Beethoven 250: Pastoralsymfonin

Konserten sändes på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radio P2 den 4 sep.

Alban Berg är kanske mest känd som en av medlemmarna i Andra Wienskolan, tillsammans med bland andra Arnold Schönberg och Anton Webern. Till Bergs mest kända verk hör operorna Wozzeck och Lulu, liksom hans violinkonsert, tillägnad Manon Gropius, dotter till Alma Mahler och Walter Gropius.

Även Lyrisk svit tillhör Bergs mest betydande verk. Sviten tillägnades tonsättarkollegan Alexander Zemlinsky, men på 1970-talet gjorde forskaren George Perle en sensationell upptäckt: bland Bergs kvarlåtenskap hittade han ett partitur med kommentarer som visade att verket är laddat med gåtfull kärlekssymbolik, inspirerat av tonsättarens hemliga romans med Hanna Fuchs-Robettin, hustrun till en industriman i bekantskapskretsen.

Alban och Hanna möttes i Prag i mitten av 1920-talet och det tycks ha varit kärlek vid första ögonkastet mellan den fyrtioårige tonsättaren och den elva år yngre Hanna. Hon var syster till Franz Werfel, som skulle gifta sig med Alma Mahler, och ofta fick Alma agera kurir när Alban och Hanna skickade brev till varandra.

Lyrisk svit var det första större stycke där Berg använde sig av tolvtonsteknik. Musiken genomsyras av en sinnrik sammansmältning av vacker romantik med nyktrare modernism. Uruppförandet 1927 blev en succé och snart fick Berg en förfrågan om att omarbeta sviten för stråkorkester. Den nya versionen omfattar satserna 2, 3 och 4 och uruppfördes i Berlin 1929. Det är orkesterversionen som framförs på denna konsert.

Alma Mahler var inte den enda som förmedlade kärleksbrev mellan Alban och Hanna. En annan brevbärare var en av Bergs elever, Theodor Adorno. Senare i livet skulle denne filosof och musikteoretiker uttrycka sig i positiva ordalag om konsertens andra stycke: I Pastoralsymfonin lyckades Beethoven med konstycket att uttrycka stillhet och ro genom musikens rörelse, menade Adorno.

Beethoven komponerade snabbt sin sjätte symfoni under några sommarveckor 1808 och redan i den idylliska inledningen hörs det tydligt att vi befinner oss ljusår ifrån femte symfonins förtätade dramatik. Tonsättaren gav själv verket dess titel: ”Pastoralsymfoni, eller minnen från lantlivet”.

För ovanlighetens skull komponerades symfonin i fem satser, i stället för fyra, och även satserna är försedda med titlar. Beethovens avsikt var dock inte att exakt efterlikna beskrivningarna, utan att musiken skulle väcka de känslor hos lyssnaren som uppkommer ute i naturen – ”mer uttryck för känslan än måleri”. Säkerligen ville han genom påståendet förekomma kritik mot att symfonin skulle vara beskrivande musik. Beethoven var väl insatt i sin tids musikaliska debatt, där Haydn hade kritiserats för ”tonmåleri” i sina oratorier.

Den i år 250-årsjubilerande Beethovens musik har genom historien visat sig ha en förmåga att ständigt kännas angelägen. Inte minst i dessa tider, med klimatförändringar å ena sidan och en pandemi som får många av oss att söka oss ut i naturen å den andra, känns Beethovens hyllning till livet i det fria mer aktuell än någonsin.

Axel Lindhe