Ethel Smyth

Tonsättare, banbrytare och kompromisslös rösträttskämpe – Ethel Smyth lät sig aldrig begränsas av sin tids förväntningar. Hennes liv och musik rymmer både stor konstnärlig kraft och ett brinnande engagemang för kvinnors rättigheter.

Dame Ethel Mary Smyth

Född: 22 april 1858 i London

Död: 8 maj 1944 i Woking

Utbildning: Studier i harmonilära med Alexander Ewing. Från 1977 antagen vid vad som idag är Hochschule für Musik und Theater i Leipzig men avslutade studierna på grund av missnöje med såväl lärare som elever. Tog därefter lektioner i harmoni och kontrapunkt med Heinrich von Herzogenberg. Fick mycket uppmuntran från sina vänner Brahms, Grieg samt Joachim och Clara Schumann.

Verk i urval: Sex operor, däribland The Wreckers och Der Wald, en mässa i D-dur, en konsert för violin, horn och orkester samt en stor mängd sånger. The March of the Women från 1911 kom att bli suffragettrörelsens nationalsång.

Stenkastande Suffragett: 1910 gick Ethel Smyth med i Woman Social and Political Union (WSPU) som kämpade för kvinnlig rösträtt. Det dröjde inte länge innan Smyth blev god vän med ledaren för WSPU Emeline Pankhurst, och det sägs att det var Smyth som lärde Pankhurst att kasta sten på ett effektivt sätt. Stenkastande var dock det som också ledde till att Smyth och 100 andra suffragetter fängslades. Efter sitt två månader långa straff i Holloway Prison, komponerade Smyth sitt sista större verk, den timslånga vokalsymfonin The Prison.