arrow

MUSIKEN BERÄTTAR: FRÅN SCHEHERAZADE TILL PIPPI

Om inte för alla krumelurpiller skulle Pippi Långstrump ha fyllt 75 år 2020, en aktningsvärd ålder för världens starkaste nioåring. Böckerna, som blivit några av Astrid Lindgrens mest älskade, har också blivit både film, musikal, tv-serier och datorspel, och nu har Benjamin Staern skrivit ett lekfullt och sprudlande stycke till Pippis ära. Från sagans värld kommer också modiga Scheherazade som övervinner döden med fantasi och list. Dramatiska historier fantasifullt tonsatta av Ravel och Rimskij-Korsakov.

Kommer ni ihåg ögonblicket i filmen om Pippi Långstrump, när hon lyfter upp hästen i luften? ”Vet du vad jag tror” säger Tommy med allvarlig röst, ”jag tror att Pippi är starkast i världen”. ”Tänk för att jag är det” svarar Pippi.

Det var ren magi för generationer av barn och vuxna, även för den svenske tonsättaren Benjamin Staern. När han fick en beställning från Berwaldhallen att skriva ett verk på temat Pippi Långstrump var just denna scen det första han såg framför sig. Han hade tre ledord när han komponerade: lekfullhet, energi och upptäckarglädje. Resultatet är ett färgsprakande orkesterstycke om Pippi Långstrump, en hyllning till henne på 75-årsdagen – eller rättare sagt, Astrid Lindgrens första bok om henne fyller 75 år. Att Pippi själv skulle vara så gammal är omöjligt; hon åt ju sitt krumelurpiller och hävdade: ”jag vill aldrig bliva stur”!

Även historien om Scheherazade handlar om en stark ung kvinna. Under den exotiska, sagoskimrande ytan finns en fruktansvärd berättelse om mäns våld mot kvinnor, men också om motstånd mot ett orättfärdigt system. Scheherazade var en av hundratals unga kvinnor som tillbringade en natt med den blodtörstige kung Shahriâr för att i gryningen, förbrukad, bli avrättad. Men Scheherazade hade ett hemligt vapen: sitt skarpa intellekt och sina underbara berättelser. Kungen lät henne leva bara för att få höra en berättelse till, och en till… Till slut hade det gått tusen och en nätter och kungens blodtörst hade stillats.

Många har inspirerats av Tusen och en natt, denna sagosamling med rötter i äldre tiders indiska, persiska, arabiska och grekisk-hellenistiska kulturområden. För en ung Maurice Ravel var det kanske främst exotismen som lockade när han 1898 skrev sin uvertyr med inlånade tonfall från kollegan Debussy. Rimskij-Korsakovs orkestersvit från 1888 är kanske den mest kända – och mest magnifika! – tolkningen. Det återkommande, undersköna violinsolot är Scheherazades egen berättarröst. Kanske kan den påminna oss om den kraft som finns i sagorna och, i förlängningen, i litteraturen, konsten, musiken. Att de kan få oss att uppleva andra världar, se våra egna liv på ett annat sätt, till och med vända hat till kärlek.

Steget mellan Pippi och Scheherazade kan tyckas långt. Men idén om Pippi föddes under tunga krigsår och, som Astrids dotter Karin Nyman sade i en intervju för några år sedan: ”Det fanns en förfärlig längtan efter att vara fri, att inget skulle förtrycka en, och Pippi klev fram som den som sade ’det fixar sig, det skall inte vara så längre’.”

Text: Christina Hedlund


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas mest mångsidiga orkestrar. Repertoaren innefattar såväl de stora klassiska verken som spännande ny musik. I samarbeten med tonsättare, dirigenter och solister finns en ständig strävan att bryta ny mark. Orkesterns omfångsrika och högklassiga musicerande har belönats med ett otal priser och lovord och de gör regelbundna gästspel på internationella festivaler och konserthus. ”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, sensibilitet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” fortsätter han. Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst började sina sändningar. Alltsedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radios. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har genom åren haft framstående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen.

Efter att ha gjort succé då hon, med mycket kort varsel, ersatte James Conlon i Sjostakovitj sjunde symfoni med Montpelliers nationalorkester har Ariane Matiakh etablerat sig internationellt som en ovanligt mångsidig musiker då hon dirigerar såväl opera och balett som symfonisk musik. Repertoaren spänner dessutom från barock till samtida verk. Hon är en flitig gäst hos välrenommerade orkestrar och operahus på kontinenten och har i Sverige dirigerat Giselle och Nötknäpparen på Kungliga Operan och Madame Butterfly och Våroffer på Göteborgsoperan.

Musiken

Ungefärliga tider

När Berwaldhallen beställde ett verk av Benjamin Staern på temat Pippi Långstrump föreställde han sig en scen som förtrollat generationer av barn och vuxna. Scenen som spelades upp i Staerns huvud var när Pippi lyfter upp sin häst i luften och Tommy utbrister ”jag tror att Pippi är starkast i världen”. ”Tänk för att jag är det,” svarar Pippi. Och tänk på alla unga tjejer som vågar gå sin egen väg och uppvisar sådan styrka att man tappar hakan. En sådan fantastisk tjej tillägnar Staern sitt verk, för sitt mod i att uppmärksamma klimatfrågan: Greta Thunberg. Hennes skolstrejk förra året blev början på en klimatrörelse som spridits till mer än 100 länder med manifestationer som involverat miljontals ungdomar.

Astrid Lindgren skapade Pippi väl medveten om att hennes uppstudsighet gick på tvärs med dåtidens auktoritära uppfostringstankar. Pippis förmåga att väcka uppståndelse har sedan levt vidare. Pedagoger har varit rädda för att andra barn ska ta efter henne och hälla socker på golvet. 1995 beskylldes hon av kristdemokraten Carin Stenström för ungdomars brist på mognad och självfixering. 2008 ifrågasattes hon i Kina för hennes sätt att behandla poliser. Den vilda och frimodiga tjejen har dock fortsatt att vara populär och ses av många som en ikon för den goda människan som står upp mot förtryck.

Staern berättar att han hade tre ledord när han komponerade: Lekfullhet, energi och upptäckarglädje. Av detta skapade han ett färgsprakande orkesterstycke om den lika färgsprakande Pippi Långstrump för att hylla henne på 75-årsdagen. Pippi delar förresten födelsedag med Astrid Lindgrens dotter, Karin Nyman. Pippi föddes på Karins tioårsdag den 21 maj 1944, då hon fick en saga om den jättestarka flickan i present. Att Pippi i dag skulle vara så gammal som 75 år är dock omöjligt, säger Staern. Hon åt ju sitt krumelurpiller och hävdade: ”jag vill aldrig bliva stur”!

Text: Mats Hansson

Redan 1897 lekte Maurice Ravel med tanken på att skriva en opera efter sagoantologin Tusen och en natt. Den unge Ravel var mitt uppe i sin andra period vid Pariskonservatoriet, då han studerade för Gabriel Fauré. Fantasi och uppfinningsrikedom är två kännetecken hos Ravels musik, liksom ett noggrant detaljarbete. Den här kärleken till detaljer återfanns även i Ravels övriga liv; i hans bostad fanns åtskilliga små konstverk och prydnadsföremål och han älskade att klä sig elegant och att omge sig med vackra saker. Även en fascination av det främmande och exotiska märks i Ravels musik. Med andra ord var det inte så konstigt att Tusen och en natt lockade den unge tonsättaren.

Till slut blev det dock inte mer än en uvertyr, Shéhérazade, som Ravel själv beskrev som ”starkt influerad av rysk musik”. Uvertyren fick ett svalt mottagande vid uruppförandet i maj 1899 och en 24-årig Ravel fick läsa kritiska omdömen som ”ett valhänt plagiat på den ryska skolan”. Själv beskrevs han som ”en medelmåttig debutant som kanske kan bli något om han anstränger sig”. En annan kritiker tyckte sig se talang, men att Ravel borde emulera Beethoven i stället för Debussy. Ravel tog åt sig av kritiken och beskrev uvertyren efteråt som ”ett klumpigt hafsverk”, ett omdöme som nog får anses som väl självkritiskt.

Uvertyren inleds med Scheherazades ledmotiv, först lätt och lekfullt dansande mellan olika träblåsinstrument och snart i ett första triumferande klimax i mässingsblåset. Melodin bär tydliga orientaliska drag, så helt genomrysk kan man inte anklaga musiken för att vara. Enligt en anonym verkkommentar, som dock antas vara skriven av Ravel själv, är uvertyren skriven enligt klassiskt snitt med tre delar efter inledningen: Huvudtemat presenteras och utvecklas tills sordinerade trumpeter introducerar sidotemat som inspirerats av en persisk melodi. I del två utvecklas fyra olika teman under en pedal som bygger på ledmotivet. I den sista, pampiga delen återkommer huvud- och sidotemat från del ett och ett återtagande av den skira inledningen avrundar uvertyren.

Text: David Saulesco

Det var en gång för länge sedan, långt borta i Österlandet… Den symfoniska sviten Scheherazade av Nikolaj Rimskij-Korsakov är en sagoberättelse i toner. Det är musik som låter oss svepas med till en värld av romantik, prinsar och prinsessor, vådliga sjöresor och andra makalösa äventyr. Inspirationen hämtade han från sagosamlingen Tusen och en natt, vilket gav honom anledning att emellanåt låta sin strålande vackert orkestrerade musik bölja ut i österländskt färgade tonfall. Temat som spelas av en soloviolin, och som återkommer genom hela verket, är den unga Scheherazades röst: hon som i samlingens ramberättelse i kraft av sitt skarpa intellekt, och genom att så skickligt berätta sina tusen och en sagor, lyckades rädda sitt eget liv.

Men egentligen var Rimskij-Korsakov mycket noga med att det här inte är programmusik, i den mening att exakta händelser är återgivna i musiken. Han var också mycket tveksam till om det var rätt att ha kvar de fyra satsernas titlar, som han ursprungligen hade skrivit in i partituret: Havet och Sinbad sjöfararens skepp, Sagan om prins Kalender, Den unge prinsen och den unga prinsessan samt Festen i Bagdad och skeppsbrottet. Kanske, menade han, vore det bättre att benämna satserna med musiktermer: Preludium, Ballad, Adagio, Final? Han landade till slut i att det vore bäst att inte ha några benämningar alls på de fyra satserna.

Ändå har sagorubrikerna hängt med, och nog går det att höra hur Rimskij-Korsakov i sin musik skildrar karaktären i berättelserna. Det kan vara värt att lägga märke till vad han påpekade i sin självbiografi: ”Allt jag ville var att lyssnaren, om denne uppskattade mitt stycke som symfonisk musik, skulle bära med sig intrycket att det tveklöst är en orientalisk berättelse om ett antal fantastiska händelser och inte blott fyra stycken spelade efter varandra.”

Text: Christina Hedlund

Ingår i följande abonnemang: