arrow

RYSKA RÖSTER

En färgsprakande bukett av rysk musik förenar Radiokören med sin tidigare chefsdirigent, Peter Dijkstra. På programmet står bland annat Stravinskys Psalmsymfoni i en lyrisk och elegant version för kammarensemble. Stjärncellisten Truls Mørk tolkar dessutom tillsammans med kören två romantiska mästerverk, bland annat Rachmaninovs bitterljuva och undersköna Vocalise.

Att tonsätta Jesu släkttavla skulle för somliga förmodligen vara lika intressant som att tonsätta telefonkatalogen. Men i händerna på den estniske tonsättaren Arvo Pärt blir Which was the son of… närmast rituell musik som även påminner oss om vårt eget ursprung: att vi alla är barn till någon som kommit före och visar att det kommer någon efter, att människan är en del av något större.

Dirigenten Valerij Poljanskij hade 1983 bett Alfred Schnittke skriva något för sin kör, men Schnittke verkade måttligt intresserad. Poljanskij upprepade senare sin önskan, och redan dagen därpå lär Schnittke ha stuckit noter i händerna på honom och kallat honom ”en förskräcklig man”. Uppenbarligen hade Schnittke skrivit sina Tre andliga sånger natten innan. Sångerna ligger nära den ortodoxa traditionen, till skillnad från Schnittkes ofta ganska vilda kombinationer av olika klanger och stilar. Sångerna blev också ett slags musikalisk förberedelse; året efter började han arbeta med sin stora Konsert för kör. Båda tillägnades Poljanskij och hans kör.

”I sin ungdom kom inte inte Arenskij undan mitt inflytande; sen påverkades han av Tjajkovskij. Han kommer snart att vara bortglömd.” Så löd det hårda och kanske lite avundsjuka omdömet från Anton Arenskijs lärare Nikolaj Rimskij-Korsakov. Arenskij uppmärksammades tidigt av just Tjajkovskij och bland Arenskijs egna elever fanns såväl Skrjabin som Rachmaninov. Kanske bidrog Rimskij-Korsakov till att Arenskij aldrig uppmärksammades lika mycket som sina lärare och elever. Men för dem som uppskattar rysk romantik finns hos Arenskij fynd att göra: till exempel hans Tre kvartetter för vokalkvartett eller kör och cello som är ett utmärkt exempel på sensuell senromantik.

Sergej Rachmaninov skrev Vocalise för sopranen Antonina Nezhdanova som, när hon klagade över bristen på text, läxades upp av tonsättaren. Vad hon skulle med text till? Nu hade hon ju möjlighet att förmedla musiken mer uttrycksfullt än någonsin. Men, vad är det som förmedlas? Sorg? Melankoli? Vokalisen tillkom vid början av första världskriget och visst ligger Dies irae, medeltidspsalmen om domens dag, snubblande nära. Här framförs verket i en version för kör och cello. Genom åren har det arrangeras för en rad olika instrument inklusive piano, theremin samt saxofon och dragspel.

Symfonier är kanske inte det vi närmast förknippar med Igor Stravinsky. Flera av hans verk har ändå ”symfoni” i titeln, däribland Psalmsymfonin som beställdes till Bostons symfoniorkesters 50-årsjubileum. Orkestern ville ha något symfoniskt, Stravinskys förläggare ville ha något lättillgängligt. Båda fick som de ville, men kanske inte som de hade förväntat sig, och nog höjdes det på ögonbrynen då ett sakralt verk tillägnades Bostons symfoniker. Stravinsky skrev symfonin under sin neoklassiska period, men snarare än kyla eller ironi som förknippas med stilen är den ett uppriktigt uttryck för Stravinskys känsla för psaltartexterna. Radiokören gör Psalmsymfonin i ett arrangemang för kör och fyrhändigt piano som skrevs av ingen mindre än Dmitrij Sjostakovitj.

Text: Karin Ekedahl


RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören är som en bergsbestigare i musikvärlden. Flera hundra år av svensk a cappella-tradition i kombination med framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar, liksom samarbeten med några av världens bästa dirigenter, har etablerat Radiokören som en av de främsta ensemblerna i sitt slag. Genom Sveriges Radio P2 når kören inte bara konsertpubliken utan också en mängd lyssnare i etern och på webben.

I maj 1925 hade Radiokören sin allra första konsert och ribban lades högt redan från början. När ensemblen grundades var ett av dess uppdrag att ”verka på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå”. Den legendariske körledaren Eric Ericson utvecklade kören till en världsberömd ensemble och under hans ledning lockades tonsättare som Paul Hindemith, Frank Martin och Igor Stravinsky till Stockholm. Där fick de höra sin musik framförd som de aldrig hört den tidigare. Även svenska tonsättare skrev körmusik på nya sätt, inspirerade av den unika ensemblens möjligheter.

I januari 2011 utsågs Radiokören till en av världens tio bästa körer av den brittiska tidskriften Gramophone. Körens skivinspelningar har belönats med exempelvis det prestigefyllda Edison Klassiek (Mass & Motets, 2015) och Diapason d’Or (Nordic Sounds, 2011). Regelbundna turnéer hör till körens verksamhet och vid utdelningen av Musikexportpriset 2010 belönades ensemblen med regeringens hederspris för att de ”under mer än ett halvsekel satt den svenska körmusiken på kartan”. I november 2017 gästade Radiokören Lincoln Center i New York City tillsammans med Svenska Kammarorkestern och dirigent Thomas Dausgaard med Beethovens Missa solemnis. I april 2018 gjorde de Mozarts Mässa c-moll med Berlinfilharmonikerna under ledning av Daniel Harding vid tre utsålda konserter och tidningen Tagesspiegel skrev: ”Det är med rätta kören anses vara en av de bästa av sitt slag.”

Under säsongen 2018–2019 kommer Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester att göra flera storslagna verk för kör och orkester, som Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht och Brahms Ein deutsches Requiem. Naturligtvis hyllar kören sin tidigare chefsdirigent, Eric Ericson, med en jubileumskonsert helt i Ericsons egen anda med banbrytande ny musik och portalverk ur körrepertoaren. Samarbetet med Jacob Mühlrad fortsätter med ett nytt uruppförande i november 2018, det mångbottnade stycket Time. Under säsongen uruppför Radiokören även spännande ny musik av Ylva Skog, Malin Bång, Lisa Streich och högaktuella Raminta Šerkšnytė. I april 2019 väntar en gränsöverskridande konsert med den prisbelönade sångerskan Ane Brun och dirigent Hans Ek. Ett nytt år fyllt av överraskningar och fantastisk musik.

Peter Dijkstra växte bokstavligt talat upp i körlivet. Han började sjunga i sin fars gosskör i hemorten Roden i nordöstra Nederländerna, vilket till slut gav honom möjlighet att uppträda som gossopran på bland annat Nederländska nationaloperan. Han har studerat solosång och dirigering vid konservatoriet i Haag, där han examinerades summa cum laude, samt vid musikhögskolorna i Köln och Stockholm. Mellan 2007 och 2018 var Peter Dijkstra chefsdirigent för Radiokören och gjorde otaliga bejublade inspelningar och konsertframträdanden. För närvarande är han chefsdirigent för Nederländska kammarkören, konstnärlig ledare för vokalensemblen MUSA och förste gästdirigent för The Gents. Hösten 2018 utnämndes han till förste gästdirigent för Groot Omroepkoor, Nederländska radions kör. Han är en efterfrågad gästdirigent hos bland andra BBC Singers och Collegium Vocale Gent och kommer att återkomma till Radiokören i framtiden. Han är professor i kördirigering vid Högskolan för musik och dans i Köln, ledamot i Kungl. Musikaliska akademien och har tilldelats prestigefyllda Gyllene violinen och Eugen Jochum-priset.

Med en kombination av konstnärlig integritet, intensitet och elegans har cellisten Truls Mørk spelat sig till toppen solisteliten. Han uppträder med de största orkestrarna runt om i världen och har nyligen gästat exempelvis San Franciscos symfoniorkester, Gewandhausorchester Leipzig, Orchestre de Paris och Tonhalle-Orchester Zürich för att nämna några. Mørk har spelat in de stora solokonserterna av Dvořák och Elgar liksom av de Britten och Sjostakovitj, och dessutom både Bachs och Brittens samlade cellosviter. Han har även inlett en turnéverksamhet med pianisten Behzod Abduraimov. Mørk är hängiven den nya musiken och har uruppfört mer än 30 verk, som Krzysztof Pendereckis Concerto for Three Cellos, Hafliði Hallgrímssons Cellokonsert och Einojuhani Rautavaaras Towards the Horizon.

Pianisten och organisten Magnus Sköld har etablerat sig som en genreöverskridande artist med brett arbetsfält, efterfrågad som både solist, kammar- och orkestermusiker. Han ingår i Duo Avalon med cellisten Eva Maria Hux samt i Sköld/Thorell med saxofonisten Johannes Thorell. Med Johannes Thorell har han även spelat in albumet The Forbidden Saxophone med musik som förbjöds av nazisterna under andra världskriget. Han har även medverkat på exempelvis Svenska Kammarorkesterns inspelning av Brett Deans Etüdenfest. Säsongen 2016–2017 spelade han orgel i Folkoperans uppmärksammade uppsättning av Philip Glass Satyagraha. Han är anställd som kyrkomusiker i Tyresö församling där han även undervisar i orgelspel. Magnus har studerat vid Ersta Sköndal, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Sibelius-Akademin i Helsingfors och tog sitt solistdiplom i piano 2004.

Pianisten och tonsättaren Johan Ullén är i dag kanske mest känd för sina kompositioner men fick stort genomslag som pianist redan när han 2000 utsågs till Sveriges Radio P2:s Artist in Residence. Under residenstiden gjorde han ett stort antal radioinspelningar och direktsända konserter. Han har även gjort solistframträdanden med bland andra Kungliga Filharmonikerna, Sveriges Radios Symfoniorkester och Musica Vitae. Som tonsättare ligger han bakom flera operor, senast Kärleksmaskinen skriven till Piteå Kammaropera, solokonserter som Vaknatt för klarinett och kammarorkester samt kammarmusik, däribland världsberömda sviten Dödssynderna för pianotrio. Den liksom mycket annan av Johans musik är helt eller delvis inspirerad av tango. Han har studerat piano och komposition på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt för bland annat professor Liisa Pohjola vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 10 min (ingen paus)

Ingår i följande abonnemang: