Harding, Dvořák & Brahms
Daniel Harding och Radiosymfonikerna återser världssångaren Christian Gerhaher i en konsert med musik av Antonin Dvořák och Johannes Brahms. Dvořáks konsertuvertyr Othello har sitt namn efter Shakespeares pjäs, och musiken rymmer både rafflande dramatik och drömskt svävande klanger. Konserten kröns med Brahms mäktiga fjärde symfoni – ett verk som börjar plötsligt, ”in medias res”, som om du öppnade en dörr till en orkester som redan är igång med att spela.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Shakespeares tragedi Othello har lockat flera tonsättare. Allra mest känd är Verdis berömda opera, men även Rossini komponerade musik till Shakespeares drama. Mer sällan spelad är Dvořáks konsertuvertyr Othello från 1892, komponerad strax innan han lämnade sitt hemland för en treårig vistelse i New York. Trots det korta formatet är det ett mästerligt och bländade orkesterverk, laddat med effektfull dramatik.
Vistelsen i den amerikanska världsstaden blev fruktbar för den tjeckiske tonsättaren. Här tillkom såväl den nionde symfonin, ”Från nya världen”, som merparten av cellokonserten. I New York komponerade han också sina Bibliska sånger, med texter ur Psaltaren. Det är sånger med stort djup, där den emotionella spännvidden i musiken reflekteras i texterna och i den här konserten har vi glädjen att få lyssna till när den tyska barytonen Christian Gerhaher tolkar denna innerliga musik.
Det faktum att vi får ta del av musik av både Dvořák och Brahms vid samma konsert är på många sätt logiskt. Brahms kom först i kontakt med sin yngre kollegas musik i samband med att Dvořák som ung tonsättare ansökte om stipendium, där Brahms var en av jurymedlemmarna. Redan från början blev han imponerad av Dvořáks verk och kom att stötta honom i karriären på många sätt. Brahms hade egna erfarenheter av hur tuff tillvaron kunde vara för en tonsättare i början av sin yrkesbana. Han hade kämpat många år innan han hade vågat publicera sin första symfoni, men därefter skulle de tre följande symfonierna komponeras i snabb följd.
Mycket av Brahms musik är fylld av en känsla av bitterljuvhet och frågan är om han någonsin lyckades bättre med att illustrera dessa dubbla känslor av både lycka och smärta än i sin fjärde symfoni – Clara Schumann beskrev träffande musiken som något ”där glädje och sorg fyller ens själ om vartannat”. Den här dualismen är märkbar redan från början med det ljuva temat som inleder första satsen, i vilken man som lyssnare kastas rakt in ”i handlingen”, som om orkestern redan hade varit i gång en bra stund. Brahms var själv ängslig för hur hans fjärde symfoni skulle ta emot av publiken och flera av hans vänner var också förbryllade över hans nya verk, men det blev en framgång vid uruppförandet 1885 och räknas som ett av hans största mästerverk.
Nytt konsertdatum
Observera nytt konsertdatum. Konserten skulle tidigare getts 19 november kl 19.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl paus