Längtan till Italien

Den unge tyske dirigenten Thomas Guggeis började studera fysik i München, men övergick snart till pianostudier och så småningom även dirigering. Säsongen 2016–2017 assisterade han Daniel Barenboim på Staatsoper i Berlin. ”I början var jag bara en av många pianister på teatern, men jag sökte mig så ofta jag kunde till Barenboim för att ställa frågor om musiken, om dirigering och till slut fick jag repetera med orkestern. Jag hade stora möjligheter i Berlin att få lära känna några av de stora artister som arbetade där.” I mars 2018 fick han göra ett hastigt inhopp i en ny uppsättning av Salome vid Staatsoper i Berlin och sedan hösten 2018 är han förste kapellmästare vid operan i Stuttgart. Kvällens program präglat av nostalgisk längtan till Italien kan passa Thomas Guggeis väl. Han tillbringade en del av sin studietid i Milano innan han flyttade till Berlin.

Felix Mendelssohns fjärde symfoni är fylld med intryck från den italienska kulturen – människorna, landskapet, konsten – som tolkas i musik. ”Den italienska symfonin artar sig bra! Det kommer att bli ett av mina gladaste verk, särskilt sista satsen. Jag har inte hittat något för den långsamma satsen ännu, men jag tror att jag spar det till Neapel” skrev han hem till sin syster Fanny. Det var i oktober 1830 som Felix Mendelssohn påbörjade sin vistelse i Italien. Först i mars 1833 avslutade han symfonin i Berlin och två månader senare fick den sitt första framförande, i London under ledning av tonsättaren själv. Det blev succé då, och blir det garanterat även nu.

Ottorino Respighi och hans pinjer i Rom har en helt annan berättelse. Här är det pinjerna själva som är mitt i skeendet. De är inte åskådare eller resenärer som Mendelssohn utan de ser själva och upplever barnens glädje, de kan förnimma dödens skugga, de hör näktergalens sång och bevittnar soldaterna som marscherar. En fantastiskt vacker berättelse i fyra kapitel om Roms pinjer.

Text: Evabritt Selén