Rachmaninov 150 år: Pianokonsert nr 1

Båda konserter 22 och 23 nov följs av två olika bonuskonserter, med musik av Sergej Rachmaninov, Paul Hindemith och Edward Elgar. Läs mer längre ner på sidan.

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 samt på Berwaldhallen Play fredagen den 15 december kl 19:00.

Sergej Rachmaninovs karriär som tonsättare och pianist kom att sträcka sig över mer än femtio år, och under hans levnad utvecklades musiken i en mängd nya riktningar. Vid sekelskiftet 1900 var Rachmaninov bara tjugosju år gammal, och om han hade velat experimentera med det nya seklets musikaliska strömningar – impressionism, expressionism och neoklassicism – hade han alla möjligheter att göra det. Men Rachmaninov kom att under hela sitt liv förbli trogen 1800-talsromantiken, och han var misstänksam mot de tonsättare som satte förnuftet före känslan. Han beskyllde de modernistiskt inspirerade tonsättarna för att ”inte skapa från hjärtat utan från huvudet” och för att vara kompositörer som ”tänker snarare än känner”.

Allra bäst känner vi kanske denne tonsättare genom hans populära andra och tredje pianokonserter, från 1901 respektive 1909. Men redan som artonåring, under studietiden vid Moskvakonservatoriet, skrev han sin första pianokonsert. Som ung var Rachmaninov förtjust i Griegs pianokonsert, och det verket tjänade under komponerandet som inspirationskälla.

Rachmaninov återvände till sin första pianokonsert långt senare och omarbetade den ingående: först 1917, och sedan igen två år senare, när han och hans familj hade landat i USA. Den slutliga versionen har en tydligare prägel av Rachmaninovs eget romantiska tonspråk och den pianistiska briljans som är så typisk för honom. Efter revideringen skrev han till en vän: ”Jag har reviderat min första konsert; den är riktigt bra nu. All ungdomlig fräschör finns med och trots det är den så mycket smidigare att spela.”

Den första pianokonserten var också det första betydande verket från Rachmaninovs hand. Symfoniska danser, som han slutförde under hösten 1940, blev hans sista. Även om han inte heller här frångick sitt senromantiska tonspråk, förde han in modernistiska rytmiska element i verket, inspirerat av landsmännen Stravinsky och Prokofjev. Symfoniska danser uruppfördes 1941 av dirigenten Eugene Ormandy och Philadelphia-orkestern, en orkester som uruppförde flera av Rachmaninovs verk.

Själv var han mycket nöjd med sin skapelse, men mottagandet vid premiären var ljummet och danserna kom under många år att leva i skymundan av Rachmaninovs mer populära stycken. Men de senaste decennierna har Symfoniska danser upplevt något av en renässans. Det anses numera som ett av Rachmaninovs viktigaste symfoniska verk och hörs allt oftare i konserthus och på skiva.

Text: Axel Lindhe

Lär dig mer, lyssna på Sveriges Radio P2

BONUSKONSERT 22 NOV: ELGARS PIANOKVINTETT MED KANTOROW
Pianokvintetten i a-moll är ett av tre kammarmusikverk som Edward Elgar komponerade under åren 1918–1919 då han flyttat ut till en stuga på landsbygden i Sussex. I musiken hörs inspiration från den idylliska naturen liksom den gotiska litteratur som Elgar fördjupade sig i. Pianisten Alexandre Kantorow gör sällskap med stråkmusiker ur orkestern i detta eleganta verk.

Medverkande: Alexandre Kantorow, piano; Malin Broman, violin; Per Öman, violin; Tony Bauer, viola; Aleksei Kiseliov, cello

Program: EDWARD ELGAR: Pianokvintett a-moll, 36 min

BONUSKONSERT 23 NOV: RACHMANINOV & HINDEMITH FÖR HORN
Paul Hindemiths sonat för fyra horn uruppfördes 1953 av Wienerfilharmonikernas hornister. Radiosymfonikernas hornister framför den här, liksom Rachmaninovs älskade Vocalise och två eleganta konsertstycken av de amerikanska tonsättarna Florence Price och George Gershwin.

Medverkande: Anna Ferriol de Ciurana, Chris Parkes, Hans Larsson, Pedro Silva, Rolf Nykvist & Bengt Ny

Program:
PAUL HINDEMITH: Sonat för fyra horn, 15 min
SERGEJ RACHMANINOV: Vocalise (arr. Chris Parkes), 6 min
FLORENCE PRICE: Songs to the Dark Virgin (arr. Chris Parkes), 2 min
GEORGE GERSHWIN: Preludium nr 2 ur Three Preludes (arr. Chris Parkes), 3 min