En snöig kväll med Radiokören
Njut av vacker och karg körmusik som ömsom borrar, ömsom smälter in i själen. Poulencs julmotetter och Un soir de neige (En snöig kväll) blandas med Brittens A Hymn to the Virgin och två O magnum mysterium: Morten Lauridsens nästan överjordiskt vackra och Pierre Villettes mer gåtfulla version. Urmas Sisask skruvar upp glädjen och Roxanna Panufnik låter återhållsamheten ge vika för musik med högre puls. Välkommen till en decemberkväll med snö, svärta, mysterier och glädjerop!
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

För många av oss är musik starkt förknippat med traditioner, både personliga och gemensamma. Det här märks särskilt tydligt kring de stora högtiderna, kanske allra mest när det lider mot advent, Lucia och jul. Knappt halvvägs mellan första söndagen i advent och Luciadagen, med två och en halv vecka till jul, är det här vintriga programmet både en försmak på julens sånger och en varm, välbekant kram i klingande form.
Fransk julstämning
Francis Poulenc kallar Un soir de neige, ”En snöig afton”, för en liten kantat: fyra små sånger som hör ihop, snarare än självständiga kompositioner. Med texter av sin nära vän och favoritpoet, Paul Éluard, målar Poulenc en bild av en vacker men vemodig vintervärld av frusna händer, beckmörk natthimmel och kala trädgrenar. Men mellan raderna avslöjar musiken också, gnistrande i drivorna av snö, vinterns bistra skönhet.
Poulencs fyra julmotetter, å andra sidan, är fristående sånger med latinska texter hämtade från den katolska liturgin. De tre första sångerna beskriver olika scener ur berättelsen om Jesu födelse. Ur en narrativ vinkel borde egentligen den andra och tredje sången, som bygger på Matteusevangeliet, byta plats: I Videntes stellam berättas om hur de tre vise männen fylls av stor glädje när de ser stjärnan som leder dem till Jesusbarnet och bär fram sina gåvor av guld, rökelse och myrra; i Quem vidistis pastores dicite berättar herdarna att de fick se det nyfödda barnet och hörde en kör av änglar prisa Herren. O magnum mysterium, som bygger på Lukasevangeliet, beskriver hur det nyfödda barnet ligger i en krubba bland djuren i stallet. Hodie Christus natus est, ”Kristus är född i dag”, är inte en berättande sång utan en lovsång om den nyfödde Frälsaren, vars ankomst för med sig frid på jorden åt människor av god vilja.
Trons mysterium
O magnum mysterium är en av de mest sjungna jultexterna. Den har varit en del av den gregorianska standardrepertoaren sedan medeltiden och finns i många tonsättningar för kör, från 1500-talet till i dag. Amerikanske Morten Lauridsens sättning har blivit en av de mest kända i vår tid, även för svenska körer. Lauridsen tar fasta på textens karaktär som lovsång, med smäktande, honungssöt harmonik och ett jublande crescendo vid styckets höjdpunkt. Mindre känd hos oss är Pierre Villette. Precis som Poulenc valde Villette bort den radikala, experimentella musiken som företräddes av bland andra Pierre Boulez. Villette lutar sig i sin sättning mer mot mysterieaspekten, med en böljande dynamisk kurva och ett tonspråk som påminner om Debussy eller Messiaen.
Jungfru Maria har varit en viktig gestalt i den engelska kristna traditionen under lång tid, möjligen ända sedan landet kristnades av romarna. A Hymn to the Virgin är en så kallad makaronisk dikt – där texten växlar mellan latin och folkspråk, i det här fallet engelska – från 1300-talet, en tid då Mariatillbedjan var så utbredd i England att landet hade börjat kallas för ”Marias hemgift”. I formen för Benjamin Brittens tonsättning finns också en diskret blinkning till medeltida antifonal musik: de latinska fraserna sjungs av en mindre, separat ensemble medan de engelska sjungs av den stora kören.
Klang och jubelrop
Konsertprogrammet ramas in av två lovsånger med ganska olika uttryck. Estniske Urmas Sisask har i Vulgata op 118 använt texten Gloria in excelsis Deo – som änglarna enligt Lukasevangeliet sjöng för herdarna – som en refräng, med verserna i stället hämtade från Psaltarens åttonde kapitel, sjungna med stigande iver och glädje. Engelska Roxana Panufnik växlar i sin musik mellan hypnotiskt upprepande fraser och extatiska utrop i St Pancras Magnificat and Nunc dimittis. Det är egentligen två lovsånger: Jungfru Maria, som uttrycker sin glädje över att vara Frälsarens moder, och den fromme Symeon, som tackar Gud för att han fått möta Jesusbarnet i templet i Jerusalem.
Text: David Saulesco

Francis Poulenc
Som person var han både munk och punk, så också hans musik. Det var full rulle under det glada tjugotalet innan det stora allvaret satte in.
Lyssna på Klassiska podden
Biljettköp
En snöig kväll med Radiokören
- Köp biljetter
4 december 2026 ● fredag 19:00
Platser kvar



