Madrigaler
Madrigalen som musikform växte fram i renässansens Italien. Det typiska för en madrigal var att uttrycka känslan i varje textrad, eller rentav varje ord. Radiokören presenterar sex olika berättelser av sex olika tonsättare. Kören sjunger både i sin helhet och i mindre ensembler, allt för att bäst gestalta varje musikstycke.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

En kväll satt Folke Rabe på en klubbafton på Föreningen Svenska Tonsättare och lyssnade på en analys av Ann Jäderlunds poesi. ”Det slog mig då att de ordupprepningar som du använder dig av,” skrev han senare till Jäderlund, ”skulle kunna användas vid en tonsättning av texten på ett sätt som skulle skapa ett mycket nära samband mellan text och musik. Jag tänkte mig att man kunde välja en viss klang eller kombination av toner för varje använt ord, så att just denna klang och dessa toner återkommer varje gång detta ord sjungs.”
I september 2009 uruppfördes sex av Rabes tolv sånger. Han hade funderat på vad han skulle kalla sångerna, som skrevs för vokalkvartetten Vox, när en av medlemmarna ringde och frågade om han trodde musiken skulle passa i ett madrigalprogram. ”Och den frågan blev faktiskt som en uppenbarelse för mig! Visst, det är ju faktiskt madrigaler, det jag hållit på med!” Rabes Madrigaler blev det sista han komponerade.
Slovenska Katarina Pustinek Rakar har låtit sig inspireras av sin 429 år äldre landsman Jacobus Gallus, även känd som Jacob Handl. På 1620-talet var hans Moralia-madrigaler, med texter ur en samling medeltida aforismer på latin, omåttligt populära inte minst i Sverige. En av texterna i Gallus musik, Libertas animi cibus, talade till Pustinek Rakar med särskild intensitet. ”Friheten är den bästa kryddan; utan den smakar ingenting gott. Eget bröd är sötare än all honung i världen,” sjunger dubbla körer.
I Gestapos fängelse i franska Vichy utövade motståndsmannen och museichefen Jean Cassou tankens frihet genom att skapa poesi i cellens mörker. Varje natt kom en halv sonett till och det var inte förrän strax innan han skulle friges som han fick tillgång till penna och papper och kunde skriva ned vad han ditintills hade memorerat. Texterna nådde tonsättaren Darius Milhaud, som i sista stund hade lyckats fly med fru och barn från det ockuperade Frankrike till USA. Milhauds sex sonetter, Six sonnets composés au secret par Jean Cassou kom till i Kalifornien 1946.
Nästan exakt 40 år senare, 130 mil norrut längs samma amerikanska västkust, vid ett skraltigt 50-dollarspiano på en avlägsen ö med utsikt mot Kanadas vildmarker, föddes ”the fire-chord”, eldsackordet. Det blev utgångspunkten för Morten Lauridsens körcykel Madrigali: Six ’Fire Songs’, fulla av flammande kärlek, dissonanser och ordmåleri. Madrigaler, helt enkelt!
Text: Janna Vettergren