arrow

Vår på Fyn

Fynsk forår – Vår på Fyn är Carl Nielsens sista stora körverk, och anses även vara hans mest danska, då den naturromantiska poetiska texten handlar om hur våren kommer till ön Fyn. Dessutom Tor Aulins tredje violinkonsert från 1895 med solist Malin Willam Olsson, Bo Lindes orkestrala En munter uvertyr och Pezzo concertante för basklarinett och stråkar och Otto Olssons latinska hymn Psalmus CX. Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, Adolf Fredriks Gosskör och solister leds av dirigent Gudrun Dahlqvist.

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fredag 21 april kl 19:03.

 

Som en försmak på den kommande säsongen bjuder Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen på en rakt igenom nordisk konsert. Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, Adolf Fredriks Gosskör tillsammans med solister leds av dirigent Gudrun Dahlkvist i musik av Bo Linde, Tor Aulin, Otto Olsson och Carl Nielsen.

Konsertens rubrik, Vår på Fyn eller Fynsk Forår som är titeln på originalspråket danska är ett av Carl Nielsens mest folkkära verk. Komponerad 1921 till en tävling anordnad av det danska körförbundet till en text av läkaren och poeten Aage Berntsen.

I Fynsk forår möter vi känslor och tankar hos de boende på den danska ön Fyn kring vårens efterlängtade ankomst. Nielsen komponerade för sopran-, tenor- och barytonsolister, kör, barnkör samt orkester. I kvällens konsert är det Karin Mobacke (sopran), Mattias Gunnari (tenor) och Arvid Eriksson (baryton) som tar sig an solistpartierna i Nielsens vårhyllning.

Av svenske kompositören Bo Linde får vi höra så väl orkesterverket En munter uvertyr – skriven vid endast 22 års ålder –  och hans sista större verk Pezzo concertante för basklarinett och stråkar med Mats Wallin ur Sveriges Radios Symfoniorkester. Dessutom framför Radiokören Otto Olssons modernistisk sakrala Psalmus XC ur Sex latinska hymner från 1919.

Tor Aulins tredje violinkonsert från 1896 är en av kompositörens främsta verk och en av få svenska solokonserter som står på den klassiska repertoaren. Vi möter violinisten Malin William Olsson ur Sveriges Radios Symfoniorkester i Aulins lyriska verk.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN dot 2022/2023
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala medier, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!”

Radioorkestern grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

Adolf Fredriks Gosskör är en av Adolf Fredriks Musikklassers två representationskörer.

Adolf Fredriks Musikklasser är en grundskola (årskurs 4-9) med profil körsång. Utöver vad som ingår i grundskolans läroplan får de ca 1100 eleverna vid Adolf Fredriks Musikklasser fördjupade kunskaper i sångteknik, musikteori, musikhistoria, traditionell och otraditionell körrepertoar och konsertframträdanden.

På Adolf Fredriks Musikklasser finns två representationskörer – Adolf Fredriks Flickkör och Adolf Fredriks Gosskör. I körerna sjunger elever som vill satsa ännu mer på ensemblesång och röstutveckling. Körerna repeterar två eftermiddagar i veckan efter skoltid. De båda körernas ekonomi bygger på konsertintäkter och företagssjungningar samt bidrag från Adolf Fredriks Musikklasser, Ungikör och andra stiftelser.

Gosskören bildades 1965 av musikdirektör Jan-Åke Hillerud, som ledde kören till 1997. Under hans ledning utvecklades verksamheten till en högkvalitativ kör med god renommé. Efter ett uppehåll i verksamheten startades Gosskören igen 2001 av Christoffer Holgersson och han var dess dirigent fram till 2009 då Pelle Olofson tog över ledarskapet. 2017 tillträdde Tony Margeta som ny dirigent och konstnärlig ledare.

Som elev i Adolf Fredriks Musikklasser har man möjlighet att göra ett inträdesprov för att komma med i kören. Kören består idag av ca 60 pojkar och unga män i årskurs 4-9 och är indelad i sopran, alt, tenor och bas.

Adolf Fredriks Gosskör har en bred repertoar som sträcker sig från renässans och barock fram till den moderna musiken. Utöver det rent musikaliska har kören också för vana att göra scenshower och blandar gärna in sceniska inslag i repertoaren.

Adolf Fredriks Gosskör är en väletablerad kör med en lång rad framträdanden bakom sig. Kören har jobbat med Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm, medverkat i konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester samt med Stockholms Läns Blåsarsymfoniker. Kören har också medverkat i TV, bland annat vid Prins Nicolas dop, Melodifestivalen, Skavlan och Nyhetsmorgon.

Under åren har konsertturnéer gjorts till bl.a. USA, Italien, Estland, Tyskland och Japan och kören har även spelat in ett flertal album.

Förutom regelbunden konsertverksamhet med a capella och orkestermusik är Adolf Fredriks Gosskör även flitigt anlitad för sång vid konferenser och företagsevenemang. Sommaren 2019 deltog Gosskören i European Choir Games i Göteborg där kören tävlade mot 190 körer från hela världen. Gosskören erhöll där flera guldmedaljer och framstående placeringar. Idag har Gosskören plats 199 av de 1000 bästa tävlande körerna på organisationen Interkulturs rankinglista.

Sedan sommaren 2021 har kören varit på sommarturné till Gotland, släppt musik på Spotify, haft ett antal företagssjungningar samt sin traditionsenliga julkonsert ”Strålande Jul”. Under våren 2022 deltog kören vid Taubesällskapets årsstämma och fick motta Ullmans Stiftelses kulturpris. Man har även hunnit med en Vårkonsert och en konsertturné till Dalarna och Närke. Under hösten 2022 medverkade kören i konserthusets uppsättning av Carmina Burana tillsammans med Kungliga Filharmonikerna och Eric Ericssons Kammarkör under ledning av Ryan Bancroft.

Vi den årliga höstkonserten tillsammans med Adolf Fredriks Flickkör mottog körerna Bifrostordens stipendium från Ruby och Lars Ullmans stiftelse.

Text hämtad från: //afboyschoir.se/om-oss-2/

 

 

&

Gudrun Dahlkvist har dirigerat Göteborgssymfonikerna, Norrköpings symfoniorkester och Helsingborgs symfoniorkester och deltagit i mästarklasser med Sveriges Radios Symfoniorkester och Gävle Symfonietta. Hon har även inbokade engagemang med Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm.

Dahlkvist är född och uppvuxen i Stockholm där hon även studerade violin på Kungliga Musikhögskolan för att därefter fördjupa sina studier vid Conservatoire National Supérieur de Musique de Paris. Sina studier i dirigering påbörjade Dahlkvist därefter i Stockholm med B. Tommy Andersson. Under säsongen 2022/2023 är hon mentorsdirigent på Helsingborgs konserthus.

Under den senaste säsongen har Dahlkvist bland annat dirigerat den första slutsålda konserten efter pandemin på Malmö Opera. Hennes repertoar sträcker sig från äldre till samtida musik och hennes erfarenheter från professionella orkestrar har gett henne en stark kommunikativ ådra och effektiva repetitionsstrategier. Som en frilansande violinist har hon som konsertmästare gästat Helsingborgs symfoniorkester och Kungliga Filharmoniska Orkestern. 2019 mottog hon Musik i Linköpings biennals Crusell stipendium.

Malin William-Olsson är alternerande stämledare för andra violin i Sveriges Radios Symfoniorkester. Studierna bedrevs i Köln och Stockholm. Hon har frilansat både i Sverige och internationellt, med ensembler som Mahler Chamber Orchestra och Spira Mirabilis. Malin ingick i den firade Taliskerkvartetten och är medlem av det innovativa bandet SeLest, som låter klassiskt möta pop.

&

Julia Kretz-Larsson, violin, har studerat för Marianne Boettcher och Thomas Brandis i Berlin och för Josef Suk i Prag. Med Julius Stern pianotrio har hon vunnit priser vid flera internationella tävlingar. Hon är medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som har sin egen konsertserie i Berliner Philharmonie Kammermusiksaal och har med dem även spelat i konserthus som Carnegie Hall i New York och Concertgebouw Amsterdam. År 2006 blev Julia Kretz-Larsson medlem av Lucerne Festival Orchestra, ledd av Claudio Abbado, och sedan 2008 har hon varit medlem i Mahler Chamber Orchestra, från 2011 som stämledare. Julia är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och är lärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Julia har regelbundet spelat kammarmusikkonserter med ett flertal internationella artister och har spelat på festivaler som Salzburger Festspiele, Internationella Kammarmusikfestivalen i Utrecht, Julian Rachlin and Friends, Schubertiade, Schleswig-Holstein Musikfestival och Vinterfest. Hon har spelat in kammarmusik för bland annat BIS, NAXOS, dB Productions samt Harmonia Mundi och vunnit en grammis för inspelningen med musik av Amanda Maier.

Mats är född och uppvuxen i Stockholm och inledde sina musikstudier i den kommunala musikskolan. Efter ett rätt intensivt frilansande under studieåren på musikhögskolan i Stockholm arbetade Mats i Hovkapellet åren 1983-86, och är sedan 1986 klarinettist och basklarinettist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Vid sidan av sitt Sveriges Radio engagemang är han aktiv som kammarmusiker i olika sammanhang och främst då i nutida-musikensemblen Sonanza sedan den bildades 1982. Han undervisar också i basklarinett på Musikhögskolan i Stockholm.

Sopranen Karin Mobacke var under 2022 inhoppare för Gerda i Snödrottningen på Kungliga Operan i Stockholm och som Leocasta och Fortuna i Il Giustino på Drottningholms slottsteater. I juli 2022 sjöng hon rollen som Eritrea i Il colore far la regina på Vadstena-Akademien och under hösten samma år medverkade hon i Livets bok av Sven David Sandström tillsammans med Norrköpings symfoniorkester. Karin Mobacke har studerat kammarmusik och kammaropera vid Mälardalens Universitet och klassisk sång vid Lunnevads Folkhögskola.

Mattias Gunnari (f. 1988) är en frilansande tenor från Strängnäs – sedan 2015 bosatt i Stockholm. Senast utexaminerad från Operahöskolan i Stockholm (2021) där han studerade under operasångare Erik Årman och Anita Soldh. Han har även studerat vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt Musikhögskolan i Örebro. Bland övriga lärare kan nämnas Olle Persson, Karl-Magnus Fredriksson och Jonatan Lönnqvist.

Han har tilldelats flertalet större stipendier, bland vilka särskilt kan nämnas 2018 års Bayreuthstipendium. Säsongen 2021-2022 gjorde han sin debut på Kungliga Operan i Stockholm som Prinsen i Benjamin Staerns Snödrottningen. Utöver sin sceniska verksamhet är han en mycket eftersökt solist inom konsert- och kyrkorepertoaren.

Den begåvade unge barytonen Arvid Eriksson återvänder nu till Sveriges Radios Symfoniorkester och Berwaldhallen där han år 2021 debuterade i Gabriel Faurés Requiem. I år debuterar han även med Västerås Sinfonietta och möter för första gången de prisbelönta Ensemble Correspondances.

Arvid Eriksson (1998) är född i Uddevalla och bor för närvarande i Stockholm, där han år 2021 avslutade sin utbildning på Kungl. Musikhögskolan. Hans lärare har bland annat varit Petteri Salomaa och Erik Årman. Han inledde sin professionella karriär vid sexton års ålder genom att sjunga i den välrenommerade ensemblen Göteborg Baroque, där han också var medlem fram till år 2022.

Arvid har fokuserat på framförandet av romanser och konserter. Bland höjdpunkterna år 2022 fanns framföranden av Händels Messias med Helsingborgs symfoniorkester och en turné med Mahlers Rückert-Lieder i ett arrangemang för baryton och pianokvartett.

Arvids omfattande konsertrepertoar innehåller verk av Bach som Johannespassionen, Matteuspassionen, Juloratoriet, H-mollmässan och många kantater, Händels Messias, Haydns Skapelsen och Stabat Mater, Requiem av Brahms, Mozart, Fauré, Duruflé med flera samt verk av Beethoven, Britten, Monteverdi, Roman, Larsson och många andra.

Arvid har framfört flera av de stora sångcyklerna, däribland Schumanns Dichterliebe och Liederkreis op. 24, Mahlers Rückert-Lieder, Beethovens An die ferne Geliebte och Vaughan Williams Songs of Travel. Han framför också ofta sånger av bland andra Schubert, Strauss, Brahms, Ravel, Sibelius och Finzi. Närmast hjärtat finns dock den svenska romansrepertoaren, ur vilken han bland annat har framfört sånger av Stenhammar, Rangström och Peterson-Berger.

Musiken

Ungefärliga tider

Bo Linde var 22 år när han komponerade En munter uvertyr, vilken uruppfördes den 13 mars 1955 på Gävle Teater av Gävleborgs läns orkesterförening, under ledning av Gunnar Staern. I programhäftet skrev Bo Linde själv: ”Uvertyren skrevs julen 1954 och jag hoppas att något av den glada stämningen från den tiden lyckats fastna inom sonatformens rätt konventionella väggar.” Den förhoppningen gav utdelning, och dagen efter premiären skrev Arbetarbladet: ”Det är egentligen ganska fantastiskt att en 22-åring redan hunnit med att lära sig orkesterapparaten och kan instrumentera så raffinerat. Och uppfinningsrikedom har han såväl melodiskt som klangligt och inte minst rytmiskt.”
Född i Gävle 1933 hade Bo Linde vuxit upp i en lägenhet i samma hus som en pianoaffär. Där tillbringade han mycket av sin lediga tid, och lärde sig även att spela piano. Som femtonåring kom han in på Kungliga Musikaliska Akademien. Han studerade komposition hos Lars-Erik Larsson och senare dirigering i Wien, och komponerade över etthundra verk för orkester, kammarensemble, piano och orgel, körstycken, sånger samt en balett och en opera.

Munterheten i titeln till En munter uvertyr avspeglas förvisso i musiken, men i de snabbt skiftande rytmerna och riktningarna finns också en febrig oro. Det är ett drag som återkommer i Lindes musik. Han komponerade ofta i klassiska format – måttfullt, och alltid mycket exakt. Bland särskilt spännande verk märks cellokonserten från 1965, ett tätt och sammanhållet stycke som precis som En munter uvertyr genomkorsas av febrigt svävande orosmoln.
Under sin korta karriär – han var var bara 37 år när han dog år 1970 – var Bo Linde både en framgångsrik tonsättare och en outsider i Stockholms musikkretsar, delvis för att hans verk ansågs traditionella. En ledstjärna för Linde var en vilja att upplösa gränserna mellan konstmusik och populärmusik – en hållning som fick blandat gehör i ett 50-tal som var ganska strikt uppdelat mellan den publik som sökte formmässiga experiment á la Måndagsklubben och den publik som ville dansa till Elvis.

Text: Hedvig Ljungar

Det är svårt att tänka sig en mer betydelsefull person för svenskt musikliv vid förra sekelskiftet än Tor Aulin. Han var sin tids ledande violinist i Sverige och bildade kvartetten som bar hans namn – Aulin-kvartetten – en ensemble som skulle få en stor betydelse för musiklivet inte bara i Stockholm, utan också runt om i landet, då kvartetten turnerade flitigt. Aulin verkade också som konsertmästare i Hovkapellet och var en av grundarna till Stockholms Konsertförening (dagens Kungliga Filharmonikerna) samt medgrundare till Göteborgs orkesterförening. Som dirigent ledde Aulin flera uruppföranden av svensk musik, som Stenhammars och Peterson-Bergers första symfonier. Han var även en förespråkare för Berwalds musik och dirigerade premiären av Sinfonie singulière.

Aulin verkade också som kapellmästare för Dramatiska Teaterns orkester och till invigningen av det nya Dramatenhuset 1908 skrev han scenmusiken till Strindbergs Mäster Olof, efter Strindbergs eget önskemål. Aulin var god vän med den svenske nationalskalden och tillsammans med bland annat Strindbergs bror Axel blev Aulin en av författarens ”Beethovengubbar” som möttes hemma hos Strindberg för att lyssna på musik.

Med en omfattande verksamhet som solist, orkestermusiker, organisatör och dirigent är det förståeligt att det inte blev mycket utrymme över till komponerandet och Aulin tycks ha haft en försynt inställning till sitt eget skapande och spelade sällan egna verk offentligt. På verklistan ryms ändå bland annat sånger, pianostycken, kammar- och teatermusik samt tre violinkonserter och en violinsonat. Tillsammans med Fyra akvareller och musiken till Strindbergs Mäster Olof hör den tredje violinkonserten till hans mest kända verk, och det är en av få svenska solokonserter som än i dag står på repertoaren.

Den tredje violinkonserten fick sitt uruppförande 1896 med Aulin själv som solist. Medan de två första konserterna huvudsakligen bär på influenser från den franska skolan, bär den tredje konserten på influenser från tysk tradition. Den ovanliga inledningen där träblåset presenterar huvudtemat och solisten kommer in med en fri kadens för tankarna till Max Bruchs första violinkonsert. En annan inspirationskälla för Aulin i hans lyriska tredje konsert var
Johannes Brahms.

Text: Axel Lindhe

Redan tidigt bestämde sig Bo Linde för att bli tonsättare. I en artikel i Nutida Musik 1967/68 berättade han om hur han som tioåring för första gången skolkade från skolan. Efter Dagens dikt på radion hade finalen ur Sibelius femte symfoni spelats, en musik som drabbade honom ”med så våldsam kraft att jag blev helt omtöcknad…” Han började komponera mindre stycken, fick undervisning av chefdirigenten för Gävle Symfoniorkester, Eric Bengtson och tog också pianolektioner. Som femtonåring blev han antagen som den yngste eleven i Lars-Erik Larssons kompositionsklass vid Musikhögskolan i Stockholm.

Redan när han blivit antagen till Musikhögskolan hade Linde uttryckt en förhoppning om att ”…människor ska höra på…”, han hade helt enkelt en önskan om att göra sin musik tillgänglig för så många som möjligt. Denna publiktillvända inställning var relativt ovanlig under 1950-talet, då många svenska tonsättare valde att ansluta sig till efterkrigstidens olika modernistiska strömningar. Själv hade Linde inte mycket till övers för olika grupperingar och sade sig vara ointresserad av att ansluta sig till någon ”skola”. Han ville vara fri att använda de stilmedel han ansåg passande. Inte sällan använde han sig av sin känsla för lyrisk elegans och melodisk expressivitet, som i violinkonserten som blev hans stora genombrott. Trots ett alltför kort liv – Linde blev bara 37 år gammal – komponerade han såväl orkesterverk, solokonserter, kammarmusik, som mängder av sånger och pianostycken.

Pezzo concertante för basklarinett och stråkar var den sista större kompositionen från Lindes hand. Orsaken till att det blev just ett verk för basklarinett var att Linde några år tidigare hade blivit vän med klarinettisten Lennart Stove, som informerat honom om att det fanns få verk för instrumentet på repertoaren. Linde tillägnade sitt verk till Stove, som också var solist vid uruppförandet i Gävle den 20 september 1970, bara några veckor innan Linde skulle gå bort. Pezzo concertante är ett verk med bara omkring tio minuters speltid, men det är verkligen frågan om händelserika och koncentrerade minuter. Det är musik som flödar över av Bo Lindes musikaliska energi och melodirikedom.

Text: Axel Lindhe

En överjordisk stämning präglar Otto Olssons Sex latinska hymner för blandad kör a capella, som han fullbordade år 1919. Till grund för verket ligger gammalkyrkliga latinska texter, och i den tredje satsen, ”Psalmus CX”, är texten lånad ur psalm nr 111 ur Psaltaren. ”Jag vill tacka Herren av allt hjärta” lyder titeln till psalmen, och i satsen visar Otto Olsson prov på sin omisskännliga förmåga att sammanfoga körens stämmor till en tät väv av klanger, där kanonformen fungerar som motor när stämmorna jagar och hakar i varandra.
Otto Olsson var född i Stockholm 1879 med en mamma som var djupt religiös, och under sin uppväxt följde han ofta med henne till gudstjänsterna i Blasieholmskyrkan. Där mötte han organisten Albert Lindström, som blev hans lärare i piano och orgel. Som femtonåring kom Otto Olsson in på Kungl. Musikkonservatoriet, där han fick examen som organist, musiklärare och kyrkosångare. 1907 blev han organist i Gustav Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm, därefter lärare i harmonilära vid Musikkonservatoriet och 1926 professor i orgel.
Olsson komponerade utöver sakral vokal- och orgelmusik även profana verk i form av kammarmusik och pianokompositioner. Tonvikten låg dock på den sakrala musiken, och han var själv en av de främsta organisterna i det tidiga 1900-talets Stockholm. Han hade ett utpräglat intresse för den katolska liturgin, för harmonik rotad i kyrkotonal musik och för gregoriansk sång. Den gregorianska sången märks till exempel hans verk Te Deum (1903) för blandad kör, harpa, orgel och stråkorkester – liksom i Sex latinska hymner. Verkets sex satser – ”Psalmus CXX”, ”Canticum Simeonis”, ”Psalmus CX”, ”Jesu dulcis memoria”, ”Ave Maris Stella” och ”Rex gloriose Martyrum” – kan antingen framföras i följd eller, som vid den här konserten, som enstaka verk. De gregorianska inslagen till trots är det dock inte fråga om någon entydig kyrkomusik – tätt sammantvinnade med de kyrkliga trådarna är de romantiska och expressivt moderna.

Text: Hedvig Ljungar

Den danske nationaltonsättaren Carl Nielsen är utanför hemlandet främst bekant för sina symfonier. Totalt skulle det bli sex symfonier från hans hand, men Nielsen komponerade i de flesta genrer, förutom orkesterverk bland annat operor, solokonserter, kammar- och pianomusik, sånger och körverk. Även stilmässigt spände han över ett brett fält som tonsättare, från tradition till modernism. Samtidigt som han laborerade med originella idéer i sin orkestermusik, var han en älskad och folkkär tonsättare av sånger och i hemlandet månar man fortfarande om visorna som ett oundgängligt kulturarv.

Folkkär kan man i högsta grad även säga att kantaten Fynsk Forår har blivit. Verket tillkom under sommaren 1921 – Nielsen var då mitt uppe i arbetet med den femte symfonin – då det slog honom att han lovat att komponera musik till det Danska körförbundet, Dansk korforening. Bakgrunden var den att förbundet hade utlyst en tävling om en text som skulle behandla dansk natur, historia eller folkliv, som skulle tonsättas av Nielsen. Tävlingen hade redan vunnits av läkaren och poeten Aage Berntsen och med god hjälp av sin assistent, tonsättaren Nancy Dalberg, lyckades Nielsen bli klar med sin tonsättning i tid. Den 3 september 1921 skrev han till sin hustru, bildhuggaren Anne Marie Carl-Nielsen: ”Mitt nya körstycke har visat sig vara ett riktigt stort verk … och har nu faktiskt levererats i tid … Poeten har kallat det Fynsk forår, men jag har också gett det en undertitel, Lyrisk Humoreske, som antyder att stilen är lätt och livlig … Nu ska jag fortsätta med min avbrutna symfoni.”

Fynsk Forår är komponerat för sopran-, tenor- och barytonsolister, kör, barnkör samt kammarorkester. I verket möter vi känslor och tankar hos olika grupper och individer på Fyn, där vårens ankomst bjuder på lättnad efter vinterns påfrestningar. Den konfliktfyllda dramatik som förekommer i symfonierna lyser här med sin frånvaro. I stället är tonspråket betydligt mjukare och mer graciöst och stilmässigt är melodierna enkla och sångbara, inspirerade av dansk folkmusik. Verket fick sitt uruppförande i Odense juli 1922 under storstilade former, med stor orkester och inte mindre än 900 sångare och med 8000 personer i publiken, och blev en stor framgång för Nielsen.

Text: Axel Lindhe

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 45 min inkl. paus


Lär dig mer om Bo Linde och Carl Nielsen