Jacob Mühlrads Kaddish
Jacob Mühlrads nyskrivna verk Kaddish uruppförs av Radiokören och Eva Dahlgren, under ledning av chefsdirigent Peter Dijkstra. För verket mottog Jacob Mühlrad tidigare i år ett stipendium ur Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.
I samband med konserten kommer också Örjan Henrikssons prisbelönta fotoutställning Auschwitz KZ I-II att visas i Berwaldhallens övre foajé. Utställningen hade premiär 2015 på Liljevalchs Konsthall i Stockholm. För denna utställning mottog Örjan Henriksson det första stipendiet ur Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen.
Konserten livestreamas på www.berwaldhallen.test 14 okt kl 19:00.
Alla människor lämnar spår, såväl synliga som osynliga. Den 14 oktober bjuder Radiokören på ett konsertprogram som hedrar de bortgångna. I det nyskrivna beställningsverket, Kaddish, till Radiokören närmar sig Jacob Mühlrad sin morfar, som överlevde Förintelsens koncentrationsläger Auschwitz och Bergen-Belsen, för att söka hans osynliga spår.
Bachs begravningskantat Gottes Zeit ist die allerbeste Zeit inleder konserten med värdighet och hopp. Lamentatio Jeremiae Prophetae av Ernst Krenek, ett verk med lika delar influenser från renässansens modalitet som från 1900-talsmodernism, är en skärande klagosång. Maja Einfeldes Lux aeterna skänker tröst med ljusa, himmelska klanger.
Fotoutställningen Auschwitz KZ I-II
Fotoutställningen Auschwitz KZ I-II som visas i Berwaldhallen består av blott 13 fotografier där fotografen Örjan Henriksson tar med oss till det forna koncentrationslägret Auschwitz. Det är en stramt gestaltad och ödsligt vacker fotoserie med svartvita bilder i mellanformat. Genom sin kollega Pär Gunnarsson har Örjan Henriksson fått tillstånd att fotografera inomhus i lägret, vilket är ovanligt, och har lyckas med konststycket att fånga den fasa som denna plats minner om. Avskalade byggnader, dörrar, väggar, murar och trappor som i sin stillhet bär på inristade namn och dödliga spår. Henrikssons bilder visar de väggar och ytor som återstår när människorna försvunnit. På det sättet skapar han en möjlighet att se Förintelsen ur nytt perspektiv.
Örjan Henriksson mottog Micael Bindefelds stipendium med motiveringen ”för att han med ett enkelt grepp öppnar upp Förintelsens innersta rum där frånvaron av offer och förövare låter betraktaren ta plats. Obehagligt nära det närmast ofattbara”.