PÄRT ENLIGT KALJUSTE - ALLA FÄRGERS MUSIK
Sedan Tõnu Kaljuste tillträdde som Radiokörens chefsdirigent 1994 har hans landsman Arvo Pärts musik blivit en del av den svenska konsertrepertoaren. Den karaktäristiskt ytligt enkla musiken har ett djup och en komplexitet som inte alla dirigenter förmår ta fram. Genom deras mångåriga och nära samarbete har Kaljuste blivit världens främste Pärt-kännare. Här bjuder han tillsammans med Tallinns kammarorkester på ett omfångsrikt program, från 1976 års Für Alina till Vater unser från 2011.
Många musikälskare känner kanske Arvo Pärt främst genom hans körmusik, antingen som en av alla hängivna Pärt-älskare bland lyssnarna eller rentav som en av alla sångare som fascinerats av de till synes enkla, men försåtligt komplexa klanger han bygger upp. Fjärran från 1900-talets avantgardister målar Pärt med rena, klara färger: treklanger, förhållningar, spänning och avspänning som alla kan förstå och ta till sig. Men att därför avfärda musiken som simpel eller banal är att göra både musiken och tonsättaren en stor otjänst. Under ytan finns ett djup och en komplexitet som kräver eftertanke och medvetenhet från uttolkaren; annars riskerar musiken att bli just en fin yta, men inte så mycket mer.
Pärts landsman, den estniske dirigenten Tõnu Kaljuste, har i många år haft ett nära samarbete med tonsättaren och också uppfört en mängd av hans verk. Inte för inte är Kaljuste känd som världens främste Pärt-kännare och uttolkare, en person som verkligen lyckas ta fram hela spektrat av färger i musiken och inte fastna i den attraktiva ytan. Här bjuder han på en bukett av Pärts instrumentala verk, bland annat Für Alina från 1976, det som introducerade världen för ”tintinnabuli”, den egenhändigt myntade stil som också kommit att bli Pärts signum.
Pärts tidiga verk inspirerades av å ena sidan neoklassicister som Prokofjev och Bartók och å andra sidan Schönberg, serialism och tolvtonsteknik. Men när hans musik bannlystes av sovjetiska staten – Pärt växte upp i ett ockuperat Estland – och han dessutom upplevde en konstnärlig återvändsgränd vände han sig till den tidiga västerländska musiken, till gregoriansk sång, renässansen och den äldsta polyfonin. Det var när han återvände ur detta konstnärliga ide som Für Alina och andra verk visade upp en på sätt och vis pånyttfödd tonsättare. Alla verk på denna konsert är tillkomna efter Pärts musikaliska viloperiod.
Från det meditativa Spiegel im Spiegel – spegel i spegel – till L’abbé Agathon skriven efter en historia från kristendomens äldsta klostertid, tecknas ett omfattande porträtt av en ödmjuk, uppriktig och fascinerande tonsättare. Fastän han är vår tids mest spelade tonsättare är det ingen man med divalater eller en hög häst att grensla. När han 2007 utnämndes till hedersdoktor i teologi vid Freiburgs universitet berättade han en rörande historia som också är kännetecknande för Pärts person:
”För ett trettiotal år sedan sökte jag desperat efter någon som kunde säga mig hur en tonsättare kunde skriva musik. En dag mötte jag en enkel gatsopare som gav mig ett anmärkningsvärt svar: ’Åh, tonsättaren borde antagligen älska varendaste litet ljud.’ Från den stunden rörde sig mina musikaliska tankar i en helt ny riktning. Ingenting var längre detsamma.”
Text: David Saulesco
Medverkande
Tallinns kammarorkester grundades 1993 av dirigenten Tõnu Kaljuste ur en stråkorkester vid Konservatoriet i Tallinn. Grundbesättningen är fortfarande en stråkorkester, men förstärks med blåsmusiker från Estlands nationella symfoniorkester och Estniska nationaloperan. Orkestern har gjort prisade inspelningar av verk av baltiska tonsättare som Crystallisatio av Erkki-Sven Tüür, Litany och In principio av Arvo Pärt och Neenia av Heino Eller. De gör regelbundna konsertturnéer och uppträder vid festivaler i exempelvis Schleswig-Holstein, Turin, och Bremen. Bland orkesterns gästdirigenter finns Juha Kangas, Terje Tonnesen, Kristjan Järvi och John Storgårds.
Estniske dirigenten Tõnu Kaljuste är bekant för den svenska publiken efter sin tid som Radiokörens chefsdirigent åren 1994–2000. Den mångsidige musikern har varit en drivande kraft i att öppna de nordiska öronen för musik från de baltiska länderna. Han grundade med drygt tio års mellanrum Estlands filharmoniska kammarkör och Tallinns kammarorkester, som båda blivit mycket framgångsrika och uppträder på världens stora konsertscener och festivaler. Han är en erkänd uttolkare av bland annat Krzysztof Penderecki, Alfred Schnittke, Arvo Pärt och Veljo Tormis och har vunnit prestigefyllda utmärkelser för sina många skivinspelningar. Bland hans senaste samarbeten kan nämnas NorrlandsOperans symfoniorkester, Wrocławs filharmoniska orkester och kören vid Orquestra Gulbenkian i Lissabon.
Estniska lyriska sopranen Maria Listra har en stor förkärlek för både teater och musik vilket inspirerat en mångsidig karriär som sångerska. Redan som ung började hon uppträda i Estlands främsta konsertsalar och hon har sjungit med bland andra Estlands nationalorkester, Tallinns kammarorkester, Finsk-estniska barockorkestern, Corelli Baroque Orchestra och Voces Musicales. Förutom teaterprojekt har hon flera kammarverk och oratorier på sin repertoar som Händels Messias, både Johann Sebastians och Carl Philipp Emanuel Bachs Magnificat, landsmannen Rudolf Tobias Joonas, Carl Orffs Carmina Burana och estnisk-svenska Eduard Tubins Amores. Sedan 2013 har Listra gjort återkommande gästspel vid Vanemuineteatern i Tartu i roller som Miss Silberklang i Mozarts Der Schauspieldirektor, Christine i Webbers Fantomen på operan och Franziska Caligari i Strauss Wienerblut. Listra brinner även för att inspirera en yngre publik att upptäcka och ta del av musikdramatik och musikteater och har under många år givit skolföreställningar och workshops för att uppmuntra skolungdomar att ta del av många olika musikformer.
Violinisten Harry Traksmann har varit medlem i Tallinns kammarorkester sedan 1993 och utsågs till konsertmästare tre år senare. Som erkänd soloviolinist har han spelat med bland andra Estlands nationella symfoniorkester, Österbottens kammarorkester, Åbo filharmoniska orkester och Tallinns kammarorkester. Bland andra ensembler han verkat i kan nämnas estniska nutida musik-ensemblerna NYYD Ensemble, YXUS Ensemble samt New Tallinn Trio. 2014 började han undervisa i violin vid Estlands musik- och teaterakademi i Tallinn, där han själv studerade på 1990-talet för Jüri Gerretz. 1996 belönades han med ett diplom vid Heino Eller International Violin Competition, samma år som han tillträdde som konsertmästare för Tallinns kammarorkester.
Estniske violinisten Robert Traksmann slutför för närvarande sina masterstudier vid Musikhögskolan Hanns Eisler i Berlin där han studerat för bland annat Kolja Blacher. Han har redan spelat i framstående ensembler som Gürzenich Orchester i Köln, Tallinns kammarorkester, Karajan-Akademie vid Berlinfilharmonikerna, YXUS Ensemble och Vox Clamantis. Han har även verkat som konsertmästare i ett flertal ungdomssymfoniorkestrar och uppträtt som soloviolinist med bland andra Pärnu stadsorkester, Tysklands ungdomssymfoniorkester i Tübingen, Virumaa kammaorkester och Haapsalu festivalorkester. 2010 vann han första pris i Pärnu Violinists’ Competition samt både Pärnu stadsorkesters och Eduard Tubin-sällskapets specialpris. Som kammarmusiker spelar han regelbundet med pianisten Rasmus Andreas Raide cellisten Marcel Johannes Kits, en hyllad och prisbelönad konstellation som uppträtt vid flera festivaler och konsertsalar runt om i Estland.
Leho Karin är en av Estlands mest meriterade cellister. Han är medlem i Tallinns kammarorkester sedan 1993, spelade i nutida musikensemblen NYYD Ensemble mellan 1993 och 2012 och är sedan 2013 medlem i YXUS Ensemble. Han har även spelat viola da gamba i ensemblen GambarinG och undervisar sedan 1995 i cellospel vid Tallinns musikgymnasium. Som solocellist har han uppträtt i Estland, Finland, Sverige och Ryssland med bland annat Estlands nationella symfoniorkester, Tallinns kammarorkester och Saarbrückens radioorkester. Med Tallinns kammarorkester har han turnerat runt om i Europa, Nordamerika och till Japan. Med NYYD Ensemble har han spelat vid några av Europas främsta nutida musikfestivaler som ArtGenda i Danmark, Baltic Arts i England och Klangspuren i Österrike. Leho Karins solorepertoar omfattar de stora klassiska verken av till exempel Haydn och Tjajkovskij men även 1900-talsverk som Brittens Cello Symphony, Esa-Pekka Salonens Mania och Eduard Tubins ofullbordade cellokonsert. Han har samarbetat med flera framstående estniska tonsättare som Galina Grigorjeva, Erkki-Sven Tüür och Helena Tulve.
Pianisten Marrit Gerretz-Traksmann har spelat i många kammarmusikaliska konstellationer, bland annat New Tallinn Trio som hon grundade tillsammans med violinisten Harry Traksmann och cellisten Kaido Kelder. De gjorde bland annat en hyllad debut USA-debut i Washington D.C. i februari 2012 med musik av Erkki-Sven Tüür. Med YXUS Ensemble har hon framfört verk av Arvo Pärt på blanda annat NORTHWIND Festival i Hamburg och Dresden. Som konsertsolist har hon spelat med bland andra NDR Radiophilharmonie, Estlands nationella symfoniorkester, Tallinns kammarorkester och Bialystoks symfoniorkester med dirigenter som Tõnu Kaljuste, Paul Mägi och Kaspar Zehnder. Hon är sedan 1997 docent i kammarmusik vid Estlands musik- och teaterakademi i Tallinn och undervisar även vid Tallinns musikgymnasium. Hon studerade själv vid akademin för Bruno Lukk, Anna Klas och Peep Lassmann och tog masterexamen i kammarmusik 2002. Hon har även tagit lektioner för Liisa Pohjola vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.