Från Bach till Sandström

Från mitten av 1960-talet och cirka tjugo år framåt sjöng Sven-David Sandström i Hägerstens Motettkör. Där exponerades han för de stora, klassiska verken och den centrala 1900-talsmusiken, vilket skulle bli en oerhört viktigt erfarenhet. Sandström har till och med hävdat att det var tack vare kören och dess dirigent Ingemar Månsson som han började skriva körmusik. Så småningom hittade tonsättningar av Blake, Stagnelius och Ekelöf ut från tonsättarens skrivarverkstad. Och i en körmiljö där Johann Sebastian Bach ofta stod på programmet kom han liksom inte undan. Sandström har själv sagt: ”Jag har velat känna en historisk gemenskap med honom. Stå inför samma texter. Känna mig olik Bach, men ändå inte. Detta har jag upplevt när jag sjungit i Hägerstens Motettkör.”

Det är lätt att svepas med i Bachs körmusik, motetterna till exempel; en form som i 1700-talets Leipzig ansågs vara antik men som i Bachs händer växer och når sin höjdpunkt. Deras mer eller mindre tydligt riktade budskap ger oss anledning att tro att de var skrivna för begravnings- och minnesgudstjänster – ja, inte den jublande Singet dem Herrn som möjligen tillkom som övningsstycke för eleverna på Thomas-skolan. Men i Komm, Jesu, komm, där ropen på Jesus följs av en kanonlek med utropen ”komm, komm”, inleds den avslutande koralen med orden: ”Jag innesluter dig i mina händer och säger god natt till världen”. Jesu, meine Freude är ett vitt spänt bygge med stundom mycket tät, stundom nästan genomskinlig struktur. Genom de elva satserna alternerar Bach den förtröstansfulla koralen av Johann Franck med verser ur Paulus romarbrev, som med närmast uppfordrande ton resonerar om världslig död och himmelsk evighet.

Så har också Sandström skrivit musik med koppling till Bachs. Laudamus te finner vi hos Bach i h-mollmässan – där en livlig aria för sopran och violin, medan den hos Sandström blir en mer oroande lovsång. I Es ist genug ser vi ett exempel på hur en melodi kan färdas genom seklerna. Bach använde Johan Rudolf Ahles koral Es ist genug som slutkoral i kantaten O Evigkeit, du Donnerwort, där den lätt identifieras. Någonstans anas den också hos Sandström, om än mer dold i den Sandströmska strukturen.

Text: Karin Ekedahl