Musiken berättar: Den dramatiske Schubert

Med Beethovens Violinkonsert D-dur tjuvstartar Berwaldhallen firandet av nästa års 250-årsjubileum. Som solist hör vi Frank Peter Zimmermann som är en kär och återkommande gäst i Berwaldhallen, senast 2018 i det bejublade framförandet av Schumanns Fantasi för violin och orkester. En annan kär bekant är den vid Wienoperan knutne tysk-kanadensiske tenoren Michael Schade och att framföra Schuberts ”okända” operamusik med honom som solist är ett förslag av chefsdirigent Daniel Harding själv.

Få är medvetna om hur mycket Schubert skrev för scenen. Verken spelades knappt under hans levnad och det är i dag mycket ovanligt att de framförs. Detta är en unik möjlighet att få höra smakprov på den genre i vilken Schubert aldrig slog igenom. I sin ungdom tog han lektioner av Antonio Salieri för att lära sig den italienska bel canto-operastilen, som var på högsta modet i Wien och således även mycket inkomstbringande.

För att främja och öka repertoaren av tyska operor beställde Theater am Kärntnertor i Wien varsin opera av Schubert och Carl Maria von Weber, vilket resulterade i Schuberts Fierrabras och Webers Euryanthe. Endast den senare sattes upp och blev ett totalt fiasko. Detta, tillsammans med att Rossini framgångsrikt erövrade Wien, gjorde att intresset för ny tysk opera svalnade. Fierrabras, ett verk han varken fick se eller fick betalt för, kom att bli Schuberts sista försök att skriva en opera. Den hade premiär först 1988, och en något mera nyanserad syn på Schubert som operatonsättare framträder. Fastän han aldrig fick möjligheten hade Schubert förutsättningarna att utvecklas till operakompositör. Det vittnar inte minst smakproven i kvällens konsert om.

Adrast är en av fyra ofullbordade operor, ur vilken vi får höra en aria. Tonsättningen av Goethes text till sångspelet Claudine von Villa Bella hör till Schuberts ungdomsverk och framfördes troligen i ett privat sammanhang. Lazarus är ett mycket vackert men oavslutat oratorium från 1820. Det är det verk där Schubert är som tydligast påverkad av Gluck, vilket framför allt hörs i de lyriska recitativen. Hans Werner Henzes Erlkönig är en modern tolkning av Schuberts sång från 1815, ursprungligen hämtad ur Henzes balett Le fils de l’air. Till firandet av Schuberts 200-årsjubileum vid Schwetzingerfestivalen i Tyskland omarbetade Henze stycket till en liten orkesterfantasi. I hans gripande version är dock det drivande tempot den enda likheten med Schuberts original.

Text: Andreas Konvicka