Med rötterna på dansgolvet
Sedan flera hundra år har folkmusiken stått nära den klassiska musiken och inspirerat generationer av tonsättare i olika stilar och epoker. Den här närheten mellan folkmusiken och den klassiska musiken utforskas av dirigenten och arrangören Hans Ek tillsammans med folkmusikerna Magnus och Sophia Stinnerbom och kontrabasisten Sébastien Dubé.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Konserten sändes på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radio P2 fredagen den 11 september kl 19.03.
Magnus och Sophia Stinnerbom är bland annat verksamma vid Västanå Teater och Berättarladan, där samspelet mellan musik, dans och ord har blivit ett kännemärke. De spelar också tillsammans med Sébastien Dubé i den hyllade folkmusiktrion Stinnerbom, Stinnerbom, Dubé.
Till hälften, ungefär, består konsertprogrammet av musik komponerad av Magnus Stinnerbom till olika föreställningar på Västanå Teater, som exempelvis Bannlyst efter Selma Lagerlöfs bok med samma namn. Just Lagerlöf och hennes verk har länge inspirerat teatern, som också har Lagerlöf-citatet ”att väva en guldtråd i den grå vardagen” som ledstjärna.
Konserten spårar en tradition som förvaltas och förnyas av skandinaviska tonsättare, som på olika sätt har nära till folkmusiken, som inspireras av den och för den vidare.
Pehr Henrik Nordgren, som också tog intryck från finländsk folkmusik, bidrar med ytterligare ett perspektiv på hur modernistiska tonsättare förhållit sig till traditionen. Orkesterverket Spelmansporträtt baserar sig på finska spelmansmelodier och rör sig mellan frejdiga durtrallar, demonisk spelmansglädje och suggestiva stämningar, som Nordgren kryddat med bland annat klusterackord, Bartók-pizzicaton och ovanliga tonarter.
Den norska traditionen har i sin tur mycket gemensamt med de värmländska spelmännens när det kommer till melodispelet. Geirr Tveitt samlade in norska folkmelodier och, liksom Nordgren, skrev en serie orkestersatser utifrån dem. Tveitt hämtade inte bara inspiration från traditionsmusiken utan skrev även för till exempel hardangerfela, för att ta vara på folkinstrumentets särpräglade och övertonsrika ljud.
Resultatet blir en spännande och intressant musikalisk upptäcktsresa genom århundradena, över både mer och mindre kända marker.
Text: David Saulesco