arrow

Allt innehåll från dagen

  • 10 SEPTEMBER

    Malin Broman & Friends / Alla ska med

  • SE MALIN BROMAN X 8

    Se Malin Broman x 8 spela alla åtta stämmor i Mendelssohns stråkoktett

  • GUNNEL WÅHLSTRAND

    Kika in i Gunnel Wåhlstrands säregna bildvärld

MALIN BROMAN & FRIENDS / ALLA SKA MED

Fredag 10 september. Radiosymfonikernas konsertmästare Malin Broman leder sina vänner i en konsert där Mendelssohns stråkoktett får sällskap av två världspremiärer signerade Britta Byström: Ink-wash on paper, som spelas till projicerade bilder av konstnären Gunnel Wåhlstrand, och A Room of One’s Own, inspirerad av Virginia Woolfs essä. Kvällens samtal äger rum i Kista Bibliotek, Östersjöfestivalens nya samarbetspartner, där Järvaveckans grundare Ahmed Abdirahman samtalar med Johanna Koljonen om hur vi bygger en hållbar värld med hjälp av kultur. Alla festivalens samtal visas på skärm i Berwaldhallen och kan även upplevas på Berwaldhallen Play.

Dagspass

  • 17:45

    ÖSTERSJÖSTUDION 10 SEP – DIGITAL SÄNDNING

    Dagens programledare i Östersjöstudion är Erik Blix som leder festivalens digitala publik genom dagens program. Sändningen sker på engelska och startar 17.45.

  • 18:00

    ALLA SKA MED

    Berwaldhallen

    Vilket samhälle vill vi se resa sig ur askan efter pandemin? I dagens samtal, sänt från Östersjöfestivalens nya samarbetspartner Kista Bibliotek, möter vi Järvaveckans grundare Ahmed Abdirahman och Johanna Koljonen. Vilket ansvar har vi som enskilda medborgare att forma vår gemensamma värld? Vilka konflikter står vi inför? Och hur kan vi organisera oss och finna inspiration till förändring? Ahmed Abdirahman är grundare och VD för The Global Village, en ideell stiftelse som verkar för delaktighet och demokrati i samhället i stort och framför allt i socioekonomiskt utsatta områden. Stiftelsen organiserar bland annat Järvaveckan.

    Medverkande

    • Ahmed Abdirahman (SE) är grundare och VD för The Global Village, en ideell stiftelse som verkar för delaktighet och demokrati i samhället i stort och framför allt i socioekonomiskt utsatta områden. Stiftelsen organiserar bland annat Järvaveckan – en årligen återkommande politikervecka som arrangeras i Spånga, där företrädare för svenska politiska partier, intresseorganisationer och företag medverkar. Ahmed Abdirahman har tidigare varit expert på social hållbarhet vid Stockholms Handelskammare. Han kom till Sverige 1998 från Somalia. 2018 var han värd för Sommar i P1.

    • Johanna Koljonen (SE) är författare, programledare, debattör och kulturjournalist. 2011 och 2012 uppmärksammades hon i samband med kampanjen #prataomdet, där Koljonen och andra journalister utforskade sexuella gråzoner. Koljonen blev tidigt känd för sin medverkan i tidningen Darling, har varit med i På spåret och i P3 Kultur samt vunnit Stora Journalistpriset 2011.

  • 19:00

    MALIN BROMAN & FRIENDS

    Berwaldhallen

    Sveriges Radios Symfoniorkesters konsertmästare Malin Broman leder sju stråkmusiker och sig själv i Mendelssohns stråkoktett – och två världspremiärer signerade Britta Byström. Ink-wash on paper är inspirerad av konstnären Gunnel Wåhlstrands detaljrika bilder, vilka också projiceras på duk under konserten. A Room of One’s Own är inspirerad av Virginia Woolfs klassiska essä och tillägnad Malin Broman. Stycket framförs vid konserten i form av en film där Malin spelar alla åtta stämmor själv.

    Läs mer

    Våren 2017 öppnar en stor utställning på Magasin III med Gunnel Wåhlstrands fotografiskt mjuka och säregna verk i tusch på papper med motiv ur föräldrarnas fotoalbum. Musiken är central för Gunnels arbete. ”Numera går jag på varenda Mahlerkonsert och vill helst av allt ha en egen stol på körläktaren i Berwaldhallen. Det har blivit lite av en drog”, säger hon i en intervju. Hon känner att hon vill tacka konsertmästaren i Sveriges Radios Symfoniorkester och bjuder in Malin Broman till en personlig visning. Malin tar med sin vän tonsättaren Britta Byström, och ett frö slår rot: de tre vill samarbeta.

    Britta Byström, som har närmat sig både konst och konstnärskap i sin musik förut, fastnar för sju bilder i kronologisk ordning. Hon ger sitt nya verk namnet Ink-wash on paper efter Gunnel Wåhlstrands tuschteknik.

    Tre år senare har ett virus svept in kulturvärlden i ett tjockt, konturlöst snötäcke. Men där under gror det så det knakar. Folk sjunger a capella med sig själva och balettdansare i lockdown gör koreografi av middagsdisken. I sociala medier sprids en film där Malin Broman spelar presto-satsen ur Felix Mendelssohns stråkoktett på egen hand. Fyra violin-, två viola- och två cellostämmor – åtta olika Malin som musicerar med sig själv. Det ensamma arbetet väcker något hos Malin som hon vill ha mer av. Hon ringer Britta Byström.

    Byström tänker på författaren Virginia Woolfs ord i boken A Room of One’s Own från 1929 om att även kvinnor behöver ett eget rum för att kunna skapa. Britta säger att det egna rummet för henne handlar om ”de magiska ögonblick som uppstår i det konstnärliga arbetet”. A Room of One’s Own blir ett verk som blir en film, där Malin Broman spelar samma instrument som i Mendelssohns oktett, samt visslar och sjunger Virginia Woolfs ord: ”there is no gate, no lock, no bolt that you can set upon the freedom of my mind”.

    Filmen får nu urpremiär – medan den fysiska Malin får sällskap på scen av sju musikervänner för att framföra hela Mendelssohns oktett tillsammans, live.

    Janna Vettergren 

    Medverkande

    • Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Hon har varit konstnärlig ledare för Musica Vitae sedan hösten 2015 och efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som konstnärlig ledare med bland andra Trondheim Solistene, Oulu Sinfonietta, Gävle symfoniorkester och australiska ACO Collective.

      Hon har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Helen Grime, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson och spelat in både Carl Nielsens och Britta Byströms konserter på skiva. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som givit mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

      Sedan 2008 är hon ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

    • Malin William-Olsson är alternerande stämledare för andra violin i Sveriges Radios Symfoniorkester. Studierna bedrevs i Köln och Stockholm. Hon har frilansat både i Sverige och internationellt, med ensembler som Mahler Chamber Orchestra och Spira Mirabilis. Malin ingick i den firade Taliskerkvartetten och är medlem av det innovativa bandet SeLest, som låter klassiskt möta pop.

    • Violinisten Martin Stensson är sedan 2000 anställd i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har även vikarierat som konsertmästare eller stämledare i bland andra NorrlandsOperans Symfoniorkester och Norrköpings Symfoniorkester. Han debuterade 1998 som solist i Bartóks Violinkonsert nr 1 med Sveriges Radios Symfoniorkester och har sedan dess uppträtt som solist med flera kammarorkestrar och orkesterföreningar i Sverige. Han är dessutom en flitigt anlitad studiomusiker och medverkar på skivor med artister som Britney Spears, Celine Dion, Westlife och Dirty Loops. De senaste 20 åren har han nyfiket utforskat folkmusik och jazz för att vidga sina musikaliska vyer. Martin har studerat violin för professor Leo Berlin och professor Henryk Kowalski vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

    • Riikka Repo är sedan 2013 alternerande stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon är en passionerad kammarmusiker som regelbundet framträder på flera internationella scener i olika ensembler, bland annat som medlem i Vamlingbo-kvartetten. Sedan 2017 är hon även medlem i Chamber Orchestra of Europe. Tidigare var hon 2008–2013 anställd i Kungliga Filharmonikerna. Riikka har studerat för David Takeno i London, för Lars Anders Tomter på Edsbergs kammarmusikinstitut samt för Jouko Mansnerus vid Sibelius-Akademien där hon 2008 diplomerades med högsta betyg. Riikka spelar på en Maggini utlånad av Järnåkerfonden.

    • Marie MacLeod är solocellist i Kungliga filharmonikerna sedan 2013, och är ursprungligen från Storbritannien men är sedan länge bosatt i Sverige. Marie har framträtt med bland andra London Symphony Orchestra och Ulster Orchestra. Hon har spelat in skivor för Stone Records, Champs Gill Records, BBC och Sinimage. 1998 vann Marie förstaplatsen i stråkkategorin i BBC Young Musician of the Year. Nuförtiden framträder hon ofta i Konserthusets kammarmusikserier Filharmoniker i närbild och Soppkonserter.

    • Nederländske kontrabasisten Rick Stotijn anses vara en av världens främsta på sitt instrument. Han är sedan 2010 stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester, gästspelar i samma roll hos exempelvis London Symphony Orchestra och Concertgebouworkestern i Amsterdam och uppträder som solist med flera av världens främsta ensembler som Musica Vitae, Nederländska Radions Symfoniorkester, Amsterdam Sinfonietta, Joensuu stadsorkester och Sveriges Radios Symfoniorkester. Han samarbetar flitigt med högaktuella tonsättare och har fått verk skrivna för sig av exempelvis Britta Byström, Roel van Oosten, Rene Samson och Michel van der Aa. Som kammarmusiker har han spelat med bland andra Janine Jansen, Mischa Maisky, Vilde Frang, Simon Crawford-Phillips och Johannes Rostamo. Han uppträder regelbundet vid festivaler i exempelvis Luzern, Delft och Utrecht. Han spelar på en Raffaele & Gagliano tillhandahållen av NMF, Nederländska musikinstrumentstiftelsen.

    • Niklas Andersson är anställd som soloklarinettist i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 1992 efter fem år som soloklarinettist i Trondheims och Helsingborgs symfoniorkestrar. Under 15 år var han även medlem i framstående nutida musikensemblen KammarensembleN där han var med och uruppförde ett stort antal verk av svenska och utländska tonsättare. I kammarmusiksammanhang har han även spelat med bl a Tale-, Lysell-, Zetterqvist- och Nya Stenhammarkvartetten samt med tjeckiska Skampakvartetten. Tonsättare som Daniel Nelson och Victoria Borisova-Ollas har komponerat verk för honom och som solist har han framträtt med svenska orkestrar hemma och utomlands i klarinettkonserter av Mozart, Copland, Wallin, Nelson, Henze och Nielsen. Niklas studerade först vid Musikhögskolan i Göteborg för Sten Pettersson samt för Walther Boyekens i Antwerpen och i London för John McCaw.

    • Henrik Blixt är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester, tidigare solofagottist i Gävle Symfoniorkester. Han har spelat i fagottkvertetten Särimner som 1996 vann första pris vid den internationella fagottkvartettävlingen i Potsdam. Hösten 1998 vann han andra pris i den internationella träblåstävlingen i Bayreuth i konkurrens med 91 andra musiker. Efter studier vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för bland andra professor Knut Sönstevold tog han solistdiplom våren 1998 efter att ha framfört André Jolivets fagottkonsert med Sveriges Radios Symfoniorkester. Med Amadékvintetten har han spelat in bland annat musik av Mozart och Nielsen samt svenska tonsättare som Rolf Martinsson och Daniel Börtz. Två gånger har han fått verk skrivna till sig av Mats Larsson Gothe, solostycket Ricerco 1 och solokonserten Ricerco 2.

    • Simon Crawford-Phillips är verksam som dirigent, solist och kammarmusiker, och har spelat en bred repertoar med orkestrar som Academy of Saint-Martin-in-the-Fields, English Chamber Orchestra och Halléorkestern. Tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkesters konsertmästare Malin Broman tillhör han grundarna av Kungsbacka Pianotrio, hörd i såväl Carnegie Hall som i stora europeiska konserthus.

    Musiken

    • Ink-wash on paper (Tusch på papper) är ett verk för oktett, inspirerat av Gunnel Wåhlstrands konstnärskap. Det består av sju satser, som var och en anknyter till en målning: ”Långedrag”, ”Looking at Paintings”, ”The Meadow”, ”Walk”, ”The End of July”, ”Shallow Waters” och ”Rose”. Målningarna är placerade i kronologisk ordning. Den första, ”Långedrag”, är från 2004. De två sista målades sommaren 2020 och pappret hade knappt hunnit torka när jag började skriva musik till dem!

      Hur gör man för att fånga en bild i musik? Dels har jag tagit fasta på den vattenbaserade tuschteknik som Gunnel arbetar i, och på olika sätt försökt att överföra den till musik – därav verkets titel. Men jag har också velat fånga den speciella blandning av ljus och vemod som för mig är så slående med Gunnels bilder.

      Mitt verk är tänkt som en pendang till Modest Musorgskijs komposition Tavlor på en utställning, där lyssnaren förflyttas mellan olika musikaliska bilder via små mellanspel som Musorgskij kallat promenader. I Ink-wash on paper finns inga mellanspel, men däremot satsen/målningen ”Walk”, här placerad i mitten av sviten. De tre målningarna före den förenas av motiv med människor sedda på håll, medan de tre målningarna efter ”Walk” är närbilder av något i naturen. På så sätt kan man uppleva hur perspektivet genom bildsviten gradvis zoomar in, tills vi i sats sju blickar in i en bländande vit blomma. Denna långsamma inzoomning finns även i musiken: i början uppträder oktetten som en enda klangkropp, liksom betraktad från distans, medan vi mot slutet kommer allt närmare de enskilda instrumenten. Och det vita i pappret – det magiska glittret i vattnet, blommorna på ängen – motsvaras i musiken av den kvarliggande efterklangen, den som framträder när allt annat tystnar.

       Ink-wash on paper är tillägnad Gunnel Wåhlstrand.

      Britta Byström

    • När Malin Broman hösten 2020 kom med idén att jag skulle komponera något som hon kunde spela ”med sig själv”, gick mina tankar till Virginia Woolfs A Room of One’s Own (Ett eget rum). Hos Woolf syftar titeln på den rent praktiska avskildhet som även kvinnor behöver för att skriva litteratur (”A woman must have money and a room of her own if she is to write fiction”). Själv tänkte jag mer på den stora glädje som ligger i att skapa i ensamhet, och på de magiska ögonblick som uppstår i det konstnärliga arbetet. Denna magi består också under en pandemi; även om vi under detta år har fått se musiklivet drabbas på ett fruktansvärt sätt lever ändå skapandets glädje vidare, osårbar i sitt egna rum.

      Förutom att Malin i detta verk spelar åtta stämmor på tre olika stråkinstrument – violin, viola och cello – så visslar hon också och sjunger stämsång med sig själv. Den lilla text hon sjunger är även den hämtad från A Room of One’s Own och lyder, med en delvis ny innebörd under denna musiklivets lockdown: ”there is no gate, no lock, no bolt that you can set upon the freedom of my mind”.

      Verket utgör också en liten pendang till ett större verk som jag komponerat för Malin och kontrabassolisten Rick Stotijn: dubbelkonserten Infinite Rooms. Då handlade det om orkestrala oändlighetsrum, inspirerade av den japanska konstnären Yayoi Kusama. Nu flyttar vi alltså från det stora orkesterrummet in i den lilla, enskilda kammaren, men principen är densamma: också det egna rummet är ett slags oändlighetsrum, där små musikaliska detaljer förmerar sig i oändlighet genom speglar.

      Och trodde någon att Malin Broman är utåtriktad? Skenet bedrar. Hon är, berättar hon, introvert. Då behöver man ett eget rum.

      Britta Byström

    • När vi tänker på underbarn går tankarna gärna till Mozart, men även Mendelssohn visade tidigt en enastående talang som tonsättare. Redan i tidiga tonåren hade han skrivit tretton symfonier för stråkorkester, flera konserter och kammarmusik.

      Oktetten komponerade han som sextonåring. Att skriva ett så moget verk i så ung ålder är imponerande. Ännu mer respektingivande var Mendelssohns prestation sett i ljuset av att verket inte hade några direkta föregångare. Beethovens septett hade sett dagens ljus vid sekelskiftet och Schuberts oktett skrevs strax innan Mendelssohns verk, 1824, men båda dessa verk inbegrep blåsinstrument. Louise Spohr hade visserligen precis komponerat sin första dubbelkvartett, men den uppvisar inte alls samma uppfinningsrikedom som hörs hos Mendelssohn.

      Erfarenheterna från stråksymfonierna kom väl till pass när han gav sig i kast med Oktetten, och att den självsäkra tonåringen var på det klara med att hans nya verk var något annat än vilket kammarmusikaliskt verk som helst visar hans instruktioner i partituret: ”Oktetten måste spelas likt en symfoni i alla stämmor. Piano- och forteangivelser måste observeras noggrannt och betonas starkare än vad som är brukligt i denna typ av stycken.”

      Han dedicerade verket till sin violinlärare, Eduard Rietz, och första satsen inleds med ett briljant Allegro där förstaviolinisten får tillfälle att visa sin skicklighet. Efter ett drömskt Andante följer Scherzot, som enligt systern Fanny var inspirerat av ett avsnitt ur Goethes Faust. Faktum är att de suggestiva tongångarna under Mendelssohns tid var så älskade att Scherzot förekom som självständigt stycke vid konserter. Finalsatsen inleds i ett rasande tempo och visar prov på att den brådmogne sextonåringen även var en mästare i kontrapunkt.

       Axel Lindhe