Inställd - Vive la France!
Med ett otal konserter och skivinspelningar bakom sig är världsberömde pianisten Nikolai Lugansky en riktig Chopin-kännare. Här tolkar han Chopins första pianokonsert med porlande virtuositet och omfångsrik känsla i ett efterlängtat återbesök i Berwaldhallen. Tillsammans med Ravels humoristiska La valse och Henri Dutilleux svängiga Symfoni nr 2 blir det en häftig och intressant överblick över fransk musik med Radiosymfonikerna och dirigent Jukka-Pekka Saraste.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

En hyllning till fransk musik från olika tider och med skilda tonspråk med Sveriges Radios Symfoniorkester, dirigent Jukka-Pekka Saraste och pianisten Nikolai Lugansky.
Frédéric Chopin blev tidigt en pianovirtuos och som 15-åring skrev han sitt första stora verk. Då han var 19 år tyckte familjen att Warszawa var för litet för den begåvade sonen och skickade honom till Wien där han imponerade på förläggaren Tobias Haslinger. Efter ett par framgångsrika konserter för publik föreslog Haslinger att Chopin skulle ta nästa kliv i karriären genom att skriva ett större verk för piano och orkester. Det blev inte bara en, utan två pianokonserter. Den som kallas nummer 1 (op 11 i e-moll) blev klar sist, men framfördes tre år före den som kallas nummer 2 (op 21 i f-moll). Nikolai Lugansky har spelat Chopins bägge pianokonserter samt flera av hans verk för solopiano över hela världen och beröms ofta för sitt sin känslighet som musiker.
När Maurice Ravel komponerade sitt symfoniska poem La valse var han i djup sorg efter sin mor som just gått bort. Han isolerade sig på landet utanför Paris och skrev ett explosivt verk som skildrar wienervalsens virvlande njutning. Stycket var tänkt för Ryska baletten i Paris, men deras ledare Sergej Djagilev nobbade det med orden: ”Det är ett mästerverk, men det är inte en balett… det är ett porträtt av en balett”. Detta sårade Ravel så pass att han slutade hälsa på sin forne vän, vilket ledde till att Djagilev utmanade Ravel på duell. Tack och lov övertalades han att ta tillbaka utmaningen. La valse blev ett populärt orkesterstycke som först 1929 framfördes som balett med koreografi av Ida Rubinstein.
Med elegans värdig Prousts På spaning efter den tid som flytt förhåller sig Henri Dutilleux till tiden och minnet med hjälp av musikaliska element som återkommer och utvecklas i Symfoni nr 2, Le double. Verket är skrivet för en hel orkester samt en mindre grupp musiker som interagerar med varandra på ett mycket nyanserat sätt. Dutilleux var perfektionist uti fingerspetsarna och de få partitur han lät trycka var kalligrafiska mästerverk. I en intervju har han berättat: ”Jag tvivlar alltid på mina verk, jag känner alltid ånger. Det är därför jag reviderar verken så mycket och på samma gång ångrar jag att jag inte är mer produktiv. Men anledningen till att jag inte är produktiv är att jag tvivlar så mycket på mina verk och ägnar så mycket tid åt att revidera dem. Paradoxalt, eller hur?”
Text: Anna Hedelius
Inställd konsert
Alla Sveriges Radios publika evenemang ställs in fram till och med den 30 juni
UPPTAKT: Torsdag 28 maj kl 18.00 med Pernilla Eskilsdotter som berättar om den sista av de tre konserterna hon valt ut för sin egen konsertserie, ett urval gjort med nyfikenhet och kärlek.
UPPTAKT: Fredag 29 maj kl 18.00 med Beatrice Janzon, tidigare Europakorrespondent, i samtal med frankrikekännaren Tomas Lindbom och oboisten Emmanuel Laville, stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester.