Radiokören: ...a riveder le stelle

aug.

Torsdag 19:00

Entré till samtal ingår i konsertbiljetten

DATUM PASSERAT

En mångfald av röster och klanger från så väl den klassiska som folk- och jazzmusiken hörs i denna konsert där Radiokören under ledning av chefsdirigent Kaspars Putniņš bjuder på hela sju uruppföranden tillsammans med Arve Henriksen på trumpet, Anders Jormin på kontrabas och Sinikka Langeland på kantele. Jormin, Henriksen och Langeland och kompositörerna Mirjam Tally, Jesper Nordin och Johannes Pollak har till konserten skapat helt nya verk med grund i frågor om tillståndet i vår natur och vad vi kan lära oss av äldre tider och olika kulturers förhållningssätt till denna. Kvällen bjuder även på uruppförandet av Mats Larsson Gothes beställningsverk The Pigeons. Jan Sandströms Biegga luohte och Ingvar Lidholms …a riveder le stelle ligger som en grund i konserten som hyllar naturens ofattbara dimensioner.

Konserten ges i närvaro av H.K.H. Kronprinsessan Victoria.

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2

Konserten sänds direkt på Berwaldhallen Play

Se intervju med Kaspars Putniņš om konserten

Ladda ner dagens program här

Skriv ut

Medverkande

Radiokören

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.
Kaspars Putniņš, chefsdirigent

Den hyllade lettiske dirigenten Kaspars Putniņš är sedan säsongen 2020-2021 chefsdirigent för Radiokören. Han är även konstnärlig ledare och chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör och har varit permanent dirigent för Lettiska radions kör sedan 1994. Putniņš är en van uttolkare av såväl renässansens polyfona körverk som romantikens starka känsloyttringar, men är framför allt en driven främjare av samtida körmusik. Genom nära samarbeten med en rad olika nordiska och baltiska tonsättare har han gjort en rad framföranden och inspelningar av nyskrivna körverk.

Som gästdirigent samarbetar han med körer som RIAS kammarkör, Nordtyska radions kör Hamburg, DR Vokalensemblet, BBC Singers, Tokyo Cantat och Nederländska radions kör. Han har uppfört verk av tonsättare som Maija Einfelde, Mārtiņš Viļums, Toivo Tulev, Lasse Thoresen och Gavin Bryars och gjort sceniska projekt där körer samarbetat med skådespelare och visuella konstnärer. Med Estlands filharmoniska kammarkör gjorde han en hyllad skivinspelning med verk av Schnittke och Pärt, vilken belönats med både en Gramophone Award och Diapason d’Or.
Arve Henriksen, trumpet

Arve Henriksen, född 1968, studerade vid konservatoriet i Trondheim 1987–1991 och har arbetat som frilansande musiker sedan 1989.

Han har arbetat med bland andra Jon Balke Magnetic North Orchestra/Batagraf, Edward Vesala, Jon Christensen, Marilyn Mazur, Nils Petter Molvær, Misha Alperin, Arkady Shilkloper, Arild Andersen, Stian Carstensen, Dhafer Youssef, Sidsel Endresen, Pekka Kuusisto, Christian Wallumrød Ensemble, Nils Økland, Karl Seglem, Per Oddvar Johansen, Iain Ballamy, Thomas Strønen, Gjermund Larsen, Svante Henryson, Mats Eilertsen, David Sylvian, Jon Hassell, Hope Sanduval, Laurie Anderson, John Paul Jones, Erik Honoré, Toshimaru Nakamura, Trygve Seim Ensemble, Jan Gunnar Hoff, Tord Gustavsen, Giovanni Di Domenico, Tatsuhisa Yamamoto, Gavin Bryars, John Potter, Johanna McGregor, Imogen Heap, Guy Sigsworth, Ryuichi Sakamoto, Bill Frisell, Terje Rypdal, Maria Schneider, Kate Havnevik, Live Marie Roggen, Silje Nergaard, Odd Nordstoga, Kari Bremnes, Sondre Bratland, Jannis Anastasakis, Lars Danielsson, The Source, Vox Clamantis.

Henriksen har uppträtt och verkat i många olika sammanhang, grupper och projekt från samarbete med kotomusikern Satsuki Odamura till rockbandet Motorpsycho via en mängd fria improvisationsgrupper tillsammans med Ernst Reisiger, Sten Sandell, Peter Friis-Nilsen, Lotte Anker, Hasse Poulsen, Terje Isungset, Benoit Delbecq, Steve Arguelles, Lars Juul och Marc Ducret.

Han har samarbetat med kompositörerna Peter Tornquist, Helge Sunde, Terje Bjørklund och Tõnu Kõrvits tillsammans med orkestrar och kammarensembler som Cikada Strykekvartett, Nidaros Strykekvartett, Zapp 4, Det Norske Kammerorkester, Kristiansands och Trondheims symfoniorkestrar, London Sinfonietta, Britten Sinfonia, Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, Det Norske Blåseensemble och Trondheimsolistene.

Arve Henriksen har arbetat med bildkonstnärer som Anastasia Isachsen, Tord Knudsen och Lillevan. Henriksen har komponerat och beställt musik för festivaler, filmer och dokumentärer och har medverkat i över 140 skivinspelningar. Tillsammans med ensemblen Supersilent vann hann 2004 det norska Alarmpriset. Han har varit artist in residence på jazzfestivalen i Moers 2006, OIOI-festivalen i Bergen 2008 och jazzfestivalen i Molde 2009. Mellan 2004 och 2006 ingick han i projektet Jazz Across Europe. Han vann Norsk Jazzforums Buddy-pris 2005, Radka Toneff Minnepris 2007, Paul Acket Award på Nordsjö Jazzfestival 2011 samt DNB och Kongsberg jazzfestivals musikerpris 2011. Han har varit nominerad till Nordisks Rådetss musikkpris 2009 och årets europeiska jazzmusiker 2009. 2016 blev han utnämnd till hedersdoktor vis Göteborgs Universitet. Han lanserade det egna skivmärket Arve Music 2016.
Anders Jormin, kontrabas

Anders Jormin är född 1957 i Jönköping. Efter en intensiv studieperiod vid Musikhögskolan i Göteborg tog han examina i kontrabas och improvisation / pedagogik 1979.

Jormin är en ofta anlitad och respekterad gästartist på den europeiska musikscenen. Efterfrågan är stor, och han har turnerat och gjort skivinspelningar med bland andra Gilberto Gil, Lee Konitz, Elvin Jones, Joe Henderson, Don Cherry, Charles Lloyd, Mike Mainieri, Joe Lovano och Jack deJohnette samt Kenny Wheeler, Albert Mangelsdorff, Tomasz Stanko, Dino Saluzzi, John Surman, John Taylor, Marilyn Mazur, Arve Henriksen, Mark Feldman, Paul Motian, Joey Baron, Tom Rainey, Jon Balke, Vertavokvartetten, Ann-Sofi von Otter, Norma Winstone och Marilyn Crispell. Jormin var även under många år frontfigur i en av Skandinaviens ledande ensembler, Entra.

Jormin uppträder regelbundet i Europa, USA/Kanada och Japan, men har även under kortare perioder uppträtt och studerat folkmusik i Kuba och Moçambique. Han är även en av medlemmarna i Bobo Stenson Trio.
Sinikka Langeland, kantele

Sinikka Langeland är född i Kirkenær i sydöstra Norge 1961, och hon har studerat piano, gitarr och samtida folkmusik. Hon upptäckte kantele 1981, och det kom att bli hennes huvudinstrument i kombination med sång. Hennes ”karelska mor berättade om instrumentet när jag var liten, och en dag åkte vi till Finland för att söka reda på en. Jag hade aldrig hört kantele innan jag fick en. Först spelade jag bara på skoj, men efter ett tag kände jag en verklig samhörighet med instrumentet”. Den tonvärld Langelands kantele frambringar ger eko av något som föregick ”folkmusik”.

Efter studier i Paris och Oslo blev hon involverad i ett forskningsprojekt som gick ut på att gå igenom arkiv med äldre sånger och musik från Finnskogen, och hon utökade sin repertoar med runosånger, besvärjelser och äldre melodier från Finland och Karelen, men även medeltida ballader och religiösa sånger. Langelands sånger handlar ofta om relationen mellan människan och naturen.

Sinikka Langeland tilldelades Rolf Gammleng-priset 2010 och Sibeliuspriset 2012.

Musiken

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 45 min, ej paus

JESPER NORDIN: Aspects/Herding call - uruppförande
Improvisation instrumentalister
MIRJAM TALLY: Sky over the Lake - uruppförande

Mystisk sjö. Tystnad och tomhet. En ensam kajak som passerar i mörkret nära bryggan. Båtmotorns svaga buller. Mörkrets mystiska dragningskraft och månljusets silvriga sken. Vindens spökliga viskningar, trädens långa skuggor, tungsint tystnad. Världen börjar och slutar i mörkret, som en sluten cirkel.
Min komposition är en meditation över mörkrets effekt på sinnet. Tungsinta tankar kryper fram i nattens närvaro, svaga viskningar och bleka minnen spökar i en förvrängd verklighet. Man kanske får en glimt av månens mörka sida, som alltid ligger i skuggan och som man aldrig kan se från jorden. Av de sjöar som torkat ut och som alltid finns på skuggsidan, genomborrade av kratrar.
Mirjam Tally

—

Texten till verket är en del av nedanstående dikt av Ann Keniston:

sky over the lake, an emptiness
on an emptiness
the paler space
of sky retained
useless as the kayak passing in the near dark
close by the dock
not metaphor or ghost
though the rider casts a torch
forward, then passes back
into the dark
and her vanishing
continues, my wish
to feel her presence
shorn by me of touch, cheek
and lip removed or blurred
as if I didn’t know where
to look for her
or she’d grown invisible which I cannot bear
and require, as if I’d reached down
my cupped palms
toward the water’s surface
which is too far to touch.
JAN SANDSTRÖM: Biegga Luohte

10 min

Jojken är ett muntligt uttryck som har använts av samer sedan urminnes tider. Den samiska världsåskådningen springer ur den gamla naturreligionen och med jojken skapas en känslomässig förbindelse mellan människa, djur och natur. Jojken är också ett sätt att minnas. Den som jojkar något blir del av det som jojkas och det går att jojka döda släktingar, glömda platser och dramatiska händelser för att förhindra att de försvinner ur den gemensamma minnesbanken.

Traditionellt har jojken utförts ensam och jojkmelodierna har genom historien traderats muntligen mellan generationer. Ibland behövs det bara ljud för att förmedla jojkens innebörd och stämning, men ofta innehåller jojken några korta ord eller meningar.
Biegga Luohte är ursprungligen en kristen jojk av den samiske jojkaren och prästen Johan Märak. Titeln betyder Jojk till fjällvinden på samiska och texten skildrar hur vinden kommer med en hälsning från gud för att välsigna människorna i samelandet.

Nu blåser vinden
lo, lo, lo, lo…
Kommer med den Helige Ande
En hälsning ifrån Gud
till människorna
i vårt sameland
med välsignelse.

Jan Sandström, född i Vilhelmina, har på flera sätt intresserat sig för den samiska kulturen, bland annat jojken. På beställning av Erik Westbergs vokalensemble och Barents International Center för Choral Music komponerade han en åttastämmig körsats med tenorsolist och trumma med Biegga Luohte som utgångspunkt. I hans komposition hörs ceremonitrumman, renskötarens rop till hunden och lockropen av snöripan, den fågel som i samisk tradition kommer med bud och hälsningar.

Det åtta minuter långa uruppförandet av Biegga Luohte ägde rum i Guildhall i London i december 1998. En fem minuters kortversion skrevs senare för Uppsalakören Allmänna sången inför en körtävling.

Text: Anna Hedelius
Improvisation instrumentalister
JOHANNES POLLAK: Songs for an Impossible Future - uruppförande

5 min
MATS LARSSON GOTHE: The Pigeons - uruppförande

Jag har tidigare tonsatt ett flertal av Håkan Sandells dikter, detta blir den fjärde i ordningen. Höstsång för baryton och orkester, Vindhymn för manskör och Ur ett anteckningsblock. Magnificat för alt och orkester finns sedan tidigare. I beställningen från Radiokören fanns ett önskemål om att texten skulle kunna vara på engelska, varför jag vände mig till de dikter av Sandell som finns översatta av Bill Coyle (i antologin Dog Star Notations, 2016). Där fann jag Duvorna, ur diktsamlingen Midnattsfresken från 1999, en dikt som genast talade starkt till mig. Håkan Sandell ger sällan några exakta nycklar till hur man skall tolka hans texter, men han har uttalat att dikten är symbolisk och rymmer en nypa kulturkritik samt civilisationskritik. I sin avhandling om Håkan Sandell skriver Giuliano D’Amico (Tillbake till fremtiden, 2020) att fågelbilden traditionellt är en symbol för poesin. Duvorna i dikten tillhör minnet av en storhet som är försvunnen. De som en gång levde fritt ”i skymmande granar” är nu ”jagade fram över trottoarerna”. De ”friska metallglimmande” duvorna förvandlas efterhand till ”bespottade luggslitna clowner”. Vad vill Håkan Sandell säga med detta? Jag tror att det handlar om minnet av något som gått förlorat. Något det moderna samhället (och modernismen inom konsten) velat nedgradera. Texten uttrycker en längtan efter möjligheten att kunna restaurera förhållandet till detta något, till traditionen. När vi i slutet av dikten möter duvorna, sjuka och ruggiga, och möter deras blick, erfar vi att ”en matt poesi glöder till i minnet av allt den förlorat.”

I sin dikt förhåller Sandell sig ganska fritt till ett versmått bestående av daktyl + daktyl + troké, enkelt uttryckt 3 + 3 + 2. Detta gjorde det möjligt för mig att arbeta i en 6/8-takt som gav musiken en uppfriskande rytmisk ”spänst”. Jag ville skriva musik för kör som är rörlig och håller ett relativt högt tempo, långt ifrån ett långsamt, ”svällande”, homofont koralmässigt skrivsätt. Snarare stod renässansmusiken med dess detaljerat utarbetade kontrapunktik – vokalpolyfonin – som förebild. Att Kaspar Putnins har stor erfarenhet av att arbeta med renässansens musik kanske påverkade mig undermedvetet. Överhuvudtaget, tanken på Radiokörens obegränsade möjligheter av vokalt virtuoseri lösgjorde min fantasi. Förhoppningsvis har resultatet blivit ett tillskott till körrepertoaren som kan upplevas som fartfyllt, spänstigt och fräscht.

Mats Larsson Gothe, mars 2023
INGVAR LIDHOLM: ...a riveder le stelle

13 min

I Ingvar Lidholms musik möter vi de känslosamma klangerna och de eviga frågorna. Kanske särskilt i hans körmusik, den han sedan 20-årsåldern utvecklade i tät kontakt med Eric Ericson och dennes kammarkör.
Ur Dante Alighieris väldiga epos Divina Commedia/Den gudomliga komedin tog Lidholm fasta på slutet, det vill säga passagen då Dante tillsammans med sin ledsagare Vergilius har vandrat genom helvetets kretsar för att, via en dold stig, återvända till himlens härlighet och återse dess stjärnor, …a riveder le stelle. Det är kring denna textrad, och de rader som leder fram till den, som hans fjorton minuter långa körstycke rör sig.

Verket uruppfördes av Radiokören och Eric Ericsons kammarkör 1974 med Marianne Mellnäs som sopransolist och har blivit ett portalverk i svensk körmusik. Det är ett lika dramatiskt som klangmässigt konststycke, och även om melodi och harmoni här spelar större roll än i Lidholms tidigare körverk är det fullt av kluriga intervall, tonala krockar och stora kontraster i såväl rytmik som dynamik.

Körsatsen inleds ordlöst i damstämmorna, på vokalen a i kraftfullt fortissimo och med frekventa glissandon. Det är basarna som, i sitt allra mörkaste läge, inleder texten – Ma la notte risurge – Men natten åter stiger upp – som damstämmorna sedan tar över. Efter den ljudstarka inledningen följer ett mildare och mycket klangfullt polytonalt parti medan texten skildrar hur Dante och Vergilius vandrar allt närmare ljuset.

Efter en generalpaus i styckets mitt befinner sig vandrarna helt nära porten till himlen. Ljuset de möter återspeglas i skimrande ackord med upp till 32 stämmor och plötsligt, på textraden …a riveder le stelle, landar hela kören på ett oväntat och harmoniskt c-durackord, likt en sällsam hemkomst.

Sopransolisten träder in först i styckets slutdel. Beledsagad av långa liggande ackord i körstämmorna, stiger en ordlös och lyrisk melodi mot den öppna och ljusa himlen.

Text: Anna Hedelius
SINIKKA LANGELAND: The Magical Forest - uruppförande
ARVE HENRIKSEN: The Point of Balance - uruppförande
ANDERS JORMIN: En gång skall Du vara en av dem - uruppförande
ANDERS JORMIN: Elegi - uruppförande

Om konserten

Det drömska soundet från Arve Henriksens trumpet, Anders Jormins dansanta kontrabas och Sinnika Langelands meditativa sång och kantele har tidigare hörts i flera lyckosamma samarbeten. När trion möter Radiokören och Kaspars Putniņš i en konsert som omfattar samtida svensk musik med rötter i folkmusiken utlovas en gränsöverskridande och delvis improviserad resa med en musikalisk tråd som hyllar naturens ofattbara dimensioner.

— Sedan upplysningen har vi levt i en människocentrerad värld och åsidosatt den potential som finns i naturen med sin mångfald av färger och former. Konsten är precis som naturen en plats där vi kan nå känslomässig förståelse bortom den intellektuella, säger Kaspars Putniņš.

Tonsättaren Mirjam Tally har tidigare intresserat sig för naturens växlingar i kör- och orkesterverket Från ljus till mörker, en musikalisk färd genom årstiderna med samisk utgångspunkt. I sitt nya körverk Sky over the lake, en beställning från Radiokören, har hon tonsatt den amerikanska poeten Ann Kenistons dikt Dock, som med några skälvande rader skildrar den outgrundliga naturen och våra famlande försök att leva i den.

Jesper Nordin, som ofta hämtar inspiration från traditionell folkmusik i sitt komponerande, har i sitt nya körverk utgått från fäbodarnas språk. I uruppförandet för Radiokören är den uråldriga rösttekniken kulning det bärande element som varieras och utvecklas genom verket.

Den brittiske poeten Tom Hirons poesi står i kontakt med det outgrundliga och vilda. Hans dikter balanserar ofta på randen mellan avgrund och ljus. Då tonsättaren Johannes Pollak fick Radiokörens beställning fäste han sig vid den ännu outgivna dikten Songs for an Impossible Future, som skildrar en enveten beslutsamhet att vända förtvivlan till hopp och få något att gro i det karga.

Håkan Sandells dikt Duvorna ligger till grund för Mats Larsson Gothes körverk The Pigeons. Duvorna som har förlorat sin storhet och blivit ”bespottade luggslitna clowner” uttrycker en längtan efter att restaurera förhållandet till det fria, vilket Larsson Gothe uttrycker med spänstig vokalpolyfoni.

I centrum för Jan Sandströms körverk Biegga luohte från 1998 står jojken, den samiska uttrycksform som skapar en känslomässig förbindelse mellan människa djur och natur. Titeln betyder ”Jojk till fjällvinden” på lulesamiska och verket utgår från en jojk av prästen och jojkaren Johan Märak.

Som kontrast till Sandströms jordbundna komposition står Ingvar Lidholms portalverk …a riveder le stelle från 1974: en dramatisk och känslosam resa från helvetets mörker till himlens härlighet, ledsagad av Dante Alighieris text ur Den gudomliga komedin. I mötet med Lidholms skimrande klanger är det trots allt möjligt att tro på visionen om en värld där naturens under skänker ljus och förtröstan.

Text: Anna Hedelius

aug.

Torsdag 19:00

Entré till samtal ingår i konsertbiljetten

DATUM PASSERAT

Radiokören: ...a riveder le stelle

Medverkande

Radiokören

Kaspars Putniņš, chefsdirigent

Arve Henriksen, trumpet

Anders Jormin, kontrabas

Sinikka Langeland, kantele

Musiken

Om konserten