Big Fat Brass
Då Billy May, ett antal av USA:s främsta brassmusiker och Capitols tekniker gjorde sig beredda att spela in sedermera Grammy-nominerade Billy May’s Big Fat Brass i Hollywood 1958 hade man knappast klart för sig vilken klassiker man var på väg att skapa. Men alla inblandade uppfattade garanterat snart det sound som May den här gången eftersträvade som speciellt. Onekligen Big Fat Brass: Inga saxofoner i sikte, men däremot en fullskalig hornsektion. Ett brassinstrument som verkligen inte alltid får vara med när det ska spelas storbandsjazz. Och så bas, slagverk, harpa, gitarr och piano. Lp:ns öppningsnummer sätter tonen direkt, sprudlande i en anda av gladlynt vansinne, så som man typiskt sett drar upp ridån för en show på Broadway i andra änden av det stora landet i väster. Repertoaren må vara uramerikansk, men än idag är det populärt i hela brassvärlden, inte minst bland musiker som inte precis spelar den här musiken till vardags, att sätta ihop konserter som bygger på detta legendariska skivalbum. Musiken är helt enkelt just så vansinnigt rolig att spela!
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Trumpetaren Billy May tillhörde sin tids legender som solist, studiomusiker, kapellmästare, kompositör och arrangör. Han ligger bakom musiken till en mängd filmer och tv-serier, och skrev låtarrangemang åt stjärnor som Frank Sinatra, Nat King Cole, Anita O’Day, Peggy Lee, Sammy Davis Jr., Johnny Mercer, Ella Fitzgerald, Bing Crosby, Rosemary Clooney och The Andrews Sisters. Arrangörskarriären hade annars börjat hos Charley Barnet och hans band, och fortsatte med Glenn Millers och Les Browns orkestrar. I samma roll hamnade han sedan först hos National Broadcasting Company (NBC) och därpå hos Capitol Records, skivbolaget som alltså kom att ge ut Billy May’s Big Fat Brass.
Under 50-talet blev rockens genomslag blev den nya tidens melodi och Billy Mays arrangemang till Big Fat Brass-produktionen gick en dyster framtid tillmötes. Efter inspelningen hamnade de i Capitols Records gigantiska musikarkiv tillsammans med en mängd andra arrangemang på den tidens underhållningsmusik. Mycket material som Billy Mays arrangemang, ansågs föråldrat och slängdes!
Dirigenten John Wilson var den som först ville spela det unika materialet men då fanns alltså bara inspelningarna av Billy Mays Big Fat Brass kvar. Enda sättet att åter kunna spela ursprungsarrangemang var att ”planka” dem, med andra ord att lyssna på inspelningarna och exakt notera det man hör. Ett gediget arbete som kompositören och arrangören Andrew Cottee åtog sig. Vid det tillfället plankade Cottee större delen av materialet och till konserten i Berwaldhallen har resterande låtar från Billy Mays Big Fat Brass åter satts på pränt. Andrew Cottee är för övrigt verksam över hela världen och har samarbetat med Quincy Jones, Count Basie Orchestra, John Wilson Orchestra, m fl.
Konserten innehåller låtar från Big Fat Brass men även ett antal kompositioner och arrangemang gjorda av fagottisten och saxofonisten Colin Skinner. Förutom med viktiga brittiska symfoniorkestrar har han spelat med engelska Glenn Miller Orchestra, och återfinns idag i John Wilson Orchestra liksom i Syd Lawrence Orchestra. Med BBC Big Band har han till och med spelat in skivor under ledning av självaste Billy May.
Gunnar Lanzky-Otto