Harding möter Widmann x 2
Jörg Widmann har tillägnat sin Violinkonsert nr 2 till sin lillasyster, den prisbelönade violinisten Carolin Widmann. Benjamin Britten tillägnade sin sångcykel Nocturne till Alma Mahler som han brevväxlade med i många år. Konserten inramas av Jean Sibelius två välkända orkesterverk Valse Triste och Finlandia.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Chefsdirigent Daniel Harding har tillfrisknat efter sjukdom i veckan. Repetitionsarbetet med Sveriges Radios Symfoniorkester har delvis letts av den unge dirigenten Finnegan Downie Dear, som också dirigerar Sibelius Valse Triste vid veckans konserter.
Läs intervjun med chefsdirigent Daniel Harding, publicerad i Aftonbladet Söndag den 21 april 2019:
Daniel Harding – Den flygande dirigenten (pdf)
Som tonsättare är det inte dumt med en skicklig musiker i familjen. Jörg Widmann började som sextonårig klarinettist skriva ned de improvisationer han gjorde för att komma ihåg dem. Sedan dess har han som tonsättare, vid sidan om karriären som klarinettist och dirigent, hängivet ägnat sig åt att utforska icketraditionella förhållningssätt till musik och instrument och gärna med yngre systern, violinisten Carolin Widmann, som exekutör. ”Det är underbart att ha Carolin där för att utföra de mest vilda experimenten,” har han berättat i en intervju.
Syskonen Widmann är födda i en amatörmusikerfamilj i München och har varsin imponerande meritlista med åtskilliga priser och engagemang världen över. Jörg Widmanns nyskrivna Violinkonsert nr 2 är tillägnad systern Carolin och uruppfördes i Tokyo i augusti 2018, med Jörg själv som dirigent. ”Det var en magisk kväll. Efteråt fick jag höra att många tyckte att stycket var besläktat med kabuki- och no-teater. Det gjorde mig glad att verket uppfattades som ett drama. Inte mycket händer, men det som händer är mycket viktigt.” I Stockholm står Daniel Harding på pulten. ”Han är som en bror för mig och känner min musik otroligt väl, så verket är i de bästa möjliga händer.”
Benjamin Britten skrev sin sångcykel Nocturne till Alma Mahler. De båda träffades i New York 1942 och inledde en brevväxling. När Britten 1958 bad att få tillägna Mahler sitt nya verk löd det telegraferade svaret: ”Min lycka är enorm. Jag kan inte känna eller tänka på någonting annat. Mitt djupaste tack!” Nocturne, skriven för tenorsolist, flöjt, engelskt horn, klarinett, fagott, harpa, valthorn och timpani samt stråkar, iscensätter musikaliskt åtta dikter av Shelley, Tennyson, Coleridge, Middleton, Wordsworth, Owen, Keats och Shakespeare. I varje del av det genomkomponerade stycket framträder ett soloinstrument vid sidan av sångsolisten.
Andrew Staples, en av Storbritanniens mest mångsidiga tenorer, med allt från Händel och Mozart till Britten och Elgar på repertoaren, är en återkommande samarbetspartner till Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester. Staples är verksam även som regissör och porträttfotograf.
Text: Anna Hedelius
Observera programförändringen: Arnold Schönbergs Verklärte Nacht utgår och ersätts av Jean Sibelius Valse Triste och Finlandia
Konsertintroduktion 1 timme före respektive konsert i nedre foajén