Musiken berättar: Gerontius dröm

Lyssna till minipodden om Gerontius dröm av Edward Elgar här

Det är utan att överdriva en stor händelse när Berwaldhallen nu för första gången ger Edward Elgars magnifika Gerontius dröm som räknas bland Elgars främsta verk. Tre välrenommerade sångare bär upp solistpartierna: tenoren Andrew Staples som nyligen spelat in Gerontius dröm med Staatskapelle Berlin och Daniel Barenboim, mångsidige barytonen Simon Keenlyside som liksom Staples gästat Berwaldhallen flera gånger tidigare, och hyllade mezzosopranen Ann Hallenberg som nyligen tillträtt som Artist in Residence vid Drottningholms Slottsteater.

Elgar, som var troende katolik, valde själv den omtyckte engelske kardinalen John Henry Newmans dikt The Dream of Gerontius som grund för verket. Newman konverterade till katolicismen i vuxen ålder och utforskar i dikten den katolska tron på själens färd från dödsögonblicket genom paradiset till Gud och vidare till skärselden för att renas. Newman var en respekterad teolog under sin livstid och ägnade mycket tid åt att hjälpa fattiga och sjuka. Söndagen den 13 oktober helgonförklaras han av påve Franciskus, en betydelsefull händelse som gör detta framförande än mer angeläget.

Första delen av verket skildrar den ångestfyllde Gerontius – namnet kommer från grekiskans ’geron’, som betyder gammal man – som ligger för döden i kretsen av sina vänner. De ber till Maria, till apostlarna och änglarna om nåd för Gerontius själ. Själv är han fylld av ångest och skräck inför döden, men en präst uppmanar honom att gå vidare: ”Go forth upon thy journey, Christian soul!”

I andra delen leds Gerontius själ av en ängel till mötet med Gud. På vägen passerar de onda andar och demoner som väntar på att ta med de dömda till Helvetet. Ängeln som besökte Jesus i Getsemane utlovar glädje men varnar för smärtan i Jesu lidande. Från jorden ekar ännu rösterna från Gerontius närmaste: ”Be merciful, be gracious; spare him, O Lord.” I ett våldsamt instrumentalt utbrott döms Gerontius själ av Gud på ett ögonblick och till slut får Gerontius möta kören av själar i den renande skärselden, med löfte om frälsning.

Uruppförandet av Gerontius dröm i Birminghamn 3 oktober 1900 blev ett misslyckande på grund av en illa förberedd kör och sjuka solister. Musiker och kritiker såg dock storheten i verket och när det sattes upp i Düsseldorf och sedan London åren därpå slog det igenom på allvar. Richard Strauss hyllade Elgar som den engelska musikens förnyare och i tyska tidningar beskrevs Elgar som ”en av den moderna tidens musikaliska ledargestalter”. I Sverige framfördes Gerontius dröm sannolikt för första gången 1904 på Kungliga Operan under ledning av ingen mindre än Wilhelm Stenhammar. 1912 gavs det igen, då i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm med Hugo Alfvén som dirigent.

Text: David Saulesco och Henry Larsson

Textmaskin kommer att finnas i salen ovanför scen