Chamber Unplugged 15 mars
Johannes Brahms hade egentligen bestämt sig för att pensionera sig – ”jag har åstadkommit nog; framför mig kan jag njuta av en bekymmersfri ålderdom i lugn och ro” – men en skicklig klarinettist ingöt ny inspiration i honom.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

År 1890, 57 år gammal, ansåg Brahms själv att han var färdig med komponerandet. Men så träffade han klarinettisten Richard Mühlfeld som fick honom att ändra åsikt. Nästkommande år var den tyske tonsättaren på semester i kurorten Bad Ischl och där tillkommer Klarinettkvintett h-moll, som får sitt uruppförande i Berlin i december samma år. Klarinettkvintetten är ett av Brahms mest älskade kammarmusikverk, för att inte säga ett av den klassiska musikens mest omtyckta kammarmusikverk överhuvudtaget.
Redan i de inledande takterna skapar Brahms en underbart bitterljuv, melankolisk ljudvärld som på samma gång bär på både sångbarhet och innerlighet. Och nog hörs det att det passade Brahms ovanligt väl att skriva för just klarinetten, som med sitt breda känslomässiga register kan låta glatt och lystet, men vid behov också klinga med såväl varmare som dovare tongångar. Kanske firar tonsättaren sina största triumfer i andra satsens adagio, där han på ett genialiskt sätt utnyttjar instrumentets omfång och klangrikedom. Tillsammans med stråket skapas här en fascinerande stämning som präglas av såväl elegans och kärleksfullhet som av värme. Förutom kvintetten hann Brahms också med att skriva två sonater och en trio för Mühlfelds klarinett. Först när han diagnosticerades med levercancer 1896 lade han ner pennan för gott.
Text: Axel Lindhe