Radiokören, Putniņš & Bach

I irländsk klostertradition är det latinska ordet för bröstsköld, lorica, en bön där man ber om Guds beskydd mot det onda i alla former. En lorica bads till exempel innan man gick ut i strid. Texten till Arvo Pärts The Deer’s Cry är hämtad från den lorica som enligt traditionen tillskrivs Irlands skyddshelgon S:t Patrick. Stycket är en beställning av irländska Louth Contemporary Music Society och är en kontemplativ meditation får såväl uppförare som lyssnare.

The night is darkening round me är musik av ytterligare en estnisk tonsättare som med tiden fått se sin musik framförd allt oftare. Om Arvo Pärt står för en religiös, inåtvänd stil så är Tõnu Kõrvits ljudlandskap poetiskt och fyllt av drömlika fantasier. Här framförs hans tonsättning av Emily Brontës fantasieggande text.

Den brittiske tonsättaren och musikern Gavin Bryars är kanske mest känt för det numera klassiska stycket Jesus’ Blood Never Failed Me Yet från 1971, där stommen utgörs av inspelningen av en sjungande, hemlös man. Efter att Bryars skrivit en rad stycken för The Hilliard Ensemble på 1980-talet har vokalmusik utgjort en stor del av hans produktion med flera operor på verklistan. Bryars stycke On Photography skrevs 1983 för att ingå i den amerikanske regissören Robert Wilsons mastodontverk, tolvtimmarsoperan the CIVIL warS som var tänkt att vara en del av invigningen av sommarolympiaden i Los Angeles 1984. I On Photography får lyssnaren sväva ut i förundran över det som 1884, då texten skrevs, måste varit en snudd på obegriplig teknisk sensation.

I 1700-talets Leipzig ansågs motetten som musikalisk form vara antik. I Johann Sebastian Bachs händer växer den emellertid och når sin höjdpunkt. Nästan alla Bachs motetter har ett mer eller mindre tydligt riktat budskap vilket ger oss anledning att tro att flera var skrivna för begravnings- och minnesgudstjänster. Anledningen till att Bach tog sig an Johann Crügers koral och runt den skapade Jesu meine Freude är emellertid omtvistad och dateringen är osäker. Enligt en teori skrevs motetten just för en minnesgudstjänst – en annan säger att Bach skrev den som undervisningsstycke i körsång och teologi.

I sin kommunikation med omvärlden är Johannes Brahms alltid förtegen om sitt komponerande. Men i ett brev till Clara Schumann i april 1864 avslöjar han att hans förläggare gärna publicerar det han skriver och frågar efter mer. Framgången med Ein Deutsches Requiem 1886 innebär en vändpunkt i Brahms karriär och efterfrågan på hans musik ökar än mer. År 1868 utkommer hans tre sånger för kör, op 42, skrivna fyra år tidigare. Man kan konstatera att körkompositören Brahms då har hittat sin egen, personliga stil. Tolv år tidigare befann sig Brahms hos Schumanns i Düsseldorf och övade sig i att skriva kontrapunkt. Detta resulterade så småningom i Geistlisches Lied op 30 – tonsättarens första ackompanjerade körstycke skrivet för blandad kör och orgel, alternativt piano med tillägget för ”tre eller fyra händer”.

Text: Karin Ekedahl