INSTÄLLD - Wagner med Salonen
Årets upplaga av Östersjöfestivalen ställs tyvärr in. Läs mer på balticseafestival.com
Finlands nationalopera och Esa-Pekka Salonen gör hela Wagners Nibelungens ring, en operasaga utan motstycke. Liksom vid fjolårets festival gör de i år ett storslaget gästspel i Berwaldhallen, denna gång med utdrag ur sagans andra del: Valkyrian, om förbjuden kärlek som trotsar allt och alla.
I musiktidskriften Neue Zeitschrift für Musik stod redan 1837 att läsa: ”Mer än ett främmande folks dyrgripar tilltalar oss ändå våra folkliga traditioner […] Rödluvan, Lorelei och Held Siegfried är berättelser som endast väntar på konstnären för att åter möta oss i livet som gamla sagobilder i föryngrad gestalt.” Vilka tankar väckte inte dessa ord hos den då 24-årige Wagner?
Wagner ägnade mycket tid och stort intresse åt medeltida litteratur. I sitt bibliotek i Dresden hade han böcker som Den poetiska Eddan, Snorre Sturlassons Heimskringla, Völsungasagan, diverse skrifter om germansk och skandinavisk mytologi och, inte minst, hjältesagan Nibelungenlied. Operan Tannhäuser, som stod färdig redan 1845, var den första frukten av Wagners studier. Den var också ett viktigt steg på Wagners konstnärliga resa från den traditionella operans arior, ensembler och recitativ till det revolutionerande, integrerade musikdrama han blivit känd för.
Ställd inför Nibelungens ring, denna berättelse om girighetens förbannelse, kärlekens makt och människors och gudars väg mot undergång är det värt att minnas skapelseprocessen. Själva historien skrevs baklänges: 1848 hade Richard Wagner planer på operan Siegfrieds död, men den krävde förhistoria. Den förhistorian blev Ringens tredje del, Siegfried. Sedan skrevs Valkyrian och sist Rhenguldet. Till slut införlivades Siegfrieds död i Ringens klimax: Ragnarök.
1853 var det dags att skriva musik, nu i och för sig i rätt ordning. Men efter Rhenguldet och Valkyrian tog det stopp – mitt i Siegfried. Wagner lämnade 1857 sin hjälte under den lind där han befann sig mitt i operans andra akt, grubblande över sin bakgrund och sin döda mor. Där blev Siegfried liggande och fick inte komma vidare förrän tolv år senare. Under den tiden hann både Tristan och Isolde och Mästersångarna i Nürnberg bli färdiga. Först därefter fullbordade Wagner Siegfried och komponerade även Ragnarök.
Valkyrian har alltid varit den av Ringens delar som oftast framförts separat. Inte minst Wagners starka skildring i första akten av hur tvillingsyskonen Siegmund och Sieglinde dras till varandra lär bidra till också publikens kärlek till operan. Deras partier tillhör Wagners största mästerstycken och samspelet mellan ord och toner tycks ha växt fram med lekande lätthet. Syskonen är Wotans barn, men vet inte om det. När Valkyrian börjar är Siegmund på flykt från fiender och hamnar i en främlings stuga. Det visar sig vara Hunding, mannen som en gång rövat bort Sieglinde, och som nyss jagat en vapenlös Siegmund.
När Hunding sover berättar Sieglinde för Siegmund om svärdet i asken, det vapen han behöver men som sitter så hårt fast att bara den starkaste av hjältar kan dra ut det. Siegmunds och Sieglindes samförstånd blommar ut i glödande kärlek, samtidigt som det går det upp för dem att de är syskon. Siegmund rycker svärdet ur trädet och ger det namnet Nothung, det som kom i nödens stund. Paret flyr ut i vårnatten, ovetandes betraktade från ovan av deras beräknande pappa, guden Wotan…
Text: Gunnar Lanzky-Otto och David Saulesco
Medverkande
Den ständigt banbrytande dirigenten Esa-Pekka Salonen utmanar och förnyar den klassiska musikens roll i vår tid. Hösten 2020 tillträder han som musikalisk ledare för San Franciscos symfoniorkester. Han är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare för Philharmonia Orchestra i London där de prisbelönade installationerna RE-RITE och Universe of Sound har gjort det möjligt för människor att kliva in i orkestern genom ljud- och videoprojektioner. Salonen har också drivit utvecklingen av en hyllad app för surfplattor, The Orchestra, som ger användaren en djup inblick i hur åtta klassiska symfoniska verk är uppbyggda.
Som musikalisk ledare för Los Angeles filharmoniker, där han nu är hedersdirigent, hade Salonen en central roll vid öppningen av Walt Disney Concert Hall och bidrog till att orkestern blev en av de USA:s mest välbesökta och välfinansierade ensembler. Han är konstnärlig partner vid Finlands nationalopera och balett och medgrundare till Östersjöfestivalen. 2015 talade han om den moderna teknikens betydelse för musikundervisning under den internationella konferensen Apple Distinguished Educators.
Finska sopranen Miina-Liisa Värelä har gjort många framgångsrika rolltolkningar på Finlands nationalopera såväl som på andra europeiska scener. Bland hennes senaste engagemang kan nämnas en uppmärksammad tolkning av Senta i Wagners Den flygande holländaren, en hyllad debut som titelrollen i Strauss Elektra vid Landestheater Linz samt debut som Brünnhilde i föreställningen Ring an einem Abend i München och Stuttgart. Hon gjorde också en prisad debut som Färgarfrun i Kvinnan utan skugga i Linz och sjöng Sieglinde i Valkyrian i Odense.
Bland hennes andra roller kan nämnas Elsa i Lohengrin, Lumi i T-J Kyllönens Sälen på Savonlinna operafestival, Ortlinde i Valkyrian, Leonora i Trubaduren i Lahti och titelrollen i Jenůfa vid Finlands nationalopera. Hon studerade vid Sibelius-Akademin, där hon fullbordade sina diplomstudier 2012, och har belönats med flera priser och stipendier.
Österrikiske tenoren Norbert Ernst har rönt stor internationell framgång med Wagnerroller som Loge i Rhenguldet, David i Mästersångarna i Nürnberg, Erik i Den flygande holländaren och som Leukippos i Strauss Daphne. Närmast har han breddat sig till den lyrisk-dramatiska tenorrepertoaren genom framgångsrika debuter som Florestan i Beethovens Fidelio och titelrollen i Lohengrin.
Han debuterade nyligen på Metropolitan Opera i New York som Loge i Rhenguldet, en roll han också givit på andra ledande operahus som Wiener Staatsoper och Deutsche Oper am Rhein. Han har också debuterat på Staatsoper Hamburg i en ny uppsättning av Schumanns Scener ur Goethes Faust och sjöng Eisenstein i Läderlappen på Deutsche Oper am Rhein.
Mellan 2010 och 2017 var han anställd på Wiener Staatsoper där han etablerade sig inom den tyska operarepertoaren. Som romans- och konsertsångare har han uppträtt på exempelvis Musikverein i Wien, Berlinfilharmonin och Amsterdams Concertgebouw i den stora symfoni- och oratorierepertoaren från Bach till Mahler och Beethoven.
Finske basen Jyrki Korhonen har varit engagerad som solist vid Finlands nationalopera sedan 2001. Dessförinnan, mellan 1993 och 2000, var han aktiv som solist vid operahusen i Wiesbaden och Darmstadt. Han har också gästat Savonlinna operafestival, Bayreuthfestspelen samt Bayerische Staatsoper, Wiener Staatsoper och många andra framstående operahus och scener över hela världen.
Korhonens rollista omfattar bland annat Osmin i Enleveringen ur seraljen, Sarastro i Trollflöjten, Don Basilio i Barberaren i Sevilla, Banquo i Macbeth och Zargo i Kaija Saariahos Adriana Mater. Han har också tolkat flera Wagnerroller, däribland Titurel i Parsifal, Marke i Tristan och Isolde, Fafner och Fasolt i Rhenguldet, Hunding i Valkyrian, Fafner i Siegfried och Hagen i Ragnarök.
Bland hans senaste roller på Finlands nationalopera kan nämnas Tiresias i Stravinskys Oedipus Rex, Furst Gremin i Tjajkovskijs Eugen Onegin, Fafner i Rhenguldet och Hunding i Valkyrian.
Finska dramatisk-lyriska sopranen Reetta Haavisto debuterade vid Finlands nationalopera på våren 2011 som Madame Cortese i Resan till Reims. Sedan dess har hon sjungit en rad roller på nationaloperan, däribland Norina i Don Pasquale, Liù i Turandot, Tuppen och Nötskrikan i Den listiga lilla räven och, senast, Freia i Rhenguldet och Helmwige i Valkyrian.
Sommaren 2014 debuterade hon på Savonlinna operafestival som Systern i en nyproduktion av Aulis Sallinens Kullervo. I januari 2016 uppträdde hon som Donna Elvira i Don Giovanni vid Jyväskyla opera. 2017 sjöng hon titelrollen i Richard Strauss Arabella under Aino Acktés kammarfestival i Helsingfors och debuterade dessutom vid Marrinskijteatern i Sankt Petersburg.
Som konsertsångerska har hon sjungit i verk som Beethovens nionde symfoni med Helsingfors stadsorkester, Sibelius Kullervo i Bern med barytonen Tommi Hakala under ledning av Dima Slobodeniouk och Alexander von Zemlinskys Lyrische Symphonie vid galaöppningen av Helsingfors komiska opera, Helsingin Koominen Ooppera.
Finska sopranen Jenni Hietala är aktuell på Finlands nationalopera som Gerhilde i Richard Wagners Valkyrian. Hon bor i Wien och studerar vid Wiens stadsuniversitet för musik och konst.
Dramatisk-lyriska sopranen My Johansson har en mångfasetterad repertoar som inkluderar opera, romanser, oratorier och musikteater. Hon har engagerats som solist vid Savonlinna operafestival och på Malmö Opera och är för närvarande medlem av Finlands Nationaloperas kör. Vid nationaloperan har hon medverkat i produktioner av Sebastian Fagerlunds Höstsonaten och koreografen Kenneth Greves föreställning Kalevalalandet. Denna säsong gör hon Ortlinde i Wagners Valkyrian.
På hennes rollista finns även Eurydike i Glucks Orfeus och Eurydike, Sophie i Massenets Werther, Sandrina i Mozarts La Finta giardiniera och Grevinnan Ceprano i Rigoletto. Hon har också sjungit Domina i Stephen Sondheims En kul grej hände på väg till Forum och Cathy Hiatt i Jason Robert Browns The Last Five Years.
Finska dramatiska sopranen Maria Turunen är aktuell som Waltraute i Wagners Valkyrian i sin debut på Finlands Nationalopera. Hon har tidigare gjort rollen som Leonora i Fredrik Pacius Kung Karls jakt våren 2019 och Sieglinde i en konsertversion av Valkyrian sommaren 2018.
Tillsammans med sin pianist Armaan Madar har hon uppträtt i stora delar av Finland, liksom i Sverige och Estland. Hon erhöll 2019 Finska Wagnersällskapets Bayreuth-stipendium och har tidigare tilldelats stipendier från bland annat Finska kulturfonden och G A Johansson/Linden Buchman-fonden genom Kungl. Musikaliska akademien.
Alten Sirpa Nuuttila är aktuell på Finlands nationalopera som Siegrune i Wagners Valkyrian, en roll hon gjorde på nationaloperan redan 2004. På nationaloperan har hon även medverkat i bland annat Wagners Parsifal, Puccinis Manon Lescaut, Strauss Salome och Kvinnan utan skugga, Musorgskijs Boris Godunov, Janáčeks Den listiga lilla räven och Sebastian Fagerlunds Höstsonaten. Hon uppträder även i mindre sångensembler och som konsertsolist.
Mezzosopranen Merja Mäkelä är aktuell på Finlands Nationalopera som Rossweisse i Wagners Valkyrian och medverkade nyligen även i en uppsättning av Strauss Ariadne på Naxos. Hon började på Theater Kiel 2007 och har sedan 2010 arbetat som frilansande opera-, konsert- och liedsångare. Hon har även bland annat uppträtt på operahusen i Bielefeld, Altenburg, i Tammerforshuset och på Savonlinna operafestival. Bland hennes andra roller kan nämnas titelrollen i Kaija Saariahos Adriana Mater och Tredje dam i Mozarts Trollflöjten.
Mäkelä studerade vid Operahögskolan i Stockholm för Dorothy Irving och har en examen som sånglärare från Helsingfors universitet. Hon har även deltagit i mästarkurser för bland andra Christa Ludwig och Brigitte Fassbender och har tilldelats flera stipendier.
Alten Ida Wallén har studerat vid musikhögskolorna i Karlsruhe, Berlin samt i München där hon tog diplom 2005. Hon belönades med finska Rundradions pris vid sångtävlingen i Villmanstrand 2006. Hon är aktuell på Finlands Nationalopera som Grimgerde i Wagners Valkyrian.
Mezzosopranen Anna Danik började sin karriär som lyrisk-dramatisk sopran med ett antal betydande roller vid Finlands Nationalopera, Savonlinna operafestival, Nørrebro teater, Åbo musikfestspel, Berwaldhallen, med flera. Hon har uppträtt med framstående dirigenter som Hannu Lintu, Esa-Pekka Salonen, Leif Segerstam och John Storgårds.
2012 bytte hon röstfack till mezzosopran och har rört sig mot mer dramatiska roller. Hon uppmärksammades för sin debut som Prinsessan Eboli i Don Carlos vid Theater Chemnitz 2014. Säsongen 2016–2017 debuterade hon som Wellgunde i Rhenguldet och Ragnarök och som Schwertleite i Valkyrian under ledning av Daniel Barenboim vid Berlins stadsopera.
På senare tid har hon uppträtt som Emilia i Verdis Otello och Amneris i Aida, Klytaimnestra i Strauss Elektra och Margret i Wozzeck. Hon är aktuell på Finlands nationalopera som Sonjetka i Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mzensk, Schwertleite i Wagners Valkyrian och som en av Nornorna i Ragnarök.
Barytonen Tommi Hakala har gjort sig känd för stora operaroller i verk av Wagner, Puccini, Mozart, Verdi och Tjajkovskij. Han är aktuell på Finlands nationalopera som Wotan i Rhenguldet och Valkyrian. På nationaloperan har han tidigare uppträtt i roller som Guglielmo i Così fan tutte, Escamillo i Carmen, titelrollen i Eugen Onegin, Rodrigo i Don Carlos och Orestes i Elektra. Hans tidigare Wagnerroller på nationaloperan är Amfortas i Parsifal, Gunther i Ragnarök och Kurwenal i Tristan och Isolde. Han gjorde även rollen som Viktor i uruppförandet av Sebastian Fagerlunds Höstsonaten, en roll han nyligen återkommit till.
Hakala har även framträtt vid Metropolitan Opera i New York, Staatsoper Dresden, Opera Ballet Vlaanderen samt vid flera internationella festivaler, och arbetat med framstående dirigenter som Leif Segerstam, Susanna Mälkki, Jaap Van Zweden, Simon Rattle och Esa-Pekka Salonen.
Musiken
Härjad av ett rasande oväder och hetsad och avväpnad av fiender söker en utmattad ung man skydd i ett främmande hus. Huset är byggt kring en väldig ask. Kvinnan i huset tar hand om mannen, ger honom att äta och dricka. Mannen förklarar att han för olycka med sig och inte vill att hon skall drabbas av den, men ingenting, säger kvinnan, kan göra hennes öde värre än det redan är.
Plötsligt slås dörren upp av kvinnans make, Hunding. Fylld av misstro begär han främlingens namn. Han presenterar sig som Wehwalt, den som kommer med olycka, och som Wölfing, ulvasonen. Han berättar om sitt olyckliga öde, om sin mördade mamma och bortrövade syster, om den unga kvinna han försvarat men blivit övermannad och tvingats söka skydd här i Hundings och hans hustrus hus.
Hunding avslöjar att han i själva verket är en av främlingens fiender. Av respekt för gästfrihetens lagar får främlingen skydd för natten, men Hunding utmanar honom till en kamp för sitt liv morgonen därpå. Han ber sin fru, Sieglinde, om en nattdryck och lägger sig.
Ensam drömmer främlingen om att hans far lovat honom ett svärd som skall rädda honom i nödens stund. I dunklet framträder ett svärd instucket till skaftet i den kraftiga trädstammen mitt i huset. Sieglinde återvänder, berättar att hon givit Hunding sömnmedel och uppmanar främlingen att fly. Han vägrar, och hon berättar om svärdet i asken. En gråklädd man kom till dem på deras bröllopsdag. Alla närvarande blev förfärade, utom hon. Den gråklädde mannen stack svärdet i asken och försvann.
Mellan Sieglinde och den unge främlingen växer en stark samhörighet och het kärlek. Hon frågar om hon måste kalla honom för Wehwalt. Då presenterar han sig: ”Siegmund heter jag, och Siegmund är jag!” Siegmund, berusad av åtrå och övermod, drar svärdet ur den tjocka trädstammen och ger det namnet Nothung, det som kom i nödens stund.
Det nyförälskade paret, som vid det här laget inser att de är syskon, ger sig ut i vårnatten tillsammans, ovetandes betraktade från ovan av deras far, huvudguden Wotan…
Text: David Saulesco
Härjad av ett rasande oväder och hetsad och avväpnad av fiender söker en utmattad ung man skydd i ett främmande hus. Huset är byggt kring en väldig ask. Kvinnan i huset tar hand om mannen, ger honom att äta och dricka. Mannen förklarar att han för olycka med sig och inte vill att hon skall drabbas av den, men ingenting, säger kvinnan, kan göra hennes öde värre än det redan är.
Plötsligt slås dörren upp av kvinnans make, Hunding. Fylld av misstro begär han främlingens namn. Han presenterar sig som Wehwalt, den som kommer med olycka, och som Wölfing, ulvasonen. Han berättar om sitt olyckliga öde, om sin mördade mamma och bortrövade syster, om den unga kvinna han försvarat men blivit övermannad och tvingats söka skydd här i Hundings och hans hustrus hus.
Hunding avslöjar att han i själva verket är en av främlingens fiender. Av respekt för gästfrihetens lagar får främlingen skydd för natten, men Hunding utmanar honom till en kamp för sitt liv morgonen därpå. Han ber sin fru, Sieglinde, om en nattdryck och lägger sig.
Ensam drömmer främlingen om att hans far lovat honom ett svärd som skall rädda honom i nödens stund. I dunklet framträder ett svärd instucket till skaftet i den kraftiga trädstammen mitt i huset. Sieglinde återvänder, berättar att hon givit Hunding sömnmedel och uppmanar främlingen att fly. Han vägrar, och hon berättar om svärdet i asken. En gråklädd man kom till dem på deras bröllopsdag. Alla närvarande blev förfärade, utom hon. Den gråklädde mannen stack svärdet i asken och försvann.
Mellan Sieglinde och den unge främlingen växer en stark samhörighet och het kärlek. Hon frågar om hon måste kalla honom för Wehwalt. Då presenterar han sig: ”Siegmund heter jag, och Siegmund är jag!” Siegmund, berusad av åtrå och övermod, drar svärdet ur den tjocka trädstammen och ger det namnet Nothung, det som kom i nödens stund.
Det nyförälskade paret, som vid det här laget inser att de är syskon, ger sig ut i vårnatten tillsammans, ovetandes betraktade från ovan av deras far, huvudguden Wotan…
Text: David Saulesco
Wotan tar ett konfliktfyllt avsked av sin dotter. ”Farväl, du djärva, enastående barn!” Brünnhilde trotsade sin fars vilja när hon tog Siegmund i försvar när denne stred mot jägaren Hunding. Trots Brünnhildes ingripande dog Siegmund, så som Wotan hade befallit, och efter striden flydde Brünnhilde sin fars vrede. Högt, högt uppe på en bergstopp försänker han Brünnhilde i djup sömn, tar hennes gudomliga krafter från henne och besvärjer eldguden Loge att skydda henne i en krets av de hetaste lågor.
Wotans sista ord innan han lämnar Brünnhilde förebådar slutet av den tredje delen i Nibelungens ring: ”Den som räds mitt vassa spjut skall icke korsa dessa lågor!” En sista önskning beviljade Wotan sin älsklingsdotter: ”att endast den främste, mest orädde av hjältar må finna mig här på klippan!” I slutet av Siegfried, som tar vid ett antal år efter att Valkyrian slutar, bestiger den orädde Siegfried berget där Brünnhilde vilar. Han möter en främling på vägen, en vandrare som vägrar sänka sitt spjut. Utan fruktan klyver Siegfried vandrarens spjut med sitt svärd, Nothung, och fortsätter uppåt. Vandraren – Wotan, förklädd – följer Siegfried med blicken och ser hur hans förutsägelse uppfylls…
Text: David Saulesco