arrow

MUSIKEN BERÄTTAR: GISELLE

Sjostakovitj kallade sin elfte symfoni Året 1905 efter den ryska revolutionen 1905, upptakten till oktoberrevolutionen 12 år senare. I själva verket låg dock det ungerska folkupproret 1956 mot Sovjetunionens inflytande bakom de revolutionära tongångarna. Victoria Borisova-Ollas nyskrivna cellokonsert Oh Giselle, Remember Me, komponerad åt stjärncellisten Truls Mørk, bygger på samma historia om olycklig kärlek som den kända baletten.

Vad händer med två världskända baletter om all rekvisita skalas bort? Om scenografi såväl som fjädrar, ballerinor och tyllkjolar ryker? Det undersöker Victoria Borisova-Ollas i två nya verk, varav det ena får sitt uruppförande här i Berwaldhallen. Oh Giselle, Remember Me är specialskrivet för den världsberömde, norske stjärncellisten Truls Mørk och här är det solisten som har allt ljus på sig. Romantiken finns visserligen kvar, men i stället för bondflickan Giselle med det brustna hjärtat i Adolphe Adams balett är det Truls Mørk som ensam får stå för lyskraften i Berwaldhallen, uppbackad av Sveriges Radios Symfoniorkester.

”Det kändes frestande att försöka att återberätta de välkända historierna med lite annorlunda musikaliska medel och i kraftigt komprimerat format” säger Victoria Borisova-Ollas om sitt arbete med att banta ner två stora helaftonsbaletter till konsertstycken. Det andra är skrivet med utgångspunkt i Tjajkovskijs Svansjön.

Förra säsongen fick Berwaldhallens publik möta Borisova-Ollas verk vid flera tillfällen, bland annat i klarinettkonserten Golden Dances of the Pharaohs med Martin Fröst som solist. ”Sällsam klang från ett svunnet rike” skrev Dagens nyheter om den Egypten-inspirerade konserten. I den nyskapande och spektakulära operan Dracula med text av Claes Peter Hellwig och Kristian Benkö, som fick sitt uruppförande på Kungliga Operan 2017, hittade en helt ny publik till kulturens finrum. ”Hänförande scenshow” och ”skriver operahistoria” skrev Expressen då, och om tonsättaren att hon är ”en av våra allra bästa orkesterkompositörer”. Därtill verkar hon ha en förkärlek för spännande historier.

Utöver Borisova-Ollas uruppförande kommer Sveriges Radios Symfoniorkester även att framföra Sjostakovitjs stora Symfoni nr 11 g-moll. Symfonin med undertiteln Året 1905 har liknats vid filmmusik, med en underliggande berättelse som är svår att värja sig mot.

Truls Mørk är säsongens Artist-in-Residence vid Berwaldhallen. Utöver denna konsert gör han ytterligare framföranden under säsongen, bland annat en konsert med Radiokören och Peter Dijkstra redan dagen efter detta uruppförande.

Text: Ylva Lagercrantz


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2019/2020

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Rumänske dirigenten Cristian Măcelaru tillträder hösten 2019 som chefsdirigent för Västtyska Radions Symfoniorkester, WDR Sinfonieorchester. Sedan 2017 är han musikalisk ledare och dirigent vid Cabrillo Festival of Contemporary Music. Nyligen har han gästat BBC Symphony Orchestra, Concertgebouworkestern, Orchestre National de Lyon och Halléorkestern. Dessutom har han lettt Bayerska Radions Symfoniorkester, Dresdner Philharmonie och turnerat i USA med National Symphony Orchestra of Romania. Vid Houston Grand Opera har han lett en uppsättning av Mozarts Don Giovanni regisserad av Kasper Holten. Sommaren 2019 debuterar han vid Caramoor Summer Music Festival och återvänder till festivalerna Grant Park i Chicago och Interlochen i Michigan.

Med en kombination av konstnärlig integritet, intensitet och elegans har norske cellisten Truls Mørk spelat sig till toppen av solisteliten. Han uppträder med de största orkestrarna runt om i världen, som exempelvis Berliner Philharmoniker, Wiener Philhamoniker, Gewandhausorchester Leipzig, New York Philharmonic och Cleveland Orchestra. Mørk är hängiven den nya musiken och har uruppfört mer än 30 verk, som Krzysztof Pendereckis Concerto for Three Cellos, Hafliði Hallgrímssons Cellokonsert och Einojuhani Rautavaaras Towards the Horizon. Säsongen 2019/2020 uruppförde han Victoria Borisova-Ollas cellokonsert Oh Giselle, Remember Me, ett verk som 2022 får sin engelska premiär med Mørk, Liverpool Philharmonic och Vasily Petrenko. Truls Mørk har spelat in de stora solokonserterna av Dvořák och Elgar liksom de av Britten och Sjostakovitj, och dessutom både Bachs och Brittens samlade cellosviter. Hans inspelningar har tilldelats fina utmärkelser av ECHO Klassik, Gramophone och Midem. Han belönades med en Grammy Award 2000 för sitt album med Brittens tre första cellosviter.

Musiken

Ungefärliga tider

Giselle är en av musikhistoriens mest kända baletter. Berättelsen är sprängfylld med all möjlig romantik såsom svikna känslor, mystiska förvandlingar, svartsjuka, hämndbegär, känsloutbrott och tidlös kärlek som övervinner alla svek och all ondska. I centrum för alla klassiska uppsättningar står Giselle själv och hennes älskare Albrecht. Det finns även andra kraftfulla karaktärer som de älvlika vilornas drottning Myrthe och hennes talrika kår av elaka jungfruandar som lämnat sina jordiska liv i sviterna av olyckliga kärleksäventyr. Allt detta rör sig på scenen i ett ständigt vimmel och musiken, skriven 1841 av Adolphe Adam, är underbar.

Trots allt detta kändes det rätt så självklart för mig att denna historia också kan berättas med lite annorlunda musikmedel: Att göra prins Albrecht till huvudberättare denna gång och låta hans röst att gå till en av världens vackraste instrument, nämligen violoncellen. Vidare bestämde jag mig för att låta en orkester fylla ut berättelsen och försöka återskapa några av berättelsens mest dramatiska scener.

Denna gång börjar allting med att Albrecht söker sig till Giselles grav mitt i en vildvuxen skog. Som självmordsoffer fick inte Giselle begravas i vigd jord. Albrecht vet att han svikit henne grovt: hon tog sitt liv till följd av detta svek och dog i Albrechts armar. Tiden har gått, men Albrecht kan varken glömma eller förlåta sig själv. Han har kommit för att be om förlåtelse och Giselles ande är villig att ge honom den, men plötsligt uppenbarar sig de hämndlystna vilorna och dödsdansen börjar. Albrecht överlever tack vare Giselles modiga motstånd. Giselle får äntligen gå fri och återvända till jorden. Albrecht är dömd till att leva länge till och minnas allt, hela långa livet ut.

Oh Giselle, remember me… för violoncell och symfoniorkester är en sambeställning mellan Sveriges Radios Symfoniorkester, Royal Liverpool Philharmonic Orchestra, Göteborgs Symfoniker och Bergens Filharmoniska Orkester. Konserten är tillägnad solisten Truls Mørk.

Text: Victoria Borisova-Ollas

Dmitrij Sjostakovitj elfte symfoni, kallad Året 1905, sätter fantasin i rörelse direkt. Med satsbeteckningar som Palatstorget, Den 9 januari, In memoriam och Stormklockan får åhöraren direkt en inblick i dramatiken, berättelsen, umbäranden, våld och terror. Av Sjostakovitjs 15 symfonier är det flera som har titlar och några dessutom ett politiskt, historiskt innehåll. Symfoni nr 11 g-moll beställdes till 40-årsjubileet av den stora oktoberrevolutionen. Sjostakovitj skrev symfonin under åren 1956–1957 och har senare sagt om arbetet: ”Med början från min fjärde symfoni handlar de alla om upplevelserna från Stalins terrorvälde från 1930-talet. Flertalet är gravstenar. Alltför många av de våra har dött och begravts på okända platser. Jag vore beredd att skriva en komposition för varje offer, men eftersom det inte är möjligt tillägnar jag dem all min musik.”

Sats ett, Palatstorget, prolog. En gråkall januarimorgon i Sankt Petersburg utanför Vinterpalatset. Tveksamma trumpetstötar och trumvirvlar i dialog med stråkarna ger en till synes lugn bild av tillvaron. Men med upprörda pukor förändras stämningen till oro och osäkerhet. Mitt i detta hörs en enkel, vemodig melodi i flöjten.

Andra satsens titel Den 9 januari syftar på ”den blodiga söndagen” som börjar med en fredligt vädjande demonstration av folk som ber härskaren om hjälp i svåra vinterförhållanden. Denna lugna demonstration urartar när soldaterna känner sig hotade och börjar skjuta, folk såras och dödas på det stora torget framför Vinterpalatset. Här urskiljs en sång, men trumpeterna och virveltrumman berättar om skeendet med dödandet och den obarmhärtiga stillheten efteråt.

In memoriam lyder sats tre, ett rekviem för de oskyldiga offren på torget samt för alla miljontals offer under 1900-talet. Musik ur denna sats används i den berömda trappscenen ur Sergei Eisensteins legendariska film Pansarkryssaren Potemkin, nu i en reviderad version från 1975.

Finalsatsen, Stormklockan, vill bryta ner makten och visar med folkliga melodier och med revolutionssången att militäriska trumpeter och pukor kan besegras av en folklig rörelse.

Text: Evabritt Selén

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 50 min (inkl. paus)