Daphnis & Chloé
Sveriges Radios Symfoniorkester bjuder på musik av den franska tonsättaren Louise Farrenc, en stor begåvning som tyvärr varit bortglömd. Hennes frejdiga Konsertuvertyr nr 1 framförs innan det blir svensk premiär för Salonens senaste verk, Kínēma med soloklarinettist och stämledare Niklas Andersson som solist. Konserten avslutas med Ravels populära svit nr 2 som är byggd på baletten Daphnis & Chloé. Allt under ledning av den unge brittiske dirigenten Ben Glassberg.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fredag 3 mars kl 19:03.
1800-talskompositören Louise Farrenc är i stort sett fortfarande okänd för oss idag. Det kan bero på att hon var kvinna samt att hon aldrig komponerade någon opera, en genre som var mycket populär i Frankrike under hennes tid. Hon var på sin tid inte bara aktad som tonsättare utan kanske främst känd som pianovirtuos. Hon var också den första kvinna som innehade en professur vid Pariskonservatoriet. Hon studerade musik och pianospel för bland andra Ignaz Moscheles och Antoine Reicha, båda med rötterna i den wienklassiska musiken genom egna studier för Mozart, Haydn och Salieri. Detta inflytande kom att prägla Farrencs musikstil.
Konsertuvertyr nr 1 i e-moll tillkom 1834, och tillsammans med Uvertyr nr 2 är det hennes första komposition för orkester. Tidigare hade hon i princip bara skrivit piano- och kammarmusik men med uvertyrerna inleddes en arbetsperiod med symfonisk musik. Symfonierna skapade erkännande och stor framgång, framför allt nr 3 i g-moll. Den anses vara hennes främsta, och släktskap med Mozarts två g-mollsymfonier kan anas. Uvertyren består av en enda sats, Adagio – Allegro agitato, och dess vitalitet vittnar om Farrencs enorma känsla för dramatisk kraft.
Salonens klarinettkoncertino, Kínēma, är skriven för liten orkester under de premisser som pandemin vid tillfället skapade. ”Jag tänkte att det skulle vara bra att skapa ett verk som också kunde framföras av en mindre ensemble och trots svåra förhållanden”, har tonsättaren själv sagt. Verket består av fem korta satser, var och en inspirerad av musikteman ur filmer. De fem scenerna ska egentligen inte betraktas som sammanhängande butan mer som olika rum man tillfälligt besöker. De bygger inte på traditionell musikbearbetning eller variationer utan på teman som bara existerar för några få korta ögonblick. Musiken är frisk och livskraftig, till största delen lyrisk. Den ska påminna om en romantisk film med ett klassiskt triangeldrama och består av flera olika känslostämningar och tonmaterial. Till slut knyts verket samman och teman ur första satsen citeras på nytt.
Maurice Ravels Daphnis & Chloé bygger på den antika sagan om herden Daphnis som älskar Chloe, men förlorar henne när rövare härjar i landet. Han får hjälp av halvguden Pan, som kommer till undsättning och befriar Chloe. Daphnis & Chloé var från början en balett komponerad åt ryska baletten i Paris 1909 på uppdrag av dess legendariska impressario, Sergej Djagilev. Detta är de facto Ravels längsta orkesterverk, och anses också vara hans främsta. Några år efter balettens premiär arrangerade han musiken och skapade två symfoniska sviter, där den andra är den som oftast framförs.
Text: Andreas Konvicka
Lär dig mer om Maurice Ravel i P2 Dokumentär