Att höra formen – Karl-Magnus Fredrikssons portättbyst av Herbert Blomstedt

Som hedersdirigent och konstnärlig vägvisare har Herbert Blomstedt länge varit en central gestalt i Berwaldhallen. Med en ny byst vill Sveriges Radios Symfoniorkester både hedra hans livsgärning och föra arvet vidare. I denna intervju berättar skulptören och hovsångaren Karl-Magnus Fredriksson om arbetet med att översätta dirigentens rörelse, koncentration och musikaliska tänkande till skulptural form.

Hur tog du dig an uppgiften att porträttera Herbert Blomstedt – var började du?

Jag började med att försöka fånga rörelsen – hur han vrider kroppen och riktar blicken när han dirigerar. För mig finns uttrycket i den där riktningen och energin. Det handlar inte om att göra en exakt avbildning, utan om att förstå vad som driver honom och översätta det till form. När jag väl hittar den grundrörelsen faller mycket av resten på plats. 

Hur arbetar du rent praktiskt? 

Arbetet börjar i lera, där jag hela tiden provar mig fram. Jag gör om, skär bort, lägger till och justerar proportioner tills det börjar kännas rätt. Det är ett ganska fysiskt arbete där handen och ögat hela tiden samarbetar. Man måste våga ta bort sådant som inte fungerar och inte bli för fäst vid en lösning – det är först då formen blir levande. 

Du talar om att ‘höra formen’. Vad menar du med det? 

För mig är formen nära besläktad med musik. Jag upplever att jag hör en struktur, en rytm och en balans, som jag sedan försöker omsätta i det jag gör. Min bakgrund som sångare och musiker påverkar hur jag ser och bygger upp en skulptur. Det handlar om helhet, frasering och riktning – precis som i ett musikaliskt förlopp. 

Hur viktig är likheten med personen? 

Likheten är viktig, men inte i ett strikt yttre avseende. Det avgörande är att fånga blicken, hållningen och koncentrationen – det som gör att man känner igen personen. Om de elementen finns där, uppstår också likheten. Det är mer ett inre porträtt än ett yttre. 

Hur ser processen ut från modell till färdig skulptur? 

När leroriginalet är klart tas en silikonform fram, som blir en vaxmodell. Därefter följer gjutning, ciselering och patinering innan skulpturen är färdig. Det är en omfattande process med många moment där varje steg påverkar slutresultatet. Totalt kan det ta flera månader innan verket är klart. 

Hur har Berwaldhallen som plats påverkat bystens form och uttryck?

Platsen är helt avgörande. Jag har tänkt mycket på hur skulpturen möter rummet – pelaren bakom, ljusets infall och hur publiken rör sig förbi. Skulpturen ska fungera i ett sammanhang, inte bara som ett enskilt objekt. Det är samspelet mellan form, ljus och rum som skapar helheten. 

Vad hoppas du att publiken ska uppleva i mötet med bysten?

Jag hoppas att publiken känner närvaro och kraft, men också värme. Att de inte bara ser en bild av Herbert Blomstedt, utan upplever något av hans sätt att vara i musiken. Om skulpturen förmedlar den koncentrationen och riktningen, då har den uppfyllt sitt syfte.

Karl-Magnus Fredriksson intervjuad av Bodil Hasselgren

Bysten får en permanent placering i Berwaldhallens foajé och kan beskådas av konsertbesökare.