Att tonsätta Jesu släkttavla skulle för somliga förmodligen vara lika intressant som att tonsätta telefonkatalogen. Men i händerna på den estniske tonsättaren Arvo Pärt blir Which was the son of… närmast rituell musik som även påminner oss om vårt eget ursprung: att vi alla är barn till någon som kommit före och visar att det kommer någon efter, att människan är en del av något större.

Dirigenten Valerij Poljanskij hade 1983 bett Alfred Schnittke skriva något för sin kör, men Schnittke verkade måttligt intresserad. Poljanskij upprepade senare sin önskan, och redan dagen därpå lär Schnittke ha stuckit noter i händerna på honom och kallat honom ”en förskräcklig man”. Uppenbarligen hade Schnittke skrivit sina Tre andliga sånger natten innan. Sångerna ligger nära den ortodoxa traditionen och blev även ett slags musikalisk förberedelse; året efter började han arbeta med sin stora Konsert för kör. Båda tillägnades Poljanskij och hans kör.

”I sin ungdom kom inte inte Arenskij undan mitt inflytande; sen påverkades han av Tjajkovskij. Han kommer snart att vara bortglömd.” Så löd det hårda och kanske lite avundsjuka omdömet från Anton Arenskijs lärare Nikolaj Rimskij-Korsakov. Arenskij uppmärksammades tidigt av just Tjajkovskij och bland Arenskijs egna elever fanns såväl Skrjabin som Rachmaninov. Kanske bidrog Rimskij-Korsakov till att Arenskij aldrig uppmärksammades lika mycket som sina lärare och elever. Men för dem som uppskattar rysk romantik finns hos Arenskij fynd att göra: till exempel hans Tre kvartetter för vokalkvartett eller kör och cello som är ett utmärkt exempel på sensuell senromantik.

Sergej Rachmaninov skrev Vocalise för sopranen Antonina Nezhdanova som, när hon klagade över bristen på text, läxades upp av tonsättaren. Vad hon skulle med text till? Nu hade hon ju möjlighet att förmedla musiken mer uttrycksfullt än någonsin. Men, vad är det som förmedlas? Sorg? Melankoli? Stycket tillkom vid början av första världskriget och visst ligger Dies irae, psalmen om domens dag, snubblande nära. Genom åren har stycket arrangeras för en rad olika instrument. Här framförs det i en version för kör och cello. Rachmaninovs Vigilia ligger många körälskare varmt om hjärtat. Radiokören framför här ett utdrag ur körverket, bland annat den ljuvliga Mariahymnen Bogoroditse devo.

Symfonier är kanske inte det vi närmast förknippar med Igor Stravinsky. Flera av hans verk har ändå ”symfoni” i titeln, däribland Psalmsymfonin som beställdes till Bostons symfoniorkesters 50-årsjubileum. Orkestern ville ha något symfoniskt och det fick de, men kanske inte som de hade förväntat sig; nog höjdes det på ögonbrynen då ett sakralt verk tillägnades Bostons symfoniker. Stravinsky skrev symfonin under sin neoklassiska period, men snarare än kyla eller ironi som förknippas med stilen är den ett uppriktigt uttryck för Stravinskys känsla för psaltartexterna. Radiokören gör Psalmsymfonin i ett arrangemang för kör och fyrhändigt piano som skrevs av ingen mindre än Dmitrij Sjostakovitj.

Text: Karin Ekedahl