Facce d’Amore - barockpärlor med Il Pomo d'Oro och Jakub Józef Orliński

aug.

Fredag 19:00

Entré till samtal "Vad händer utanför ”comfort-zonen” kl 21.00 ingår i konsertbiljetten

KÖP BILJETT

Facce d’Amore – kärlekens ansikten är namnet på kvällens konsert med barockensemblen Il Pomo d’Oro och countertenoren Jakub Jósef Orliński. På programmet står arior ur barockens kända, och mer okända operor av tonsättare som George Friedrich Händel, Francsco Cavalli och Guiseppe Maria Orlandini. Countertenoren, eller dåtidens kastrat, hade ofta en hjälteroll i barockens operor. I kvällens konsert får vi möta dess olika känslomässiga gestaltningar.

Skriv ut

Medverkande

Il Pomo d'Oro

Il Pomo d’Oro grundades 2012. Ensemblen arbetar med autentiska och dynamiska tolkningar av operor och instrumentalmusik från barock till klassicism. Musikerna är alla välkända experter på framförande av äldre musik. Följande dirigenter har arbetat med Il Pomo d’Oro: Riccardo Minasi, Maxim Emelyanychev, Stefano Montanari, George Petrou, Enrico Onofri och Francesco Corti. Konsertmästar Zefira Valova leder orkestern i olika projekt. Maxim Emelyanychev har dirigerat ensemblen sedan 2016, och Francesco Corti har sedan 2019 varit ensemblens förste gästdirigent.

Il Pomo d’Oro är en flitig gäst hos prestigefyllda konserthus och festivaler runt om i Europa. Efter världssuccén ”In War and Peace” med Joyce DiDonato 2020 presenterade Il Pomo d’Oro och Maxim Emelyanychev “My Favorite Things” och genomför just nu en världsomspännande turné med ”Eden”, Pomo d’Oros senaste program och skivinspelning tillsammans med Maxim Emelyanychev och den amerikanska mezzosopranen Joyce DiDonato. Bland ensemblens skivinspelningar finns: G. F. Händel’s Agrippina, Serse, Tamerlano, Partenope och Ottone; Leonardo Vinci’ s Catone in Utica samt Alessandro Stradella’s La Doriclea. Deltar gör countertenorerna Jakub Józef Orliński, Franco Fagioli, Max Emanuel Cencic och Xavier Sabata, mezzosopranerna Ann Hallenberg och Joyce DiDonato samt sopranerna Lisette Oropesa, Emöke Barath och Francesca Aspromonte.

Inspelningar av Haydns violin- och cembalokonserter och ett album med cellisten Edgar Moreau vann Echo Klassik Awards 2016. Andra instrumentalinspelningar tar upp violin- och cembalokonserter av J.S. Bach med solisterna Shunske Sato och Francesco Corti och violinkonserter med virtuosen Dmitry Sinkonvsky. 2021 släpptes inspelningar med Bachs cembalokonserter vol.2 med Francesco Corti, Ombra Compagna med Lisette Oropesa (Mozarts konsertarior) och Jakub Józef Orliński (Anima Aeterna). 2022 släpptes sju album: Händels Apollo e Dafne med Kathryn Lewek (sopran) och John Chest (bas); Mandolin on Stage med Raffaele La Ragione (mandolin); Eden, en ny konsert med Joyce DiDonato; Bachs cellokonserter volym III med Francesco Corti; violinkonserter av Benda, Graun, Saint-Georges och Sirmen med Zefira Valova som solist; Roma Travestita med sopranen Bruno de Sá samt Händels oratorium Theodora med en stjärnspäckad rollista (Lisette Oropesa, Joyce DiDonato, Paul-Antoine Bénos-Djian, Michael Spyres, John Chest) – här introduceras även Il Pomo d’Oros nya vokalensemble.

Under 2022 inledde Il Pomo d’Oro ett längre inspelningsprojekt med symfonier av Mozart och utvalda solokonserter med Maxim Emelyanychev som dirigent. Albumen Anima Sacra med Jakub Józef Orliński och Voglio Cantar med sopranen Emöke Barath vann det prestigefyllda priset Opus-Klassik, och inspelningen av G.F. Händels Serse, med Maxim Emelyanychev som dirigent, vann det italienska priset Abbiato del Disco. Inspelningen av Alessandro Stradellas opera La Doriclea, med Andrea di Carlo som dirigent, vann 2018 det tyska Preis der Deutschen Schallplattenkritik. Virtuosissimo med Dmitry Sinkovsky, från 2019, vann Diapason d’Or. Eden med Joyce DiDonato vann 2022 en Choc från Classica och en Opus Klassik. Il Pomo d’Oro är officiell ambassadör för El Sistema Grekland, ett humanitärt projekt som tillhandahåller gratis musikutbildning för barn i flyktingläger i Grekland.

Il Pomo d’Oro ger regelbundet välgörenhetskonserter samt erbjuder workshops och musiklektioner enligt El Sistemas metod i olika flyktingläger i Grekland. Ensemblens namn är taget från Antonio Cestis opera från 1666. Den komponerades till bröllopet mellan kejsare Leopold I och Margarita Teresa av Spanien. Il Pomo d’Oro var troligen den mest påkostade och den mest spektakulära operaproduktionen i operans då unga historia. 24 scenbilder, en balett med 300 hästar och ett fyrverkeri bestående av 73 000 raketer och en mängd specialeffekter. Allt detta för att visa att kejsarens hov var det mest storslagna i hela Europa.
Zefira Valova, konsertmästare

Zefira Valova är född i Sofia där hon tog en masterexamen vid konservatoriet. Mellan 2009 och 2011 specialiserade hon sig på barockviolin vid konservatoriet i Amsterdam för Lucy van Dael.

Mellan 2003 och 2008 var hon konsertmästare för flera orkestrar i Bulgarien samt för Nederländernas ungdomsorkester. Hon har framträtt som solist tillsammans med Sofias akademiska symfoniorkester, Classic FM Radio Orchestra, Chamber Orchestra Orpheus och Ars Barocca Ensemble – hon vann bulgariska radions pris Ensemble 2007.

Zefira Valova är en av grundarna till barockfestivalen i Sofia; Bulgariens enda årliga evenemang för tidig musik och historiskt inspirerade framträdanden. Hon började med historiskt inspirerade framträdanden 2008 i European Union Baroque Orchestra där hon samarbetade med Roy Goodman, Lars Ulrik Mortensen och Enrico Onofri.

Hon har varit Il Pomo d’Oros konsertmästare sedan 2015, större delen av tiden med Maxim Emelyanychev som dirigent. Hon har sedan 2016 dirigerat Sofia filharmoniska orkesters serie med tidig musik.

Föregående säsong framträdde hon som konsertmästare vid Il Pomo d’Oros konserter med Joyce di Donato, Ann Hallenberg, Franco Fagioli, Jakub Orlinski och Edgar Moreau. Hon samarbetar med Helsingfors barockorkester i en bredare repertoar som innefattar musik från barocken, klassicismen och romantiken.

Hon har även samarbetat med bland andra Orchestra of the Age of Enlightenment, La Chambre Philharmonique, B’Rock, Les Ambassadeurs. Hon framträder i kammarmusikensembler tillsammans med pianisterna Olga Pashchenko och Vasily Ilisavsky, gitarristen Izhar Elias och blockflöjtisten Erik Bosgraaf.

Zefira Valova har genom organisationen Jumpstart Jr. Foundation tillgång till en violin av florentinarna Lorenzo & Tomaso Carcassi 1760.
Jakub Józef Orliński, countertenor

Den polske countertenoren Jakub Józef Orliński har etablerat sig som en av världens främsta artister. Han firar triumfer i operor, konserter och på skivinspelningar. Som exklusiv artist för skivbolaget Warner/Erato vann han med sin första skivinspelning Anima Sacra det prestigefyllda priset Opus Klassik Award for Solo Vocal Recording, och med nästa, Facce d’amore, vann han utmärkelsen Recording (Solo Recital) of the Year vid International Opera Awards 2021. Hans utsålda konserter och framträdanden i Europa och USA har lockat nya entusiaster, och liveframförandet av Vivaldis “Vedrò con mio diletto”, som filmades under festivalen i Aix-en-Provence, har setts av nästan tio miljoner online. Teveframträdanden som “Concert de Paris” vid Eiffeltornet och “Rebâtir Notre Dame de Paris”, båda tillsammans med Orchestre National de France, och priset Les Victoires de la Musique Classiques konsert tillsammans med Orchestre de l’Opéra National de Lyon, har visats för miljontals tittare världen över. Ett längre reportage publicerades i The New Yorker 2019 och han har förekommit på omslaget till polska Vogue. Hans tredje album, Anima Aeterna, med sakrala arior och motetter från barocken – släpptes i oktober 2021, och han har turnerat över hela Europa med Il Pomo d’Oro.

Under säsongen 2022/23, debuterar Orliński på Théâtre des Champs-Élysées som Orfeus i Orfeo ed Euridice, med Thomas Hengelbrock som dirigent, och senare på San Francisco Opera i en nyuppsättning av Matthew Ozawa. Han sjunger även Arsamene i Serse på Opéra de Rouen med David Bates som dirigent och Athamas i en nyuppsättning av Semele av Claus Guth på Bayerische Staatsoper. I konsertsammanhang uppträder han över hela Europa tillsammans med Il Pomo d’Oro, Il Giardino D’Amore och pianisten Michał Biel.

På fritiden ägnar sig Jakub Józef Orliński åt breakdance och annan dans.

Musiken

Ungefärlig konsertlängd: 1 timme och 40 minuter inklusive paus

FRANCESCO CAVALLI: Sinfonia & Erme e solinghe… Lucidissima face ur La Calisto

4 min
GIOVANNI ANTONIO BORETTI: Chi scherza con Amor ur Eliogabalo

3 min
GIOVANNI ANTONIO BORETTI: Sinfonia & Crudo amor non hai pieta ur Claudio Cesare

4 min
GIOVANNI BATTISTA BONONCINI: Infelice mia costanza ur La Costanza non gradita

6 min
GIOVANNI BATTISTA BONONCINI: Sinfonia ur La Nemica d'Amore fatta amante

4 min
FRANCESCO BARTOLOMEO CONTI: Odio, vendetta, amor ur Don Chisciotte

4 min
LUCA ANTONIO PREDIERI: Dovrian quest’occhi piangere ur Scipione i Giovane

5 min

Antonio Luca Predieri (1688-1767), musiker och kompositör, tillhörde en berömd musikerfamilj i Bologna och tjänstgjorde som försteviolinist och altviolinist i La basilica di San Petronio. Med sin första opera Partenope (1710) gjorde han succé, och kunde etablera sig som operakompositör. Han blev en av de mest kända operakompositörerna i sin generation, och var samtida med Vinci, Pergolesi och Porpora.
1737 flyttade han till Wien som biträdande direktör för hovkapellet och blev 1741 hovkapellmästare där, för att mot ålderns höst flytta tillbaka till hemstaden.

Predieri skrev ett trettiotal operor, uppsatta i Bologna och på andra håll i Italien, samt i Wien.
Librettona han tonsatte speglar smaken av den första arkadiska operareformen, som innebar ett närmande till texten och en bredare palett av känslomässigt uttryck.
I operorna betonade han ordens struktur och betydelse och satte dem i sitt musikaliska sammanhang, och framhävde texten genom flitigt användande av intressanta dynamiska skiftningar i ariorna. I mångt och mycket är hans musik influerad av den galanta stilen från den så kallade Bolognaskolan, för att senare i Wien utvecklas mot en större användning av polyfoni och ett friare, mer obundet orkesterpartitur.

Operan Scipione il giovane (Scipio den yngre), med libretto av Giovanni Francesco Bortolotti, hade premiär i Venedig, Teatro San Giovanni Grisostomo, 19 november 1731. Den berömde kastratsångaren Antonio Bernacchi, en av Händels gunstlingar, gjorde titelrollen.

I tredje akten sjunger Scipio den emotionellt laddade arian Dovrian quest’occhi piangere (Dessa ögon ska gråta): ”Aldrig mera ska jag få se min älskades ansikte, men din trogna kärlek hjälper mig att hålla tårarna tillbaka. Se denna själsstyrka, och darra, du falska bedragare”.

Text: Andreas Konvicka
Paus

20 min
GEORG FRIEDRICH HÄNDEL: Spera che tra le care gioie ur Muzio Scevola

4 min
NICOLA MATTEIS: Ballo dei Bagatellieri ur Don Chisciotte in Siera Morena

7 min
JOHANN ADOLPH HASSE: Sempre a si vaghi rai ur Orfeo

8 min

Operan Orfeo (1736) av den napolitanske kompositören Nicola Porpora (1686-1768) är en ’pasticcio’, en uppsättning stycken av olika kompositörer som Vinci, Veracini och Giacomelli, hopfogade av Porpora som också själv bidrog med musik.

På 1700-talet var sådana musikaliska sammanslagningar normala. De skapades för att tiden var knapp och gjorde det också möjligt för ensemblemedlemmarna att briljera med arior som passade just deras förmåga, och just Orfeus sattes upp på King’s Theatre Haymarket i London med en exceptionell ensemble. Den var speciellt konstruerad för den berömde italienske kastraten Farinelli i ett slags ”greatest hits”, med några av de mest kända melodierna från hans karriär. Att få göra rollen som Orfeus, den klassiska mytens främste sångare, var ett ärofyllt uppdrag, och tacksamt för Farinelli som var känd för sina gripande rolltolkningar.

En av barockens främsta sopraner, Francesca Cuzzoni gjorde Eurydike, och Farinellis konkurrent Senesino gjorde Aristeo, och med dessa stjärnor i rollerna var succén given.

I librettot av Paolo Rolli får vi ta del av mytens förhistoria, där Orfeo och Aristeo båda är förälskade i Euridike. Först i tredje akten tar den mera välkända historien i underjorden vid, och berättelsen slutar lyckligt med dubbelbröllop.

Länge trodde man att arian ”Sempre a si vaghi rai” var skriven av Porpora själv men relativt nyligen framkom att den ursprungligen är komponerad av Johann Adolf Hasse (1699-1783), och ingick i någon av de operor han skrev i Venedig för Farinelli. Mycket av Hasses originalnoter förstördes i en brand i hans hem under hans levnad, så vi vet inte exakt var arian hör hemma. Hasse föddes i Hamburg och började sin musikaliska bana som tenor, men efter vissa röstproblem ägnade han sig fortsättningsvis åt komponerandet, och blev mycket framgångsrik.

I ”Sempre a si vaghi rai” från operans andra akt uttrycker Orfeus sin kärlek till Eurydike med de vackra orden ”Min själ ska alltid vara trogen dessa vackra ögon. I kärlek kommer du aldrig hitta en annan själ så sann.

Må var och en av mina önskningar, och alla mina känslor, käraste, flyga dit du är. Jag känner ingen annan önskan”.

Text: Andreas Konvicka
LUCA ANTONIO PREDIERI: Finche salvo e l’amor suo ur Scipione i Giovane

7 min

Luca Antonio Predieri (1688-1767) tillhörde en framstående musikerfamilj från Bologna, där han sedermera var verksam som violinist och tonsättare.
Efter den framgångsrika debuten som operatonsättare med opera Partenope (1710) växte hans berömmelse, och antalet beställningar på operor ökade och kom från hela Italien. Till slut nådde ryktet om honom även det musikintresserade Wien, dit han flyttade 1737. Där blev han så småningom kapellmästare vid det kejserliga Habsburgska hovet 1741, en post han innehade i tio år.
När hans ställning gentemot det Habsburgska hovet blev mindre gynnsam återvände Predieri till sitt hemland Bologna, där han tillbringade de sista åren av sitt liv.

Predieri var mycket produktiv som operakompositör och skrev ett trettiotal operor men var även känd för sin sakrala musik och oratorier.
Predieri behärskade flera musikstilar, men utgick främst från sin skolning i den så kallade Bolognaskolan. Texten var viktig för honom, den skulle nå fram till lyssnaren, och hans operor präglades av noggrant komponerade recitativ. Ariorna hade en imponerande dynamisk färgsättning, som lyckades hålla åhörarna vakna.

Arian Finche salvo è l’amor suo (Så länge kärleken är säker) är hämtad ur första akten ur Scipione il giovane (Scipio den yngre). Libretto skrevs av Giovanni Francesco Bortolotti, och operan hade sin premiär i Venedig 1731 med den berömde kastratsångaren Antonio Bernacchi i titelrollen.Det är svårt att inte bli charmad och smittad av den kärlek som fyller Scipio när han sjunger om hur sin älskades kärlek, även mitt i de värsta stormarna, gör honom trygg och lugn i själen.

Text: Andreas Konvicka
GUISEPPE MARIA ORLANDINI & JOHANN MATTHESON:Che m'ami ti prega ur Nerone

5 min

Om konserten

Barocken var den historiska period där kastraten hade sin starkaste stjärnstatus. I opera efter opera av idag mer eller mindre välkända kompositörer så som Georg Friedrich Händel, Francesco Cavalli, Francesco Bartolemeo Conit, och Matteis Nicola spelade kastraten inte sällan hjälten eller förste älskare. Eftersom kastraten som fenomen inte längre existerar i den fysiska världen så sjungs dess roller numera av kvinnor eller som i kvällens konsert, av en countertenor.

Jakub Józef Orliński är en av de senaste årens mest framstående countertenorer som har skapat sig ett internationellt renommé för sina rollprestationer och konsertanta medverkande. Tillsammans med den hyllade barockensemblen Il Pomo d’Oro lyfter Orlinski i kvällens konsert fram kastraten eller countertenorens olika gestalter. Vi kommer att få möta så väl hjältar som antihjältar och uppleva arior sjungna av bland annat en pervers kejsare, en hjältemodig officer, en soldat som trotsar överheten och flera olika mer eller mindre kärlekskranka prinsar.

Historiskt kommer vi att röra oss under cirka 60 år, från G.A. Borettis Eliogabalo 1668 till L.A. Predieris Scipione i Giovane 1731, på gränsen till barockens slut. Romarriket, någonstans mellan mytologi och historisk verklighet är oftast spelplats, men det finns undantag. Ballo Bagatelleri ur Don Chisciotte in Siera Morena av den italienska kompositören Matteis Nicola skrevs som ett intermedi – det vill säga ett slags mellanspel till en opera med libretto baserat på Miguel de Cervantes Don Quixote.

Känslomässigt rör vi oss från tragedi till lycka, och hela barockoperans musikaliska bredd visas upp. Från sprittande koloraturer, som låter countertenorens vokala vidsträckthet komma fram, till de mest smäktande melodier.