Jubileum för Baltikum

”De flesta av dagens människor har tappat sina ideal, sin tro och sin medkänsla. Den andliga dimensionen har gått förlorad. Jag har för avsikt att skapa föda för själen och det är detta jag predikar i min musik.” Pēteris Vasks föddes i Lettland två år efter att Sovjetunionen åter ockuperat landet och inte ens ett år efter att andra världskriget officiellt tagit slut. I mer än fyrtio år levde han under sovjetiskt förtryck. Redan som ung märkte han av det på grund av sin kristna tro; Vasks pappa var en omtyckt baptistpastor. Som verksam tonsättare accepterades hans musik inte heller eftersom den var experimentell och modernistisk, vilket inte uppskattades. Liksom till exempel Prokofjev och Sjostakovitj före honom levde Vasks mitt i en galen värld där att gå emot det officiellt sanktionerade var obekvämt eller rentav farligt.

Béla Bartók tog på 1930-talet aktivt ställning mot nazisterna, vägrade att ge konserter i Tyskland och bröt till och med kontakten med sitt tyska förlag. I Ungern blåste högerextrema och fascistiska vindar sedan amiral Miklós Horthy tagit makten i januari 1920 och Bartóks allmänt kända politiska hållning gjorde att han kom på kant med landets makthavare. Musik för strängar, slagverk och celesta skrevs på beställning av Paul Sacher, en schweizisk mecenat, impressario och dirigent och gavs ut på ett österrikiskt, inte tyskt, förlag.

En annan tonsättare i Paul Sachers kontaktnät var Bohuslav Martinů, som skrev sin Dubbelkonsert för två stråkorkestrar, piano och pukor medan den fascistiska snaran drogs åt kring hans hemland Tjeckoslovakien. Samma år som konserten skrevs undertecknades Münchenöverenskommelsen efter växande upprorsstämning bland sudettyskar i västra Tjeckoslovakien, motsvarande dagens Tjeckien. Martinů bodde vid den tiden i Schönenberg i Schweiz hos Sachers familj, omgiven ”av hjortar och rädslan för krig”. Det krävs inte mycket fantasi för att höra tonsättarens ängslan och skräck i verkets tre satser: Det ständiga pendlandet mellan dur-, moll- och atonalitet; kärva, dissonanta klanger; oroliga fragment i de olika sektionerna som slutar tvärt eller leder ut i ingenstans.

För hundra år sedan förklarade Estland (24 februari, dock tätt följt av tysk ockupation), Lettland (18 november, efter första världskrigets slut) och Litauen (16 februari, när Tysklands lycka börjat vända) sig som självständiga stater. Under det turbulenta 1900-talet skrevs Europas karta om flera gånger och efter millennieskiftet är den världsomspännande strävan efter såväl stabilitet som självständighet mer öppen än någonsin med de kommunikationsmöjligheter som står oss till buds. Liksom Pēteris Vasks skapar musik för tröst och läkning, präglad av sin samtid, kommer förhoppningsvis morgondagens tonsättare att inspireras av fred och framtidstro snarare än krigshets och fiendskap.

Ingen buss till Berwaldhallen från Stockholm city:*
Busslinje 69 kortas av och kör sträckan Karlaplan – Kaknästornet/Blockhusudden from 20 augusti tillsvidare. Läs mer här

MISSA INTE ÖSTERSJÖKLIPPET!
10 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av tre olika konserter vid samma tillfälle.
15 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fyra olika konserter vid samma tillfälle.
20 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fem eller fler olika konserter vid samma tillfälle.
TILL ÖSTERSJÖKLIPPET

Här ser du hela festivalprogrammet