arrow

RADIOKÖREN: LIGETI 100 ÅR

Chefsdirigent Kaspars Putniņš leder Radiokören i en hyllningskonsert till György Ligeti, som i år skulle ha fyllt 100 år. Vi får ta del av hans suggestiva stycke Lux Aeterna, som användes av Stanley Kubrick i filmen 2001: A Space Odessey. Ligetis Drei Hölderlin Phantasien uruppfördes för 40 år sedan, 1982, av Radiokören under Eric Ericson. Dessutom bland annat musik av Lars Johan Werle och Lars Edlund, två tonsättare som båda haft ett nära förhållande till Eric Ericson och Radiokören.


RADIOKÖREN
Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören. Foto: Mattias Ahlm.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

Kaspars Putniņš. Foto: Mattias Ahlm.

Den hyllade lettiske dirigenten Kaspars Putniņš är sedan säsongen 2020-2021 chefsdirigent för Radiokören. Han är även konstnärlig ledare och chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör och har varit permanent dirigent för Lettiska radions kör sedan 1994. Putniņš är en van uttolkare av såväl renässansens polyfona körverk som romantikens starka känsloyttringar, men är framför allt en driven främjare av samtida körmusik. Genom nära samarbeten med en rad olika nordiska och baltiska tonsättare har han gjort en rad framföranden och inspelningar av nyskrivna körverk.

Som gästdirigent samarbetar han med körer som RIAS kammarkör, Nordtyska radions kör Hamburg, DR Vokalensemblet, BBC Singers, Tokyo Cantat och Nederländska radions kör. Han har uppfört verk av tonsättare som Maija Einfelde, Mārtiņš Viļums, Toivo Tulev, Lasse Thoresen och Gavin Bryars och gjort sceniska projekt där körer samarbetat med skådespelare och visuella konstnärer. Med Estlands filharmoniska kammarkör gjorde han en hyllad skivinspelning med verk av Schnittke och Pärt, vilken belönats med både en Gramophone Award och Diapason d’Or.

 

 

Fredrik Ullén är pianist och hjärnforskare. Som internationellt verksam pianist har han gett solokonserter vid ledande konserthus och festivaler i en lång rad länder i Europa och USA. I Sverige har han framträtt som solist med bl.a. Norrköpings Symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna. Bland flera kritikerrosade inspelningar kan nämnas Ligetis kompletta solopianoverk, John Pickards pianokonsert, Sorabjis Transcendentala etyder och soloskivor med verk av Liszt, Messiaen, Kurtág och Chopin. Han är sedan 2007 ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien. Fredrik är också professor i kognitiv neurovetenskap på Karolinska Institutet där han leder en forskargrupp som studerar musik, inlärning och kreativitet. Han leder också ett större forskningsprogram, Den Musicerande Människan, med stöd från Riksbankens Jubileumsfond. Inom forskningsprogrammet studeras för första gången hur arv och miljö samspelar i en rad frågor kring musik, musicerande och dess effekter på människan.

Etienne Glaser är skådespelare, regissör och manusförfattare, född i Köpenhamn. Under andra världskriget, då Etienne var sex år, tvingades familjen fly till Sverige. Glaser utbildades vid Dramatens elevskola och fortsatte därefter utomlands och i Sverige som teater- och operaregissör. När Suzanne Osten startade barn- och ungdomsteatern Unga Klara engagerade hon Glaser som skådespelare och så småningom även som regissör. På film har han bland annat medverkat i Ostens filmer Mamma, Bröderna Mozart, Livsfarlig film, Skyddsängel, Tala! Det är så mörkt och Besvärliga människor. Till Bröderna Mozart, Livsfarlig film och Skyddsängeln skrev han även manus. Glaser är i dag en uppskattad recitatör och föredragshållare.

 

Musiken

Ungefärliga tider

En dag när György Ligeti vandrade hem från skolan genom Budapest fick han en vision, eller snarare en uppenbarelse av ljud. Ett ljud som skulle vara statiskt men ändå förändras. “Jag skulle bli både en stor vetenskapsman som vann Nobelpriset OCH en stor kompositör”, säger Ligeti i en dokumentärfilm. “När jag skulle börja gymnasiet förstod jag att det inte gick. Det var inte jag som bestämde, det var den politiska situationen. Det fanns endast EN plats för en judisk student vid gymnasiet, och det blev inte jag som kom in.” Så Ligeti valde konsten och påbörjade sin jakt på den statiska musiken.

Lux aeterna kom till 1966, under Ligetis period som gästprofessor i komposition vid Musikhögskolan i Stockholm, hans andra hemstad, med närhet till de svenska körernas världsklass och med kollegor och vänner som Eric Ericson och Ingvar Lidholm. Alla tänjde de på gränserna för vad instrumentet kör kan åstadkomma. Lux aeterna ska framföras “som från fjärran”, i ett ständigt pianissimo, och alla stämmors insatser ska vara “very gentle”, eller nästintill ohörbara, på ojämna sextondelar i en skimrande rytm. När basarna kommer in gör de det i falsett i ettstrukna oktaven, alltså minst en oktav högre än basar brukar göra entré på. Sopranerna ligger i minuter i sträck stilla i den svagaste nyans som är sångbar, på toner så höga att de flesta sångare kämpar med att ens nå dem.

I termen “mikropolyfoni” hade Ligeti hittat sin statiska musik, och den kommer till liv i Lux aeterna. Tonhöjder och rytmer ändras så långsamt att örat inte uppfattar själva förändringen. Klangfärg och dynamik liksom svävar; ett sound som är statiskt men ändå i ständig utveckling. Ligeti själv har beskrivit Lux Aeterna som “en spegelbild på en vattenyta som sakta krusas. När vattnet åter är stilla kan man skönja en ny bild.” Ligeti var inte religiös. Att använda texten “lux aeterna”, det eviga ljuset, ur den katolska dödsmässan var snarare en protest mot den totalitära politik han hade levt med i Ungern. Men Ligetis suggestiva mästerverk har en särskild lyster. Inte för inte utgör den soundtrack till en av historiens märkligaste Hollywwod-filmer: Stanley Kubricks 2001 – ett rymdäventyr.

Text: Janna Vettergren

Ingår i följande konsertserier: