Du härliga människa, det är ju hela fång av under du hämtat upp ur det omedvetnas och outsägligas djup.”

      David Saulesco

    •