Radiokören tolkar Schnittke & Brahms

Plats: Högalidskyrkan

Den ryske tonsättaren Alfred Schnittke lär ha sagt att han med sin Konsert för kör ville skapa ett verk med ”djupa rötter”, en beskrivning som skulle kunna stämma in nog så väl på 12 botpsalmer. Schnittke hade redan i slutet av 60-talet vänt sig bort från tolvton och modernism och i stället blandat, ibland ganska vilt, musik från olika epoker och stilar. Men efter att i början av 1980-talet ha drabbats av en massiv hjärnblödning, dödförklarats och återuppstått, fick hans musik en allvarligare ton.

År 1988 möjliggjorde perestrojka och glasnost firandet av Rysslands kristnande år 988. Med anledning av jubileet tillkom 12 botpsalmer, ett verk med ett eget och samtida uttryck men på samma gång djupt rotat i den rysk-ortodoxa hymntraditionen. Som titeln antyder är det knappast en festlig jubileumskantat det är frågan om, snarare är ett verk som avhandlar frågorna: Min själ, varför lever du i synd? Din livstid tryter. Är du inte rädd för en förskräcklig dom?

Stycket bygger på poetiska texter som behandlar synd och frälsning skrivna av en anonym munk någon gång på 1500-talet. Musiken, som uttrycker intensiva känslor och den förnimmelse av skräck som ligger bakom texterna, kan stundom upplevas som kylig, nästan rå, för att sedan skifta till värme och passion. Den tolfte och avslutande botpsalmens vokalis blir till en reflektion över allvaret i de elva föregående.

I mitten av 1850-talet utbytte Johannes Brahms och violinisten och vännen Joseph Joachim övningar i kontrapunkt en gång i veckan. Flera av övningarna blev till körmusik och provades i de körer som Brahms dirigerade och som fungerade som laboratorier för hans arbete. I Brahms läroprocess ingick också studier av äldre musik och den stora notsamling han lämnade efter sig innehöll åtskilliga avskrifter av musik från 15-, 16- och 1700-talen.

Warum ist das Licht gegeben dem Mühseligen? – Varför ges ljus åt den eländige och liv åt de som har sorg i själen? – är den första av två motetter som utgör Brahms opus 74 och som stilmässigt lutar sig mest mot Bach. Motetterna tillägnades dessutom den kände musikforskaren Philip Spitta som hade just Bach som specialitet. I op 74 nr 1 bygger Brahms ett stort, personligt verk där textbehandlingen är känslomässigt medveten och effektiv. Tre bibeltexter av olika ursprung som behandlar existentiella frågor om mänskligt lidande, uppmanar människan att vända sig till Gud, samt betonar att de lyckliga är de som är tålmodiga. Tillsammans med den avslutande Luther-koralen fogar Brahms ihop delarna till en sammanhängande bön, ett berättande som mynnar ut i förtröstan på Gud.

Text: Karin Ekedahl

Ingen biljettförsäljning sker på plats, men du kan köpa din digitala biljett fram till konsertstart.

Upptäck mer av Brahms känslosamma och ofta strukturellt komplexa musikvärld i Klassiska podden: