Inställd - Hommage à Ingvar Lidholm

Äntligen får vi möjlighet att på plats i Berwaldhallen hylla Ingvar Lidholm, en av vår tids främsta svenska tonsättare, som skulle ha fyllt hundra år 2021. Den svenska, internationellt framgångsrika kördirigenten Sofi Jeannin gästar än en gång Radiokören och bjuder oss på ett delikat smakprov av Lidholms stora körmusikskatt. Vi går från epokgörande Laudi till den kända … a riveder le stelle. Mattias Skölds födelsedagshyllning till Lidholm, Praise, kröner festprogrammet.

Konserten inleds med ett samtal mellan musikkritikern Camilla Lundberg, dirigenterna Herbert Blomstedt och Anders Eby samt sopranen Marie Alexis.

Ingvar Lidholms körmusik är inte så omfattande, omkring 25 a cappellaverk, men de intar en rangplats i körlitteraturen. På samma sätt som med hans övriga verk speglar de flera olika modernistiska stilar som Lidholm genom åren insupit från kontinenten. Körverken är mycket uppskattade för sin höga kvalitet och Lidholm hade en unik, sensuell känsla för sångrösten. Han samspelade i sextio år med den legendariske kördirigenten Eric Ericson, som han lärt känna i sin ungdom.

I det moderna andliga körverket Laudi, som består av tre körsatser på latin, förenas äldre vokalpolyfoni med modern harmonik. Verket visar spår av Stravinskys Psalmsymfoni och renässansens polyfoni. Lidholm gör tvära kast mellan kärv, dissonant harmonik och tonalt fri polyfoni, unison sång och melodier. Verkets tre satser hålls samman av besläktad tematik och omkväden. Valet av texter beskrev Lidholm så här: ”Det kan tyckas egendomligt att för en lovsång välja texter, där oron och ångesten bildar bakgrunden. Laudi är ett försök till lovsång i en svår tid.”

Med det ikoniska verket gjorde sig Lidholm ett namn, liksom med Fyra körer till texter av barndomsvännen Åke Nilsson (1953). Nilssons texter som Lidholm valde ut till sviten bär även de avtryck av en svår tid; krig, ondska och katastrofer ledsagar människan mot sin undergång, men samtidigt består naturen, bergen, havet och månen. Verket kan liknas vid en körsymfoni i sonatform, där Lidholm går en fin balansgång. Han ställer tolvtonsteknik mot tonalitet, harmoni mot disharmoni och inlemmar dessutom svensk naturlyrik i sviten.

Lidholms tidiga verk avslöjar tydligt att han är en nordisk lyrisk romantiker. Saga och Jungfrulin, till text av Erik Härninger, och Madonnans vaggvisa, till text av Lope de Vega i översättning av Karl August Hagberg, samt För vilsna fötter sjunger gräset till text av Hjalmar Gullberg är alla hämtade ur  samlingen Sex sånger för röst och piano. Styckena är skrivna på 1940-talet, och flera av dem har senare arrangerats för kör. Saga och Jungfrulin är skrivna för manskör respektive damkör, och Madonnans vaggvisa och För vilsna fötter sjunger gräset hör till hans mest kända vokalverk. Blomstervisa till text av Erik Axel Karlfeldt är komponerade vid samma tid och hämtade ur Sånger om kärlek för baryton och piano.

Tondikten …a riveder le stelle är kanske ändå höjdpunkten i Lidholms körmusik. Texten är hämtad ur slutet av Dantes Divina commedia (Den gudomliga komedin) och skildrar hur Dante, i sällskap med Vergilius, till slut lämnar helvetets kretsar och återvänder till den ljusa världen där de i förundran får återse de himmelska stjärnorna i sin fulla prakt. Lidholm sa själv om verket att vi alla längtar efter att komma ut ur världens inferno och ”återse stjärnorna”.

Jämfört med tidigare verk är …a riveder le stelle mera homofont och bottnar i traditionell harmonik. Vandringen skildras målande, först med tunga dissonanta block som planas ut, för att slutligen, vid åsynen av stjärnorna, utbrista i praktfulla 16-stämminga ackord som blir bakgrund till en hög solosoprans lyriska vokaliser. Människan har funnit vägen hem.

Mattias Skölds körstycke Praise skrevs som en hyllning till firandet av Ingvar Lidholms 90-årsdag. Det är ett 12-stämmigt verk för blandad kör a cappella, och är skrivet speciellt för Radiokören. Texterna är hämtade ur samma bibelpassager som Lidholm använde i sitt banbrytande verk Laudi.

Sköld använder kören effektfullt som en orkester, där de 12 stämmorna indelas i sektioner som arbetar med och mot varandra. Varje musikalisk gest leder fram till en ny gest, eller får ett svar i en annan del av kören. Avslutningsvis bildar sopraner och altar en gemensam harmonisk väv, ur vilken tenorer och basar framträder med text direkt från Laudi: Laudate Dominum (Praise the Lord).

Text: Andreas Konvicka

Konserten är inställd pga sjukdom

Konserten är inställd pga sjukdom.