Inställd - Tjajkovskij enligt Honeck
Manfred Honeck ser i Pjotr Tjajkovskijs femte symfoni ett betydligt mer komplext verk än vad den stereotyp som Tjajkovskij dragits med sedan sin livstid vill göra gällande. Under den attraktiva ytan ser Honeck en svärta, en djupare klangbotten som ger de vackra melodierna och den variationsrika orkestreringen en starkare innebörd.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Konserten är inställd.
Manfred Honeck var chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester mellan 2000 och 2006. I maj 2006, under sin sista vår som chefsdirigent här i Berwaldhallen, gästade han för första gången Pittsburghs symfoniorkester. På programmet stod då bland annat Tjajkovskijs femte symfoni.
Konserten hyllades i tidningar. Bland annat uppmärksammades kemin mellan Honeck och orkestern. Den spelades också in och gavs ut på skiva 2011. Då hade Honeck tjänstgjort som chefsdirigent i Pittsburgh i tre år, och redan fått sitt kontrakt förlängt för första gången. Det lär för övrigt ha varit mer än bara kärlek vid första ögonkastet, eftersom Honeck fortfarande är kvar hos orkestern.
När Honeck gästar Berwaldhallen denna vinter är det med just Tjajkovskijs femte symfoni, som han av förklarliga skäl har starka band till. 2015 berättade han om verket i tidningen Gramophone: ”Folk säger att vi måste tolka symfonin på ett ryskt sätt, men då undrar jag: vad betyder det? Det är milsvid skillnad mellan Gergiev, Mravinskij och Svetlanov, så vad är egentligen ryskt?”
”Finalen betraktas till exempel vanligtvis som den svåraste satsen,” fortsätter Honeck. ”Den är högljudd och rusar mot de sista sidorna. Men det är inte helt sant. Om du tar dig tid att verkligen utarbeta de folkloristiska dragen framträder ett helt annat verk.”
Bland de dolda finesser som Honeck vill framhäva nämner han kopplingar mellan balalajkaorkestrar och den sista satsens inledande tema, liksom övergången mot slutet av satsen som – om den spelas enligt Tjajkovskijs önskan, menar Honeck – förvandlas till en rysk dans.
Även den andra satsens hornmelodi, som inte sällan tolkas smäktande och honungslent, vänder Honeck på: ”Varför skrev Tjajkovskij att valthornet skulle spelas dämpat? Jag tror att han ville att hornet skulle vara ett störande element. Det är en varning om att allting i livet inte är vackert.”
I dag invänder inte många emot att Tjajkovskij är en av Rysslands största tonsättare, eller att hans femte symfoni är ett strålande verk, men ända in på 1900-talet var många kritiker negativa till Tjajkovskij och hans musik, i synnerhet utanför Ryssland. En särskilt frispråkig amerikansk kritiker beskrev symfonins sista sats som ljudet av ”en hord konjaksrusiga demoner i slagsmål; alkoholbetingad psykos, gap och skrik och än värre oljud”.
I förordet till skivan med konsertinspelningen från sin debut med Pittsburghs symfoniorkester skriver Honeck om den femte symfonin: ”Knappast någon tonsättare dras mer med fördomar om sentimentalitet eller skränighet än Tjajkovskij. Varken känslosamhet eller triumferande fortissimon behöver dock förnekas i hans musik – hemligheten är att inte förstärka dessa drag ytterligare. Annars blir känslorna kväljande och triumfen hysterisk. Kanhända är detta varför många betraktar symfonin som bombastisk och överdriven, men i min mening är den en av de mest djupsinniga av sin tid och den förtjänar att behandlas med största respekt.”
David Saulesco
Sveriges Radios Symfoniorkesters planerade konserter under vecka 49 & 50 utgår på grund av sjukdom.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 15 min