A Requiem in Our Time
A Requiem in Our Time blev den finska tonsättaren Einojuhani Rautavaaras genombrott år 1954, och är ett gripande rekviem skrivet till minne av tonsättarens mor. Också Edvard Griegs Sörgemarsj over Rikard Nordraak kretsar kring förlust – verket är en elegi över Griegs nära vän och tonsättarkollega Rikard Nordraak, som dog när han bara var 24 år. Vid konserten får vi höra brassversionen från 1970 i ett arrangemang av Geoffrey Emerson. Konserten spelades in i Berwaldhallen den 26 februari 2021.
Medverkande
Chris Parkes är solohornist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har tidigare tjänstgjort som solohornist i Royal Philharmonic Orchestra, 3:e hornist i Londons filharmoniska orkester och är dessutom förstehornist i John Wilson Orchestra och Sinfonia of London.
Han uppträder regelbundet som förstehornist med orkestrar såsom Berlinerfilharmonikerna, Londons symfoniorkester, Bayerska Radions symfoniorkester, Philharmonia-orkestern, Royal Opera House orkester, Münchenfilharmonikerna och Europeiska kammarorkestern. Som solist har han uppträtt med exempelvis Londons symfoniorkester, Philharmonia-orkestern, Royal Philharmonic Orchestra, BBC Skotska symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester och Aurora Orchestra, med dirigenter som Daniel Harding, John Wilson, Klaus Mäkelä och Gianandrea Noseda. Han har medverkat i kammarmusikprojekt och på inspelningar med bland andra Anne Sofie von Otter, Gwilym Simcock och Pierre-Laurent Aimard.
2022 släpptes hans inspelning av Benjamin Brittens Serenade med Andrew Staples, Sveriges Radios Symfoniorkester och Daniel Harding. 2023 kom Diagonal Music, en skiva med trioverk för horn, violin och piano av Britta Byström och Johannes Brahms inspelad tillsammans med Malin Broman och Simon Crawford-Phillips.
Han har studerat vid Chetham’s School of Music i Manchester och vid Guildhall School of Music and Drama i London. Han har själv undervisat vid Guildhall sedan 2011.
Anna Ferriol de Ciurana är sedan 2017 medlem i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon samarbetar även ofta med Stockholm Chamber Brass och har deltagit i projekt med operaorkestern vid Hannovers statsopera, Oslo-Filharmonien, Svenska Kammarorkestern, Kungliga Hovkapellet och Mahler Chamber Orchestra.
Hon studerade först för professor José Vicente Castelló vid Katalanska musikhögskolan i Barcelona och därefter för professor Markus Maskuniitty vid Musik- teater och mediahögskolan i Hannover. Under sin utbildning har hon även själv undervisat vid Katalanska musikhögskolan samt vid konservatorierna i Glasgow och Birmingham. För närvarande genomför hon sina diplomstudier i Hannover parallellt med tjänsten i Sveriges Radios Symfoniorkester.
Pedro Silva är sedan 2020 medlem i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är uppvuxen i Braga i Portugal och har studerat vid Lissabons musikhögskola samt för professor Markus Maskuniitty vid Musik- teater och mediahögskolan i Hannover. Silva har tidigare varit en del av Deutsche Oper orkester och Gustav Mahler Youth Orchestra.
Norskfödde Tarjei Hannevold är solotrumpetare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2005. Han har också varit engagerad som gästsolist hos orkestrar som Mahler Chamber Orchestra och Chamber Orchestra of Europe. Som kammarmusiker har han varit medlem av den internationellt erkända brasskvintetten Stockholm Kammarbrass. Tarjei Hannevold har vid flera tillfällen framträtt som solist med Sveriges Radios Symfoniorkester.
Gianluca Calise är sedan juni 2019 tjänsten som solotrumpetare i Radiosymfonikerna. Gianluca har studerat på musikhögskolan i Basel och bland annat varit verksam på operan i Zürich och i Olsofilharmonien. Gianluca Calise är uppvuxen i Engadin i Schweiz.
Trombonisten Håkan Björkman är sedan 2010 stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester och är även stämledare i Chamber Orchestra of Europe. Han har tidigare haft samma uppdrag i Kungliga Hovkapellet och dessförinnan i Stockholm Symphonic Wind Orchestra. Han är flitigt engagerad som solist i hela världen och även en uppskattad mästarkursledare. Håkan undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Royal College of Music i London och på Mälardalens högskola. Han har spelat in ett soloalbum med Stockholm Brass Band och ett album med pianisten Mats Jansson. Han är flerfaldigt prisbelönad, bland annat vinnare av Christian Lindberg International Solo Competition 2008. I samverkan med Yamaha har han tagit fram sin egen instrumentmodell och munstycke.
Mikael Oskarsson är sedan 1999 anställd som solotrombonist i Sveriges Radios Symfoniorkester och är därtill verksam som kammarmusiker, solist och pedagog på Lilla Akademien i Stockholm. Han har framträtt som solist med bland andra Blåsarsymfonikerna, Göteborg Wind Orchestra, Arméns Musikkår och Bergslagens kammarsymfoniker och spelar med Chamber Orchestra of Europe och Stockholm Brass Band. På 1990-talet var han anställd som euphonist och trombonist i Blåsarsymfonikerna. Mikael är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han studerat för Sven-Erik Eriksson, Jan Andersson och Michael Lind. Han har även studerat privat i Chicago för Michael Mulcahy, Charlie Vernon och legendariske Arnold Jacobs.
James Kent är sedan 2020 andretrombonist i Sveriges Radios symfoniorkester. Tidigare har Kent spelat i bland annat Orchestre Philharmonique du Luxembourg, Bruckner Orchester Linz och Qatar Philharmonic Orchestra. Han har även framträtt med flertalet internationella orkestrerar, däribland Munich Philharmonic, WDR Symphony Orchestra Cologne, Boston Symphony Orchestra, National Symphony Orchestra, Jerusalem Symphony Orchestra och Hong Kong Philharmonic. Sedan 2018 är Kent en av lärarna i Eastern Music Festival i Greensboro, North Carolina och sedan 2020 detsamma i Nord deustsche Orchesterakademie.
Pelle Jacobsson har varit verksam som musiker och kompositör sedan 1990-talet. Han spelar regelbundet med Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören, Kungliga Filharmonikerna och Kungliga Hovkapellet, samt i Roslagsteaterns föreställningar och spelar också in och ger ut egen musik under artistnamnet Pillowpeace. Han spelar också i kammarmusikaliska sättningar, som exempelvis slagverksensemblen Peaux med John Eriksson, Karl Thorsson och Christoffer Thorsell.
Musiken
År 1954 fick Jean Sibelius på sin 90-årsdag ett stipendium från Koussevitzky Music Foundation. Stipendiet skulle användas för studier i USA. Det framstår naturligtvis som en ovanligt bisarr idé att dela ut ett studiestipendium till en 90-årig tonsättare, till yttermera visso en tonsättare av Sibelius dignitet, men stipendiet var heller inte avsett för Sibelius personligen. Däremot ville man hedra Finlands nationalsymbol genom att låta honom få välja ut en ung begåvad tonsättare för studier i USA. Sibelius val föll på Einojuhani Rautavaara, då en 26-årig nyutexaminerad tonsättare från Sibelius-Akademin.
Året innan hade Rautavaara fått sitt definitiva genombrott med A Requiem in Our Time, då det vunnit första pris i den amerikanska kompositionstävlingen Thor Johnson-tävlingen. A Requiem in Our Time är ett lättillgängligt verk – för att vara ett requiem förefaller det nästan respektlöst spirituellt. Rautavaara erkänner i sin självbiografi från 1989 att han inte själv hade någon riktig bra förklaring till titeln och förnekar kategoriskt att det gjorde anspråk på att vara ”vår tids själamässa” – ”så ambitiöst är inte detta musikstycke alls”. Verket har dock ett samband både med samtiden och med en uppriktigt känd sorg. Det är tillägnat Rautavaaras mor, som hade dött under andra världskriget. Verket har fyra satser: Hymnus, Credo et dubito, Dies irae och Lacrymosa.
Text: Ola Nordenfors
(Red. Hedvig Ljungar)
Som upphovsman till Norges nationalsång Ja vi elsker dette landet (med text av kusinen Bjørnstjerne Bjørnson) har Rikard Nordraak gått till historien, men i dag är hans landsman Edvard Grieg mer känd. En gång var förhållandet det motsatta. Grieg var året yngre än Nordraak och den senare hade redan inlett en lovande tonsättarkarriär då de båda träffades i Köpenhamn 1864.
Den beskedlige Grieg var då framför allt verksam som konsertpianist, men genom vänskapen med den betydligt mer orädde Nordraak vågade han tro på sig själv som tonsättare. ”Det föll som fjäll från mina ögon; först genom honom lärde jag känna de nordiska folkvisorna och min egen natur”, lär Grieg ha sagt. Åren därpå var produktiva för Grieg, som genom det väckta intresset för den gammalnorska folktonen i visor, danser och lurlåtar blommade ut som nationell konstnär.
Då Grieg 1866 nåddes av budet att vännen Nordraak hade gått bort i tuberkulos endast 24 år gammal blev smärtan stor: ”Han var min enda vän och mitt enda hopp för vår norska konst.” För att hylla sin vän komponerade han en djupt rörande sorgmarsch för piano. Han gjorde senare även flera arrangemang för blåsorkester och vid Griegs egen begravning spelades stycket, enligt hans eget önskemål, i symfoniorkestersättning. I Berwaldhallen får vi höra brassversionen från 1970 i arrangemang av Geoffrey Emerson.
Text: Anna Hedelius
Fler konserter
BACHS H-MOLLMÄSSA
Chefsdirigent Kaspars Putniņš leder Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester i Johann Sebastian Bachs storslagna mästerverk.
MOZART I HÄNDERNA PÅ MAXIM EMELYANYCHEV
Möt Radiosymfonikernas blivande förste gästdirigent som både dirigent och solist i Mozarts sprudlande 23:e pianokonsert och Rimskij-Korsakovs färgrika Scheherazade.
BRAHMS, HILLBORG & FRANCK
Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester bjuder på praktfull och festlig kör- och orkestermusik med den hyllade franska dirigenten Marie Jacquot.