arrow

Valborgskonsert i Berwaldhallen

Välkommen till en kväll med höjdpunkter ur operarepertoaren med Radiosymfonikerna och flerfaldigt prisbelönade sopranen Christina Nilsson, och en bukett ljuvligt doftande vårsånger med Radiokören, allt under ledning av Patrik Ringborg. Musiken har ju sin givna plats på våren, denna tid som brukar präglas av pirrande förväntan och spirande känslor – inte minst alla klassiska körsånger – och om något så är spirande känslor ett givet inslag i operans värld.

Konserten direktsänds med bild på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radio P2.

Den festliga uvertyren till Mozarts opera Figaros bröllop är påtagligt full av Susannas och Figaros förväntningar på det stundande bröllopet. Men greve Almaviva har helt andra förväntningar – att genom sin feodalrätt få den första natten med bruden. I Barberaren i Sevilla, som utspelar sig flera år innan Figaros bröllop, hjälper barberaren Figaro sin vän Almaviva att vinna Rosinas hand, men mellan de två operorna hinner äktenskapet surna. I Dove sono i bei momenti sjunger grevinnan Rosina om sin förlorade lycka, om de lyckliga och förtroliga stunderna som ersatts av lögner och falskhet.

Likt den känslomässigt åderlåtna grevinnan Rosina sörjer Ariadne, övergiven av sin älskade Theseus på den öde ön Naxos. Om ändå guden Hermes, önskar hon i Es gibt ein Reich, kunde komma och föra henne till dödsriket där allting är rent. Att leva, konstaterar hon, är bara en börda, men Hermes kan rena hennes hjärta från livets fruktansvärda plågor.

Franz Berwald kämpade genom livet med sin tonsättarkarriär som aldrig riktigt tog fart. Desto mer framgångsrik var han som sjukgymnast, med banbrytande metoder, och senare också disponent på Sandö glasbruk norr om Härnösand. Berwalds förväntningar på operan Estrella de Soria var nog stora när den till slut sattes upp på Stockholmsoperan och mottogs med påfallande positiva omdömen. Men hans nästa opera, Drottningen av Golconda, sattes upp först långt efter hans död.

Förväntningar präglar i allra högsta grad Così fan tutte, där Don Alfonso driver sin småaktiga tes att kvinnor är obotligt otrogna. Följaktligen utsätts Dorabella och Fiordiligi för ett illvilligt prov av sina blivande makar, men Fiordiligi hävdar envist att hon skall vara ståndaktig som en klippa, Come scoglio, inför eventuella lockelser. I Wagners enda komedi, Mästersångarna i Nürnberg, hoppas de unga älskande Eva och Walter få varandra, men först måste Walter vinna stadens sångartävling. Som tur är får de hjälp av mästersångaren Hans Sachs, och det är till honom Eva sjunger i O Sachs! Mein Freund! i operans tredje akt.

Krysantemum är ett omtyckt inslag i såväl trädgårdsland som blomkrukor. Blomman lär härstamma från Kina, där den historiskt har betraktats som en läkeört. I en medicinsk skrift från omkring år 200 står att den ”lindrar kroppsliga åkommor, bromsar åldrande och förlänger livet”. När Puccini skrev I Crisantemi för stråkkvartett ville han nog förmedla blommornas skönhet, men de som följde den gamla kinesiska medicinen förväntade sig att blomman skulle föra dem närmare det gudomliga.

Francis Poulencs sju sånger är varsamt och omsorgsfullt tonsatta dikter av Paul Éluard och Guillaume Apollinaire. Texterna går från suckande längtan till trånande kärlek, och tillbaka. Ingen av sångerna är särskilt långa, och snarare än att sucka av lättnad när de är slut så längtar man efter mer. Tonspråket är genomgående igenkännbart franskt men sångerna rymmer samtidigt variation, från den första svepande La blanche neige till den mer entusiastiskt trånande Par une nuit nouvelle, och kontrasten i avslutande Luire mellan den naturlyriska texten och den kraftfulla, deklamerande musiken.

Prins Gustafs Vårsång är ofta känd efter de första orden i sångtexten, ”Glad såsom fågeln”, eller för den delen – åtminstone bland barn- och skolkörer – som ”Glad sås”. Detsamma gäller för Jacob Axel Josephsons Serenad, en titel som väl inte är lika minnesvärd som de vackra inledande orden ”Stjärnorna tindra re’n”.

Text: David Saulesco


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot RADIOKÖREN

dot 2019/2020

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Patrik Ringborg är en av Sveriges internationellt mest efterfrågade dirigenter med en bred konserterfarenhet och en operarepertoar som omfattar över 90 verk. Sedan 2022 är han förste gästdirigent vid Malmö Opera, där han redan lett en lång rad produktioner. Han har varit förste kapellmästare vid Aalto-teatern i Essen, chefsdirigent vid teatern i Freiburg och gästat de flesta stora tyska operahus. Som Generalmusikdirektor vid Staatstheater Kassel ledde han under tio års tid över 150 konserter och 27 nyproduktioner. 2010 debuterade han vid operan i Köln med nypremiären av Rosenkavaljeren, inklusive Dame Kiri te Kanawas avskedsföreställningar.

Som förste gästdirigent vid GöteborgsOperan dirigerade han bland annat Göteborgspremiären av Tristan och Isolde 2003 och premiären av Valkyrian, en nyproduktion av Salome, urpremiären av Hans Gefors Notorious och 2022 Gösta Nystroems Herr Arnes penningar. Vid Kungliga Operan har han bland annat lett den omskrivna premiären av Parsifal i regi av Christof Loy och urpremiären för Daniel Börtz Medea, samt Kungliga Hovkapellets 490-årskonsert.

Ringborg har dirigerat över trettio orkestrar i Tyskland, däribland Dresdens statskapell, Frankfurts Radios symfoniorkester, WDR Västtyska Radions symfoniorkester i Köln och Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, samt varit verksam i många andra länder. I Sverige har han arbetat med samtliga större orkestrar. Han har gästat Kungliga Filharmonikerna i över 25 år och lett orkestern vid exempelvis Nobelprisutdelningen 2008 och utdelningen Birgit Nilsson-priset 2022.

Ringborg tilldelades Svenska Dagbladets Operapris 2014 för produktionerna Parsifal och Rhenguldet och var överst på Opuslistan 2015. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och förärades 2022 utmärkelsen Litteris et Artibus.

Den unga svenska sopranen Christina Nilsson tog masterexamen vid Operahögskolan i Stockholm 2017 men har redan hunnit uppträda såväl i Berwaldhallen, Stockholm Konserthus och på Kungliga Operan som på Opéra national de Lorraine och Opéra de Lyon i Frankrike. Under 2018 rolldebuterar hon som Aida på Kungliga Operan, där hon tidigare bland annat gjort Anna i Min bror är Don Juan av Niklas Brommare. Christina Nilsson utsågs till vinnare av 2017 års Renata Tebaldi International Voice Competition. Året innan vann hon både första pris och publikens pris i Stenhammartävlingen. Hon har utsetts till både Jenny Lind- och Birgit Nilsson-stipendiat.

Musiken

Ungefärliga tider

Beaumarchais samhällskritiska pjäs Figaros bröllop handlar om hur en greve blir lurad och förlöjligad av tjänstefolket. Det var för mycket för franske kung Ludvig XIV. Pjäsen förbjöds, vilket fick motsatt effekt och bidrog till att den spreds som en löpeld inom den franska aristokratin. Även i Österrike förbjöds till en början framföranden av pjäsen. Däremot tillät kejsar Joseph II att pjäsen trycktes, kanske trodde han inte att tjänstefolk kunde läsa. En som däremot läste var Mozart. Han tyckte att berättelsen var perfekt som underlag för en opera. Mozart hade nyligen lämnat tjänsten som hovorganist hos ärkebiskopen i Salzburg, en tjänst som han avskydde. Nu kunde han ägna sig åt det han ville mest av allt, nämligen att skriva opera samtidigt som han försörjde sig som efterfrågad pianist och pianolärare åt den wienska aristokratin.

Figaros bröllop är den första av tre operor som Mozart skrev i samarbete med Lorenzo da Ponte, före Don Giovanni och Così fan tutte. Lorenzo da Ponte bodde i Venedig innan han kom till Wien, där han bland annat tjänstgjorde som präst. Eftersom han samtidigt hade en älskarinna som han fick två barn med, blev han utvisad från Venedig. I Wien fick han en tjänst som librettist vid Italienska Teatern. Totalt skrev han ett 40-tal libretton men när kejsar Frans Joseph II dog, stod da Ponte utan beskyddare och blev än en gång tvungen att flytta, först till London, därefter USA.

Det tog sex veckor för Mozart att skriva Figaros bröllop. Operan godkändes av censuren och uruppfördes i Burgtheater i Wien 1786 inför en överförtjust publik. Applåderna ville aldrig ta slut och vartenda nummer fick tas i repris. Efter nio framgångsrika föreställningar togs operan bort från repertoaren. Mozart hade många inflytelserika motståndare i Wien. Däremot fick operan revansch i Prag, där den gjorde odelad succé. I ett brev hem skrev Mozart från Prag att: ”… det enda man talar om här är – Figaro; ingenting spelas, sjungs eller visslas utom – Figaro; ingen går och ser någon annan opera än – Figaro; ständigt samma Figaro!”

Text: Katarina Lindblad

Franz Berwald var inte ensam i sitt skrå om att känna en stark men inte alltid helt besvarad kärlek till scenkonsten. Fadern var violinist i Kungliga Hovkapellet, snart satt även sonen där bland förstaviolinisterna, då hans talang hade upptäckts av hovkapellmästaren Edouard Du Puy. 1829 for Franz till Berlin, inte minst besluten att pröva lyckan som operatonsättare. Han skrev dock inget då som nådde scenen varken där eller här hemma, men fragment ur en opera kallad Donna Isabella kan vara ursprunget till Estrella de Soria. I Berlin visade sig även en annan talang, att hitta alternativa sysselsättningar när det gick dåligt med musiken. Berwald startade ett framgångsrikt ”ortopediskt-gymnastiskt” institut för ”svensk” sjukgymnastik tillsammans med sin blivande fru Mathilde Scherer. Apparaterna hade han konstruerat själv. Våren 1841 flyttade paret till Wien, och nu fanns det en hyfsat färdig Estrella de Soria. Operan spelades igenom inför att antal wienska kulturpersonligheter i tonsättarens hem.

Så återvände han under några år till Stockholm och skrev sina mästerliga symfonier. Enligt Aftonbladet 1842 var Estrella de Soria då färdig för premiär i Wien, men någon sådan blev aldrig av. Berwald skrev nu ett par operetter, sångspel skulle vi kalla dem idag. De spelades utan framgång på Stockholmsoperan, Modehandlerskan bara en enda gång. Först 1861 var det dags, när nye operachefen Eugène von Stedingk planerade in Estrellas uruppförande till april 1862. Ludvig Norman dirigerade, August Söderman ledde körinstuderingen och Danmarks store balettmästare August Bournonville stod för iscensättningen. Huvudrollen sjöngs av Fredrika Andrée. Berwald var missnöjd med Bournonville, och August Blanche verkade i Aftonbladet ge honom rätt i att det blivit lite för mycket av allt: Idel marscher ut och in ett hoppande och struttande överallt. Men musiken mottogs mycket positivt av recensenterna. Ändå blev det bara fem föreställningar, Berwald tjänade 731 kronor och 73 öre på uppsättningen. Vid invigningen av det nuvarande operahuset 1898 kom Estrella till heders igen i en förkortad version. Operan har då och då dykt upp på repertoaren, och haft sina entusiastiska supporters bland prominenta musiker. Uvertyren blev ett av Berwalds mest spelade verk redan innan symfonierna nådde internationell framgång.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

 

Franz Berwald
Född: 23 juli 1796 i Stockholm.
Död:  3 april 1868 i Stockholm.
Utbildning: Berwald undervisades av sin far och sedermera av operasångaren, skådespelaren och tonsättaren Edouard de Puy. Han blev försteviolinist i Hovkapellet vid sexton års ålder.
Verk i urval: Operorna Estrella di Soria och Drottningen av Golconda, operetter som bland andra Jag går i kloster och Modehandlerskan, kammarmusik, fyra symfonier och flera kortare verk för stor orkester.

Efter att en nära vän och kollega omkom i en bilolycka i Ungern 1936 upplevde Francis Poulenc en religiös pånyttfödelse. Kort därefter besökte Poulenc pilgrimsstaden Rocamadour i sydvästra Frankrike. Vistelsen inspirerade honom till att återupptäcka katolicismen som han vuxit upp i, men lämnat när han miste båda sina föräldrar i tonåren. Vänner och kollegor betydde mycket för Poulenc och i konstnärsgruppen Les Six blev författaren Jean Cocteau något av en fadersgestalt för honom och de andra medlemmarna i gruppen. Hans homosexualitet plågade honom genom livet, i synnerhet som den svårligen förenades med hans återupptäckta tro. Nu började han också att på allvar skriva musik för kör a cappella, något han tidigare bara gjort en gång. Samma år som olyckan skrev Poulenc sviten Sept chansons för blandad kör, med texter av en annan vän, diktaren Paul Éluard. I många år hade han försökt tonsätta Éluards texter men inte lyckats, förrän nu, och många andra verk med vännens texter blev till under Poulencs karriär.

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 35 min (inkl paus)