Välkommen till världen

Vad är egentligen en nation och vad formar den? Grupperar vi oss i nationer för att vi tror på något, och är stolta över att umgås med andra som tror på samma sak, eller för att våra förfäder förpassades till en bit land av människor som inte ville ha dem på sin?

David Lang fick för sig att om han undersökte all världens nationalsånger skulle han kunna identifiera något som hela världen har gemensamt. Till sin förvåning och bestörtning fann han att i nästan varje nationalsång finns en blodig, krigisk och tragisk kärna av aggression och övermod. Men eftersom Lang inte vill skapa något aggressivt, eller ironiskt, försökte han betrakta materialet ur ett annat perspektiv. Han insåg då att varje hymn gömmer en känsla av osäkerhet och rädsla; vi är osäkra på vår frihet, den är skör och lätt att förlora. David Lang är känd som en av medlemmarna i gruppen Bang on a Can som med sin lite punkiga postminimalism fått en stor, internationell publik i olika ådrar. I The National Anthems är ljudbilden mer besläktad med sakral renässansmusik eller kanske engelska madrigaler.

Caroline Shaw var en av sju tonsättare som av dirigenten Donald Nally och ensemblen The Crossing fick i uppdrag att skriva en replik på Dietrich Buxtehudes Membra Jesu nostri, sju kantater som besjunger varsin del av Jesus korsfästa kropp. Shaws To the Hands speglar den tredje kantaten, Ad manus, och tar avstamp i Buxtehudes 1600-talsklang. Men klangen färgas, växer och förändras allt eftersom styckets fokus blir allt tydligare: lidandet hos de människor som är på flykt, vår egen roll och vårt ansvar i lokala och globala kriser. Lösningen är snarare att sträcka ut våra händer, än att bygga murar med dem. Sista satsens textrad, ”ever will I hold you, ever ever will I enfold you”, skulle kunna sägas av Jesus, men lika gärna av en förälder, vän, älskare, eller varför inte av en nation.

Gabriel Jackson utgör ett vitalt inslag på den engelska körscenen. Influerad av bland annat renässansmusik, Stravinsky och amerikansk soul skapar han sin tillgängliga men samtidigt distinkta stil. Our Flags Are Wafting in Hope and Grief är hans tonsättning av den estniska poeten Doris Karevas text som handlar om den segertriumf som friheten firar över förtrycket. En text som är nog så aktuell i en tid då den baltiska friheten fortfarande är ömtålig.

Ted Hearne har uppmärksammats för att skriva musik med politisk skärpa och starkt socialt engagemang. Han har behandlat såväl gentrifiering som krigen i Iran och Afghanistan. Animals är Ted Hearnes replik på den amerikanske presidentens uttalande om de papperslösa immigranter som deporterades till Mexiko i maj 2018: ”These aren’t people, these are animals.” Citatet utgör texten i verket: den anas inledningsvis, innan kören bryter ut i en bedövande kakofoni samtidigt som texten hamras in i lyssnaren med hjälp av effektiva synkoper. Verkligt gripande blir det när djurlätena övergår i ett rop från ett interneringsläger; måhända är det ropet från ett av de barn som skildes från sina föräldrar vid den mexikanska gränsen.

Karin Ekedahl