Brahms Requiem

Brahms ville skriva en dödsmässa som riktade sig direkt till människan, inte till Gud, precis som Luther i sin tyska översättning av Bibeln drygt 300 år tidigare. Titeln hänvisar med andra ord till språket, inte publiken; Brahms själv sade att han gladeligen hade kallat det för ”ett mänskligt rekviem” och från första textraden märks verkets ömsinta, förlåtande och positiva ton: ”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.”. Se livestreamingen av torsdagens konsert på Play.

Datum har passerat

1 tim 15 min

När Brahms funderade kring skapandet av ett rekviem kunde han valt samma väg som Berlioz tidigare gjort och som Verdi skulle göra senare och skrivit ett mastodontverk som krävde stora resurser. Det låg dock inte för honom att komponera i det stora formatet och till och med symfonierna är skrivna för en ganska moderat orkester. Vi fick aldrig någon opera av Brahms och han arbetade ständigt med säga så mycket som möjligt med så små uttryck och resurser som möjligt.

Ein deutsches Requiem är Brahms längsta verk och man kan finna spår av musiken så tidigt som 1861 då Brahms började komponera en sorgekantat i två satser. Idén att i stället för den vanliga mässtexten på latin tonsätta valda delar ur Luthers tyska bibelöversättning kan möjligen härröra från ett samtal med kollegan Robert Schumann. Flera år senare fick Brahms genom Schumanns änka, Clara, veta att Schumann haft för avsikt att komponera en dödsmässa med samma titel. Men det är först efter att Brahms så högt älskade mor avlider 1865 som arbetet med ett tyskt rekviem tar fart och för Brahms var det ett sorgearbete. Tonsättaren berättade i ett samtal att han mycket väl kunde kalla verket ”Ein menschliches Requiem”, ett mänskligt rekviem.

Brahms Ein deutsches Requiem skiljer sig från det traditionella rekviet. I stället för att sörja de döda riktar sig verket hög grad till de levande för att skänka tröst och själslig lindring. För honom var det viktigt att undvika seden med ett storslaget ”Dies Irae”, vredens dag. Arbetet med verket var inte alldeles enkelt och det tyska rekviet nådde sin slutgiltiga form först 1869 då det uruppfördes i Leipzig.

Vi är mycket glada att välkomna Weimarsonen Matthias Goerne tillbaka till Berwaldhallen. Goerne är en av de mest uppskattade barytonsolisterna idag och samarbetet mellan Radioorkestern, Harding och Goerne har tidigare resulterat i ett kritikerrosat Wagnerprojekt utgivet på cd av Harmonia Mundi.

Brahms var en stor humorist och om harpans första insats skrev han till en vän: ”Jag ansträngde mig verkligen för att dölja harpans första insats i rekviet, så att det uppmärksamhetskrävande instrumentet för guds skull inte skulle sticka ut som en ren effekt.” Ein deutsches Requiem är ett med rätta älskat, innerligt, verk som spelas både ofta och överallt.

Text: Thomas Roth

OBS! Solistbyte

Sophie Karthäuser, sopran ställer in pga sjukdom. Sylvia Schwartz ersätter på konserterna den 17 och 18 oktober. Christiane Karg ersätter på konserten den 20 oktober.

Konserten den 17 oktober spelas in.
Konserten den 18 oktober livestreams här på webben.