Mozarts Don Giovanni

Föreställningen kan upplevas på Berwaldhallen Play.  Den gavs lördagen den 13 juni 2020 i Berwaldhallen utan publik.  I samarbete med Medici TV.

”I denna uppsättning av Don Giovanni utforskar vi den mörka sidan av att förlita sig på distanskommunikation genom skärmar. I den här världen söker Don Giovanni efter att fånga förförelseögonblicket. Som i ett beroende upprepar och anpassar han sina metoder med så många människor han kan.”

Så beskriver Andrew Staples denna tolkning av Mozarts och librettisten Lorenzo Da Pontes mästerverk. Staples sjunger rollen som Don Ottavio och regisserar dessutom föreställningen, som vuxit fram i nära samarbete med kostymdesigner Helle Carlsson och scenografen Bengt Gomér. ”Den här produktionen är en triumf för samarbetets möjligheter”, betonar han. Produktionen har anpassats till inte bara förutsättningarna i Berwaldhallen utan i högsta grad också de som råder i vår samtid.

På 1630-talet publicerades äldsta skrivna berättelsen om Don Giovanni, eller Don Juan som han heter i original: Förföraren från Sevilla och Stengästen av den spanske pjäsförfattaren och poeten Tirso de Molina. Han skrev hundratals skådespel, samtidigt som han tjänstgjorde som dominikanmunk.

Don Juan porträtteras av de Molina som egoistisk och moraliskt förfallen. Han drar sig inte för att bedra och föra människor bakom ljuset, inte ens begå mord, för att tillfredsställa sina begär. Don Juan lockar och förför, men när förtrollningen bryts gör han alla till sina ovänner, till och med fiender. ”Karaktärerna dras till honom mot deras bättre vetande”, berättar Andrew Staples. ”Han utövar en stark dragningskraft på människorna i sin närhet.”

I dag är det svårt att inte dra paralleller till verklighetens sexualförbrytare. I en tid efter metoo-uppropet går det inte att ignorera att donjuaner finns mitt ibland oss, och även om verkligheten hinner ikapp en del av dem är det fortfarande mycket som aldrig uppdagas.

Dessutom kan Don Juan – den karismatiske, obotfärdige erövraren – paradoxalt nog vara en slags förebild för män som känner sig åsidosatta, bortvalda, som tycker sig ha dragit nitlott i livets lotteri. Flera länders säkerhetstjänster varnar för den internetbaserade incel-kulturen där kvinnohat och uppvigling har ersatt konstruktiva råd och värdefulla stödgrupper för ensamma och frustrerade män.

I en värld där den handlingskraftige, attraktive, populäre mannen fortfarande är ett ideal, så är det tacksamt att idolisera en karaktär som Don Juan. Men då måste man också blunda för att Don Juans skenbara framgång är just det – skenbar.

Ett tidstypiskt, socialt distanserat drama berättas i denna uppsättning av Don Giovanni. Karaktärer såväl som sångare är bildligt och bokstavligt åtskilda bakom skärmar på scenen. Men fysisk distans förtar inte människors psykologiska utsatthet. Tvärtom faller många dagligen offer för människor som uttrycker och utför grova kränkningar med internet som täckmantel.

Andrew Staples fortsätter: ”Vi har föreställt oss en värld som liknar den vi befinner oss i just nu. Karaktärerna håller fysisk distans och tillfredsställer sin törst efter närhet och bekräftelse genom teknologin och alla dess skärmar.”

Don Giovanni betraktas som ett av Mozarts främsta verk. Den är en av de mest spelade operorna i världen och solisterna i denna uppsättning har gestaltat sina respektive roller flera gånger tidigare. Även Daniel Harding återvänder här till operan som han dirigerat bland annat på den världsberömda festivalen i Aix-en-Provence, där för övrigt Peter Mattei sjöng titelrollen som han också gör här i Berwaldhallen.

Mozart klassificerade Don Giovanni som en ”opera buffa”, en genre präglad av humoristiska scener och komiska roller i vardagliga situationer, till skillnad från ”opera seria” som i allmänhet behandlar historiska eller mytologiska händelser. Med våra ögon är kanhända Don Giovanni något av ett mellanting, där den lättsamma musiken inte nödvändigtvis avdramatiserar handlingen utan, som i en skräckfilm, i stället förstärker de grymma inslagen. Andrew Staples beskriver operan som komplex och mångtydig och att den i dag, mer än någonsin, är värd att höra – och diskutera.

Text: David Saulesco

Ungefärlig föreställningslängd: 3 tim inkl. paus

Regissör Andrew Staples
Scenografi & ljusdesign Bengt Gomér
Kostymdesign Helle Carlsson
Regiassistent Aurélie Ferrière
Projektionstekniker Ishai Mika, Per Rydnert, Anders Granström
Ljustekniker Rickard Gabrielsson

Presentatör, Sveriges Radio P2 Sara Norling
Producent Jan B Larsson
Musiktekniker Johan Hyttnäs
Sändningstekniker Peter Flodby

Bildproducent Karl Thorson
Musikscripta Aurélie Ferrière
Webbsändning Ulrica Stjernqvist
Biträdande redaktör David Saulesco
Sociala medierredaktör Joar Plunger

Don Giovanni Surtitles © Jonathan Burton 2002, rev. 2019