Andrés Orozco-Estrada

Intervju med Andrés Orozco-Estrada

Hur minns du ditt första möte med Sveriges Radios Symfoniorkester, 2006?
Jag var ung, nervös och inkallad med kort varsel, men mottogs med stor respekt och värme av orkestern. Jag minns dirigentlogen: den långa historien, namnen – Salonen, Honeck, Harding – och kände direkt att det fanns något speciellt. Det var mycket press, men också en känsla av att det var meningen att jag skulle vara där.

Vad är viktigast för dig när du börjar som ny chefsdirigent?
Att bygga relationer och förstå orkesterns sätt att andas och frasera musik. Jag vill bli en del av organismen, inte styra utifrån. Orkestern har redan en stark personlighet, vilket jag uppskattar. Det handlar om att skapa kemi, att lyssna in och att forma något gemensamt – inte att komma med färdiga svar, utan att upptäcka tillsammans.

Hur ser du på att skapa konsertprogram och hitta ny repertoar?
Det handlar om att hitta rätt balans mellan tradition och förnyelse. Jag vill utforska svensk musik, både äldre och samtida, och skapa säsonger med teman som ger sammanhang. Repertoaren ska spegla både orkesterns historia och våra gemensamma framtidsvisioner. Jag gillar att tänka som en kock: att skapa en musikalisk måltid med variation, kontrast och överraskning!

Hur vill du möta publiken?
Musiken skapar kontakt, men ibland räcker det att också byta några tankar med publiken för att fördjupa relationen. Jag vill vara spontan, tala till publiken, bjuda in till samtal och kanske till och med låta dem påverka tolkningar, som en del av den konstnärliga processen. Det kan vara små inslag, som att låta publiken rösta på en frasering, eller större initiativ som öppna repetitioner och samtal. Det viktiga är att publiken känner sig delaktig.

Vad betyder det för dig att arbeta med en radioorkester inom Public service?
Det är ett offentligt uppdrag. Vi spelar för folket, för dem som betalar skatt och lyssnar. Det är vår skyldighet och glädje att ge tillbaka med inspiration och kvalitet. Jag har tidigare arbetat med radioorkestrar i Italien och känner starkt för den roll vi har som kulturell röst i samhället. Det handlar om att nå ut, både i konsertsalen och via radio, streaming och inspelningar.

Hur började din musikaliska resa?
Jag började sjunga i kör och spela violin som barn i Medellín. Musiken var en naturlig del av skoldagen – lika självklar som matte eller språk. Vi lärde oss läsa noter samtidigt som vi lärde oss läsa böcker. Det var lekfullt, glädjefyllt och gemensamt – och det är den känslan jag fortfarande bär med mig varje gång jag står på en scen.

Vad betyder din hemstad Wien för dig?
Det var där jag förverkligade min dröm. Jag kom dit som 19-åring, full av vilja att lära. Att stå i Wiener Staatsoper och höra musiken var som att lyssna på en CD, en perfektion jag aldrig varit med om och som blev mycket inspirerande. Jag visste att det skulle kräva hårt arbete, men jag var redo att ge allt. Wien blev min musikaliska hemstad, där jag formades både som människa och dirigent.

Vad ser du mest fram emot i ditt nya uppdrag?
Att få vara mig själv. Orkestern och publiken här präglas av nyfikenhet, och det ger mig den friheten. Det är den största gåvan – att få göra musik med ärlighet, humor och öppenhet. Jag känner att Stockholm har en särskild energi, en kombination av värme, nyfikenhet och professionalism som kommer att inspirera mig att växa vidare, både konstnärligt och personligt.

Berättat för Karl Thorson