arrow

INSTÄLLD - SANDSTRÖMS TROMBONKONSERT

Inte för inte kallas Sven-David Sandström en av vår tids största svenska tonsättare. Hans nyskrivna trombonkonsert är beställd av Sveriges Radios Symfoniorkester och skriven särskilt till orkesterns trombonvirtuos Håkan Björkman. Den storslagna öppningen till Richard Strauss Also sprach Zarathustra blev världskänd genom Stanley Kubricks film 2001: En rymdodyssé. Vad färre vet är dock att hela verket fortsätter lika mäktigt och tankeväckande som dess inledande ”soluppgång”.

Sven-David Sandström, en av Sveriges mest produktiva tonsättare, firades storslaget av Berwaldhallen på sin 75-årsdag 2017. Få tonsättare har som han präglat det samtida svenska musiklivet. Nu är han återigen aktuell med en nyskriven trombonkonsert, beställd av Sveriges Radio Berwaldhallen och skriven för Radiosymfonikernas stämledare, tillika en av Sveriges främsta trombonister, Håkan Björkman. Det är en vacker och virtuos solokonsert skriven med Björkmans, som Sandström själv beskriver det, melodiska och nyansrika spel, ett verk som fokuserar på trombonens skönhet snarare än dess råa kraft.

Konserten inleds med Antonín Dvořáks sällan spelade symfoniska dikt Den gyllene spinnrocken, som bygger på en tjeckisk folklig ballad i samlingen Kytice, bukett, av Karel Jaromír Erben. Ur samlingen valde Dvořák ut fyra sagor som han tonsatte kring 1896. Att skriva en rad av färgsprakande symfoniska dikter var ett projekt Dvořák länge önskat göra, och nu fick tid att fullfölja. Resultatet blev några av hans finaste stycken för orkester. Handlingen är obehaglig och grym, typiskt för gamla folksagor.

Under en ridtur i skogen möter en kung en ung mö, Dornička, och blir kär i henne. Han ber hennes styvmor att föra henne till sitt slott, men under resan mördar styvmodern och styvsystern Dornička, hugger av hennes fötter och händer och sticker ut ögonen. Styvsystern förklär sig till Dornička och gifter sig med den intet ont anande kungen, som kort därefter drar ut i krig. En trollkarl hittar resterna av Dorničkas kropp, övertalar styvsystern att byta till sig en magisk spinnrock mot Dorničkas saknade kroppsdelar och återupplivar henne. När kungen återvänder hör han spinnrocken sjunga om det hemska dådet och han återförenas med den riktiga Dornička.

Richard Strauss tondikt Also sprach Zarathustra bygger på filosofen Friedrich Nietzsches samhällskritiska roman med samma namn. Strauss verk har varit ett givet repertoarverk sedan det skrevs, men det var när Stanley Kubrick använde den berömda inledningen i 2001: Ett rymdäventyr fick verket modern kultstatus. Elvis använde temat som inledning på sina konserter under 1970-talet och musiken förekommer flitigt i film, tv-serier och reklam. Strauss undertitel är ”fritt efter Nietzsche”; intentionen var alltså inte att översätta Nietzsches filosofiska tankar till musik, utan i stället fånga den poetiska känslan i boken. Strauss beskrev verket som ”symfonisk optimism tillägnat det 20:e århundradet”.

Text: Andreas Konvicka


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot 2019/2020
Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala medier, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!”

Radioorkestern grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och från 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra som han arbetat med i över 20 år. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademin i Rom.

Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Theater an der Wien, Wiener Staatsoper, Royal Opera House vid Covent Garden i London, och vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han arbetar regelbundet med Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern, La Scala-filharmonikerna, Dresdens stadsorkester och Londons symfoniorkester. 2018 utnämndes han till konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa.

Daniel Harding turnerar regelbundet med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda konsertscener och har spelat in flera uppmärksammade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern. ”Det är också ovanligt att en orkester som besitter högsta musikaliska kvalitet samtidigt så tydligt vill fortsätta att utvecklas.”

Efter att ha spelat trumpet som barn intresserade sig Harding för dirigering i tonåren. 17 år gammal satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Simon Rattle vid Birminghams stadssymfoniorkester. Ett år senare fick han själv leda orkestern, vilket blev hans professionella debut som dirigent.

2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 nominerades han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2021 tilldelades han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Han är även utbildad trafikpilot.
 

&

Trombonisten Håkan Björkman är sedan 2010 stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester och är även stämledare i Chamber Orchestra of Europe. Han har tidigare haft samma uppdrag i Kungliga Hovkapellet och dessförinnan i Stockholm Symphonic Wind Orchestra. Han är flitigt engagerad som solist i hela världen och även en uppskattad mästarkursledare. Håkan undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Royal College of Music i London och på Mälardalens högskola. Han har spelat in ett soloalbum med Stockholm Brass Band och ett album med pianisten Mats Jansson. Han är flerfaldigt prisbelönad, bland annat vinnare av Christian Lindberg International Solo Competition 2008. I samverkan med Yamaha har han tagit fram sin egen instrumentmodell och munstycke.

Musiken

Ungefärliga tider

När Antonín Dvořák skrev Den gyllene spinnrocken efter landsmannen Karel Jaromír Erbens ballad var han redan välbekant med Erbens poesi och hade tonsatt andra verk av honom. Under sin USA-vistelse började Dvořák skissa på verket. Det var ursprungligen tänkt som en kantat men blev till slut ett rent instrumentalverk, skrivet som ett rondo där Dvořák använder många variationer på ett huvudtema.

Huvudtemat presenteras redan i början i en hornfanfar, då kungen rider i galopp i ett ostinato av trioler, ett tema som även symboliserar spinnrocken. Fanfaren återkommer tydligt fyra gånger: i början av varje ny episod och i slutet, men temat är även ständigt närvarande i mindre tydliga variationer. I den första delen möter kungen den vackra Dornička i klingande F-dur. Hon avbryter sitt arbete vid spinnrocken för att ge honom vatten, mjukt gestaltat av en soloviolin i A-dur. Musiken övergår till i Ciss-dur, då kungen förklarar henne sin kärlek.

I den andra delen återkommer en kuslig variant av kungens tema, men nu som ett scherzo i b-moll i fagotterna då Dorničkas svartsjuka styvsyster och styvmor mördar henne och i hemlighet tar med hennes fötter, händer och ögon till slottet. Där firas sedan bröllopet mellan kungen och den lömska styvsystern, som förklätt sig till Dornička, i en polkavariant av huvudtemat, men avbryts av fjärran militärhorn och trumpeter som kallar kungen till strid.

I en Wagnerlik brasskoral presenteras den mystiske trollkarlen som hittar återstoden av Dorničkas kropp i skogen och bestämmer sig för att återuppliva henne. Han skickar en page tre gånger till slottet för att byta till sig Dorničkas saknade kroppsdelar: fötterna mot spinnhjulet, händerna mot käppen och ögonen mot trissan. Till slut vaknar Dornička till liv, återigen gestaltat av soloviolinen i A-dur.

När kungen återvänder till ljudet av fanfarer börjar den avslutande delen. I mötet med den falska drottningen ekar bröllopsmusiken kusligt, men den magiska spinnrocken bryter sjungande in och avslöjar den grymma sanningen i en återtagning av scherzot. Återföreningen mellan kungen och Dornička gestaltats av deras kärlekstema, men förvandlas också när de rider in i slottet tillsammans från kungens F-dur till Dorničkas A-dur.

Text: Andreas Konvicka

Sven-David Sandström skrev hundratals verk i så gott som alla tänkbara former: operor, orkesterverk, solokonserter, körstycken, oratorier och mer därtill, men någon solokonsert för trombon skrev han inte förrän strax före sin död i juni 2019. Verket skulle ha uruppförts i Berwaldhallen i mars 2020, men konserten ställdes in och därför sker uruppförandet först nu.

Sven-David Sandström och solisten Håkan Björkman möttes för första gången av en slump på Kungliga Musikhögskolan då Håkan var relativt ny student. Ett antal år senare var det han som önskade sig en konsert av Sven-David. De matchade varandra väl. Sven-David strävade efter att skriva vacker musik och beskrev Håkan som en trombonist som spelar lyriskt och melodiskt, annorlunda än många andra trombonister.

Sven-David beskrev trombonen som ”ett typiskt buffa-instrument”, lämpligt för komiska eller dramatiska inslag, ett instrument som ”kan ösa på ordentligt”. I sin konsert gick Sandström i en annan riktning. Verket börjar och slutar med att solisten spelar alttrombon, ett ljusare och mildare instrument än de i orkestern vanliga tenor- och bastrombonerna. Ledorden för verket var ”vackert och virtuost” och även om Sven-David och Håkan var eniga om att slutresultatet lutar mer åt det virtuosa hållet är det ändå skönheten som präglar verket.

Konserten är i fem satser, omkring 25 minuter lång. Musiken börjar och slutar eftertänksamt och ljuvt. På andra håll breder musiken ut sig i virtuosa passager som nyttjar instrumentets lägsta och högsta register. Några toner är till och med snudd på ospelbara. ”Men det klarar du”, lär Sven-David ha sagt till sin solist. Musiken är uppbyggd av små bitar, korta idéer, ett formtänkande som inspirerar efter ett helt liv i de långa formernas musik. Andra Sandström-verk som Fourteen Pieces for Brass Quintet och Twelve Short Movements for Piano Trio skvallrar också om denna fascination. ”Musiken rör sig hela tiden i spår, men har samtidigt ett slags grundspår, och det spåret är väl jag. Jag gör själv en resa i stycket. Jag reser med musiken, och det är spännande.”, sa Sven-David Sandström.

Text: David Saulesco

Richard Strauss var inte ensam i sin tid om att fascineras av Friedrich Nietzsches Also sprach Zarathustra, Så talade Zarathustra, skriven 1883–1885 med undertiteln ”En bok för alla och ingen”. Det var en av sekelskiftets verkliga kultböcker inom filosofin. Dess knappast lättolkade budskap gav rika möjligheter för den som önskade att antingen förenkla eller förgrova det, vilket fått mycket olyckliga följder. Begreppet ”övermänniska” är kanske det enda ur skriftens tankegods som verkligen fastnat i det allmänna medvetandet, utan närmare förklaring av vad detta står för. Nietzsche själv hade med säkerhet varit helt främmande för väldigt mycket som han kommit att få låna sitt namn till.

Strauss skrev sin tondikt mellan februari och augusti 1896. Hans musikaliska preferenser hade skiftat från det klassicistiskt Brahms-inspirerade till det sena 1800-talets mer avantgardistiska drag hos Wagner och Liszt. Musikvärldens konservativa falang skakade på sina huvuden. Visserligen visade Don Juan och Till Eulenspiegel på talang, men vid uruppförandet av Also sprach Zarathustra kom kritiken. Att försöka sätta musik till filosofi var inte bra, till på köpet en omstörtande filosofi; Nietzsches verk är bland annat starkt antikyrkligt, trots sitt förvisso högst medvetet bibliskt färgade språk.

Strauss underströk vikten av undertiteln ”Fritt efter Nietzsche” och uppgav samtidigt att han egentligen hade föredragit ett längre alternativ: ”Symfonisk optimism i sekelskiftesform, tillägnad det tjugonde århundradet.” Avsikten var inte att tonsätta filosofi, utan att hylla Nietzsches geni, vars främsta manifestation enligt Strauss stod att finna i Also sprach Zarathustra.

Tonsättaren skrev in några beskrivande titlar i partituret. Det är citat från Nietzsche som nog riskerar att bidra till mer förvirring än upplysning. Den symfoniska diktens berättigande och sammanhang står inte att finna i ord utan i Strauss egen makalösa konst, i sammanlänkningen av teman och den skimrande klangväven. Det är musik lika mångfacetterad som sin skrivna förlaga.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

 

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 50 min inkl. paus

Här kan du följa  Sveriges Radio Berwaldhallens senast uppdaterade information om Coronaviruset


TORSDAG 26 MARS
:
Upptakt kl 18.00 – med Anna Hedelius som berättar om verken som spelas på konserten.
Obs! Torsdagens Upptakt är inställd. 


FREDAG 27 MARS
: Obs! Paneldiskussionen är inställd
Paneldiskussion kl 18.00 – Om ny svensk musik och arvet efter Sven-David Sandström. 
Staffan Becker, konserthuschef Berwaldhallen ger en kort introduktion utifrån Sven-David Sandströms stora betydelse för Sveriges Radio.
Håkan Björkman, trombonist Sveriges Radios Symfoniorkester
Mona Ehntorp, dirigent
Jacob Mühlrad, tonsättare och Sven-David Sandströms kompositionselev
Kim Hedås, tonsättare och lektor i komposition vid Kungliga Musikhögskolan, Stockholm
Moderator:
Pernilla Eskilsdotter, programledare och journalist Sveriges Radio P2.


AVSLUTNINGSKONSERT SVENSK MUSIKVÅR
ges efter fredagens konsert med start 21.15 i Berwaldhallen. Konsertbiljetten gäller även till denna. Läs mer om Svensk Musikvårs avslutningskonsert här.
Obs! Konserten är inställd.