Jonathan Biss i Beethovens fjärde pianokonsert

Konserten sänds på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radio P2 fredagen den 23 april kl 19.

Jonathan Biss, en av våra återkommande Beethovenuttolkare, gästar återigen Berwaldhallen, nu med Beethovens lyriska fjärde pianokonsert (1806) som huvudnummer. Tillsammans med den femte pianokonserten i Ess-dur ”Kejsarkonserten” (1809) utgör detta verk Beethovens viktigaste bidrag till pianokonsertens genre och utveckling. I konserterna etablerade Beethoven nya ideal och konstnärliga kvaliteter, tydligast i sammanfogningen av symfoni och pianokonsert till den sedermera kallade ”symfoniska pianokonserten”. För första gången i en solokonsert av Beethoven utgör även de tre kontrasterande satserna en enda innehållsmässig enhet.

Det föll på den italienske tonsättaren Salvatore Sciarrinos lott att komponera en ny konsert inspirerad av den fjärde pianokonserten, den kanske mest intima och känslomässiga av Beethovens fem. Uppdraget ingick i ett samarbetsprojekt med flera orkestrar och Jonathan Biss, där syftet var att låta fem tonsättare komponera varsin pianokonsert fritt inspirerad av en av Beethovens fem konserter. Det resulterade för Sciarrinos del i Il sogno di Stradella, Stradellas dröm (2017). Den är skriven som en enda sats för en liten orkesterbesättning, och är närmare att betrakta som kammarmusikalisk i sin storlek och omfattning än en renodlad tresatsig konsert. Det är ett lyriskt, romantiskt och vackert verk, lutande mot en dissonant bakgrund. Sciarrinos avsikt med verket är att skapa en drömmande vision av den musikaliska framtiden, som barockkompositören Alessandro Stradella kanske skulle ha kunnat föreställa sig. Själv beskriver Sciarrino Il sogno di Stradella som ”inte en konsert av ljud, utan av resonanser, nära och avlägsna”.

Verdis opera Nabucco kom att bli hans stora genombrott, inte bara på hemmaplan utan även internationellt. För oss är den troligen mest känd för den populära kören ”Va, pensiero” – ”Fångarnas kör”. Kören är alltjämt en av Verdis mest berömda och älskade melodier, och något av en informell nationalsång i Italien. Den finns naturligtvis i operans uvertyr.

Symbolisten och poeten Stéphane Mallarmé författade den dikt som gav upphov till Debussys berömda och första orkestrala mästerverk, Förspel till En fauns eftermiddag. Dikten handlar om en fauns erotiska dagdrömmar, och Debussys diffusa, suggestiva harmonik och drömmande musik fångar inte bara diktens atmosfär, utan även likheten formmässigt med de lojt meditativa ytterdelarna och den aktivare mellandelen. Det är inte ett förspel till en dikt, utan snarare en musikalisk pendang.

Andreas Konvicka