Blomstedt möter Berwald & Schubert

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 samt på Berwaldhallen Play fredagen den 12 maj kl 19:00.

Schubert var under sin levnad mest känd för sin musik i det mindre formatet, som sånger och pianostycken och annan kammarmusik. Med allra största sannolikhet fick han aldrig uppleva varken sin sjätte symfoni, eller någon av sina andra symfonier framföras offentligt. Faktum är att upptäckten av Schuberts bredare produktion skulle få vänta till slutet av 1830-talet, då Robert Schumann stötte på manuskriptet till den nionde symfonin, Stora C-dursymfonin, som uppfördes under Mendelssohns ledning 1839.

Premiären på den sjätte symfonin – med smeknamnet Lilla C-dur symfonin för att skilja den från den nionde i samma tonart – skedde dock tidigare, i Wien i december 1828, men då hade Schubert tyvärr redan gått bort i november samma år. Schubert var en stor beundrare av den omåttligt populäre Rossini, som han benämnde ”ett enastående geni”, och i den glädjefulla sjätte symfonin hörs tydliga influenser från den italienske operatonsättaren, inte minst i den sprudlande finalen som för tankarna till Rossinis uppsluppna uvertyrer.

Franz Berwald fick faktiskt bara höra sin första symfoni, Sinfonie sérieuse uppföras. Året var 1843 och ett år tidigare hade han fullbordat sin andra symfoni, Sinfonie capricieuse, som inte skulle uppföras förrän mer än sjuttio år senare. Berwalds musik var under den här tiden föga uppskattad i Sverige, men i Tyskland och Österrike fick han uppleva vissa framgångar. Under andra halvan av 1800-talet började han dock få ett visst erkännande även i hemlandet. 1864 valdes han in som ledamot i Musikaliska Akademien och tre år senare blev han lärare i komposition vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Numera anses Berwald som en av de stora tonsättarna inom nordisk musik och hans orkesterverk, septetten och stråkkvartetterna hör alla till den levande repertoaren.

Sin inspiration hämtade Berwald främst från kontinentens romantiska tonsättare, som Felix Mendelssohn, Carl Maria von Weber och Louis Spohr, men hans uttryckssätt är i många stycken originellt, ofta karakteriserat av stor idérikedom och effektfullhet och inte sällan kryddat med nyckfulla impulser och klatschig slagfärdighet, ingredienser som också finns i rikliga mått i den mångskiftande Sinfonie capricieuse.

Radiosymfonikernas hedersdirigent Herbert Blomstedt är utan tvekan vårt lands mest berömde dirigent. Under perioden 1977–1982 var han chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och han har också haft samma post hos prestigefyllda orkestrar som Dresden Staatskapelle, Gewandhausorkestern i Leipzig och för San Francisco Symphony, där han var chefsdirigent i tio år.

Text: Axel Lindhe

Lyssna på Sveriges Radio P2 Musikhistoria – Oväntade berättelser om människor och musik.

Lyssna på Sveriges Radio P2 Dokumentär om vår hedersdirigent Herbert Blomstedt

Lär dig mer om Schubert i Sveriges Radios P2 Klassiska podden