Sibelius enligt Mäkelä

Konserten sänds i Sveriges Radios P2 och med bild på Berwaldhallen Play fredagen den 13 nov kl 19:00.

Valthornet, i den form vi känner det, var fortfarande relativt nytt när Robert Schumann skrev sitt Konsertstycke för fyra horn F-dur 1849. Det är en slags hybrid mellan en solokonsert – för fyra solister – och barockens concerto grosso-form, med en stor och en liten ensemble som svarar varandra. Hornstämmorna, särskilt förstastämman, är hejdlöst utmanande och dessutom spelas alla tre satser i ett svep. Jaktsignaler, barrskog och ivriga löpningar i yttersatserna ramar in den romantiska, breda och sensuella mittensatsen.

Finländaren Jean Sibelius räknades på 1920-talet som Nordens främste tonsättare vid sidan av danske Carl Nielsen. Han var även internationellt framgångsrik, framför allt i England och USA. Ofta dirigerade han själv sina verk, inte sällan i Göteborg där hans vän och kollega Wilhelm Stenhammar var konstnärlig ledare för orkestern. Det var också som en hyllning till vännen som Sibelius komponerade sin dämpade sjätte symfoni.

Sibelius Symfoni nr 6 d-moll, som fullbordades 1923 och hade premiär i Helsingfors, har ibland kallats ”tystnadens symfoni” och är den minst ljudstarka av hans symfonier. Den har en egenartad, andaktsfull karaktär genom sin anstrykning av dorisk kyrkotonart, möjligen inspirerad av gamla finska folkmelodier. Den engelske dirigenten Constant Lambert kallade symfonin ”en studie i känslans och orkesterklangens halvtoner”.

Den sjunde symfonin är betydligt klarare i sitt uttryck. Sibelius beskrev musiken som full av ”livslust och livskraft”. Inledningsvis hade han tänkt skriva verket i flera satser men vid uruppförandet, som han själv dirigerade, kallades den ”Fantasia Sinfonica” och var i en enda sats. Efter konserten i Auditorium vid Norra Bantorget i Stockholm i mars 1924 skrev han hem till sin hustru Aino: ”I går konsert med stor framgång. Mitt nya verk är nog ett av mina bästa.” Året därpå trycktes partituret med titeln Symfoni nr 7 C-dur.

Med sina jublande melodier, variation i teman, stämning och form samt sömlösa tempobyten brukar den sjunde betraktas som höjdpunkten bland Sibelius symfonier. Klaus Mäkelä, som dirigerade verket i sitt första möte med Sveriges Radios Symfoniorkester 2017, beskriver det som världens kanske mest perfekta symfoni. Sibelius sjätte symfoni har däremot inte klingat i Berwaldhallen sedan 1998. Det är hög tid att den får göra det igen.

Text: Anna Hedelius & David Saulesco

INFORMATION OM KONSERTERNA I NOVEMBER

Ta del av Berwaldhallens novemberkonserter i Sveriges Radio P2 och med bild på Berwaldhallen Play. Med anledning av de skärpta restriktionerna i Stockholmsregionen spelas konserterna utan publik.