arrow

Radiokören sjunger Brahms

Justin Doyle leder Radiokören i Johannes Brahms kärlekssånger Liebeslieder-Walzer för blandad kör och fyrhändigt piano. Det spekuleras i om Brahms skrev verket i ren frustration över sin olyckliga kärlek till tonsättarkollegan Clara Schumann. Oavsett det är Brahms verk en resa i kärlekens känslostormar. På programmet står också traditionella sånger och lekar ur Antonín Dvořáks Slaviska danser.

Det blir en omvälvande musikalisk resa i kärlekens tecken när Radiokören framför Johannes Brahms kärlekssånger Liebeslieder-Walzer för blandad kör och fyrhändigt piano. Brahms komponerade verket sommaren 1869. Han hade då under några år varit dirigent för den anrika kören Singakademie i Wien, och befann sig i den österrikiska körvärldens nav. Liebeslieder-Walzer blev en hyllning till staden Wien – och kanske också till tonsättaren och pianisten Clara Schuman, som det sägs att Brahms var olyckligt förälskad i. Clara var också den som, tillsammans med pianisten Herman Levi, framförde premiären av stycket i Karlsruhe. Liebeslieder-Walzer består av 18 valser med text av Georg Friedrich Daumer och är ett exempel på Brahms förmåga att väva samman folkvisa med bland annat wienervals. Musiken är variationsrik och pendlar mellan uppsluppen lätthet, snabba tempoväxlingar och lyrisk kraft. Det gäller i lika hög grad Neue Liebeslieder-Walzer – ytterligare en samling kärlekssånger som Brahms komponerade åren efter framgången med de första sångerna.

Brahms var en viktig inspirationskälla för Antonín Dvořák, som knappt tio år efter premiären av Brahms kärlekssånger komponerade sina Slaviska danser. Även för Dvořák var folkmusiken en viktig impuls för tonsättararbetet, och i Slaviska danser vävde han in flera passager ur dansmelodier som den samtida publiken var väl bekanta med. Brahms blev så småningom inte bara en tongivande inspiratör för Dvořák utan också en av hans nära vänner.

Hugo Alfvéns älskade arrangemang av Uti vår hage utgör på sätt och vis en svensk motsvarighet till Dvořáks sätt att lyfta fram folkmusiken och fläta samman ett äldre musikaliskt arv med ett eget, samtida idiom. Sången sägs härröra från såväl en medeltidsballad som en sommarvisa från Gotland. Alfvéns version framfördes första gången av Orphei Drängar – hans egen kör – i Stockholm 1918, och sedan dess har den en särskild plats i svensk körtradition. Alfvén hade ett starkt engagemang för folkmusiken och ett par decennier senare sa han i en intervju: ”Folkvisearrangemangen betraktar jag som det mest betydelsefulla i mitt liv.”

Med Max Regers skimrande Es waren zwei Königskinder och Liebchens Bote möter lyssnaren två exempel på något av det vackraste som skrivits inom tysk körmusik av en tonsättare verksam vid sekelskiftet 1900. Lika överjordiskt vacker är Gustave Holsts tonsättning av den keltiska folkmusikmelodin I Love My Love – liksom Vaughan Williams vemodiga The Turtle Dove.

Radiokören gästas vid konserten av de välrenommerade pianisterna Michael Engström och Stefan Lindgren, båda med långa samarbeten med Radiokören bakom sig. Konserten leds av Justin Doyle, som började sin karriär korist i Westminster Cathedral och studerade vid King’s KanksCollege och universitet i Cambridge. I dag är han chefdirigent och konstnärlig ledare för RIAS kammarkör och frilansande opera- och orkesterdirigent. Doyle står också bakom arrangemanget av folkmelodin The Ash Grove som framförs vid konserten.

Text: Hedvig Ljungar


RADIOKÖREN

dot 2024/2025

Skriv ut

Medverkande

 

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

&

Justin Doyle är chefsdirigent och konstnärlig ledare för RIAS Kammerchor Berlin sedan 2017. Doyle började sin musikaliska bana som körpojke vid Westminster Cathedral i London och senare som Choral Scholar vid King’s College i Cambridge. Hans internationella genombrott som dirigent kom 2006 med ett andra pris vid den prestigefyllda Cadaqués Orchestra International Conducting Competion i Barcelona och ett stipendium med BBC Singers 2006.

Doyle arbetar regelbundet med orkestrar som Orchestra of Opera North, Royal Northern Sinfonia, Akademie für Alte Musik Berlin och Finländska barockorkestern (FiBo) samt gästar återkommande MDR Rundfunkchor, Det Norske Solistkor, Poznań Philharmonic, Wrocławs barockorkester, Genesis Sixteen, Ensemble Ruhe och Radiokören. Doyle är även efterfrågad som operadirigent, särskilt i verk av Mozart, Haydn och Britten. 2023 tog han över ledningen av Potsdam Winter Opera i Schlossteater des Neues Palais i Sanssouci, där han har dirigerat operor av Judith Weir och George Friedrich Händel.

Tillsammans med RIAS Kammarchor har Doyle initierat en årlig beställning av nyskriven musik, samtidigt som man, tillsammans med Akademie für Alte Musik Berlin, har koncentrerat sig på att framföra verk av Händel. Man har även framfört ett brett spektrum av körverk som sträcker sig från Heinrich Bibers monumentala Missa Salisburgensis, till folksånger från hela världen.

Justin Doyle har ett stort intresse för samtidsmusik och för musik från utomeuropeiska kulturer. Han är även engagerad i musikalisk utbildning och var från 2018 till 2022 gästprofessor i kördirigering vid Hochschule für Musik Hanns Eisler och är sedan 2021 gästprofessor i tidig musik vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.

Michael Engström är en pianist och repetitör som samarbetar med många svenska sångare. Han arbetar regelbundet med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör och är anställd som pianist och instuderingslärare vid Institutionen för opera på Stockholms Konstnärliga Högskola.

Konsertresor har fört honom runt i Europa, Nordamerika och Asien och han har medverkat i såväl ett flertal radio- och tv-program som på skivinspelningar med bland annat Radiokören. Under en period på 1990-talet var han anställd som musikproducent vid Sveriges Radio P2 men har sedan dess återgått till att verka som pianist och repetitör.

Han är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt vidare studier i London, New York City och vid Banff Centre for Arts and Creativity i Kanada.

Musiken

Ungefärliga tider

I. Rede Mädchen
II. Am Gesteine rauscht die Flut

Liebeslieder-Walzer op 52:
III. O die Frauen
IV. Wie des Abends schöne Röte
V. Die grüne Hopfenranke
VI. Ein kleine, hübscher Vogel

Liebeslieder-Walzer op 52:
VII. Wohl schön bewandt war es
VIII. Wenn so lind dein Auge mir
VIIII. Am Donaustrande

Liebeslieder-Walzer op 52:
X. O wie sanft die Quelle
XI. Nein, es ist nicht auszukommen
XII. Schlosser auf, und mache Schlösser
XIII. Vögelein durchrauscht die Luft
XIV. Sieh wie ist die Welle klar
XV. Nachtigall, sie singt so schön

Liebeslieder-Walzer op 52:
XVI. Ein dunkler Schacht ist Liebe
XVII. Nicht wandle mein Licht
XVIII. Es bebet das Gesträuche

Ungefärlig konsertlängd: 1 timme 15 minuter

Entrén öppnar 14.00 och salongen öppnar 14.30.

Ingår i följande konsertserier: