arrow

MUSIKEN BERÄTTAR: DEN DRAMATISKE SCHUBERT

Förutom alla hundratals lieder och sångcyklerna Winterreise och Die schöne Müllerin skrev Schubert flera operor och sångspel. Lyriske operatenoren Michael Schade ger ett smakprov på dramatikern Schubert. Ännu mer dramatiskt blir det i Henzes orkesterbearbetning av en av Schuberts mest kända sånger, Erlkönig. Dessutom smygstartar vi 250-årsfirandet av Ludwig van Beethoven med Frank Peter Zimmermanns tolkning av Beethovens violinkonsert, allt under ledning av chefsdirigent Daniel Harding. Fredagens konsert direktsändes med bild på Play.

Med Beethovens Violinkonsert D-dur tjuvstartar Berwaldhallen firandet av nästa års 250-årsjubileum. Som solist hör vi Frank Peter Zimmermann som är en kär och återkommande gäst i Berwaldhallen, senast 2018 i det bejublade framförandet av Schumanns Fantasi för violin och orkester. En annan kär bekant är den vid Wienoperan knutne tysk-kanadensiske tenoren Michael Schade och att framföra Schuberts ”okända” operamusik med honom som solist är ett förslag av chefsdirigent Daniel Harding själv.

Få är medvetna om hur mycket Schubert skrev för scenen. Verken spelades knappt under hans levnad och det är i dag mycket ovanligt att de framförs. Detta är en unik möjlighet att få höra smakprov på den genre i vilken Schubert aldrig slog igenom. I sin ungdom tog han lektioner av Antonio Salieri för att lära sig den italienska bel canto-operastilen, som var på högsta modet i Wien och således även mycket inkomstbringande.

För att främja och öka repertoaren av tyska operor beställde Theater am Kärntnertor i Wien varsin opera av Schubert och Carl Maria von Weber, vilket resulterade i Schuberts Fierrabras och Webers Euryanthe. Endast den senare sattes upp och blev ett totalt fiasko. Detta, tillsammans med att Rossini framgångsrikt erövrade Wien, gjorde att intresset för ny tysk opera svalnade. Fierrabras, ett verk han varken fick se eller fick betalt för, kom att bli Schuberts sista försök att skriva en opera. Den hade premiär först 1988, och en något mera nyanserad syn på Schubert som operatonsättare framträder. Fastän han aldrig fick möjligheten hade Schubert förutsättningarna att utvecklas till operakompositör. Det vittnar inte minst smakproven i kvällens konsert om.

Adrast är en av fyra ofullbordade operor, ur vilken vi får höra en aria. Tonsättningen av Goethes text till sångspelet Claudine von Villa Bella hör till Schuberts ungdomsverk och framfördes troligen i ett privat sammanhang. Lazarus är ett mycket vackert men oavslutat oratorium från 1820. Det är det verk där Schubert är som tydligast påverkad av Gluck, vilket framför allt hörs i de lyriska recitativen. Hans Werner Henzes Erlkönig är en modern tolkning av Schuberts sång från 1815, ursprungligen hämtad ur Henzes balett Le fils de l’air. Till firandet av Schuberts 200-årsjubileum vid Schwetzingerfestivalen i Tyskland omarbetade Henze stycket till en liten orkesterfantasi. I hans gripande version är dock det drivande tempot den enda likheten med Schuberts original.

Text: Andreas Konvicka


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2019/2020

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.

Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.

Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.

År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.

Frank Peter Zimmermann har i mer än tre decennier turnerat världen över, spelat med vår tids mest ryktbara dirigenter och största orkestrar, och gästat framstående konsertsalar och festivaler i både Europa, Nord- och Sydamerika, Asien och Australien.

Under säsongen 2023/24 turnerar han med Wienerfilharmonikerna och Daniel Harding, och kommer att ge konserter tillsammans med Harding och tre orkestrar: Concertgebouworkestern, Staatskapeller Dresden och Sveriges Radios Symfoniorkester. Han kommer även att spela med bland andra Londons Filharmoniska Orkester och Edward Gardner, Bambergs Symfoniorkester och Andrew Manze, samt Elbfilharmonins Orkester och Alan Gilbert. Dessutom ger han kammarkonserter med pianisterna Martin Helmchen och Dmytro Choni.

Zimmermann har en omfattande inspelningskatalog, varav flera både har hyllats av kritiker och belönats med flera priser. Bland de senaste kan nämnas Bohuslav Martinůs två violinkonserter med Jakub Hrůša och Bambergs Symfoniorkester; Beethovens samtliga violinsonater med pianisten Martin Helmchen; Sjostakovitjs två violinkonserter med Alan Gilbert och Elbfilharmonins Orkester; och solokonserter av Bartók, Beethoven och Berg med Berlinerfilharmonikerna och Alan Gilbert, Daniel Harding, respektive Kirill Petrenko.

Som en del av Trio Zimmermann, tillsammans med violasten Antoine Tamestit och cellisten Christian Poltéra, har han uppträtt runt om i Europa sedan 2010 och gjort prisbelönade skivinspelningar. Zimmermann själv har uruppfört solokonserter av Magnus Lindberg, Matthias Pintscher, Brett Dean och Augusta Read Thomas. Han har förärats med åtskilliga hedersutmärkelser, bland annat staden Duigsburgs musikpris 2002, Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstkors av officersklass 2008, och staden Hanaus Paul Hindemith-pris 2010. Han spelar på en Antonio Stradivarius från 1711, ”Lady Inchiquin”, vänligen utlånad av Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen i Düsseldorf.

Tysk-kanadensiska tenoren Michael Schade har under de senaste tjugo åren varit en regelbunden gäst vid festivalen i Salzburg där han har medverkat i bland annat Mozarts Trollflöjten och Titus mildhet, Purcells King Arthur, Haydns Armida och även konsertverk som Haydns Skapelsen och Schuberts Die schöne Müllerin. Han syns också regelbundet på Metropolitan Opera, Bayerische Staatsoper, Canadian Opera Company och Wiener Staatsoper. På hans repertoar finns alla Mozarts och Strauss ledande roller, liksom titelrollen i Brittens Peter Grimes, Aschenbach i Brittens Döden i Venedig, Florestan i Beethovens Fidelio och Målaren i Alban Bergs Lulu. Konsertrepertoaren omfattar såväl Bachs kantater och passioner som Mahlers Das Lied von der Erde, Bruckners Te Deum och Mendelssohns Elias. På senare tid har han även gjort Eisenstein i Strauss d y:s Läderlappen vid Wiener Staatsoper, Stolzing i Wagners Mästersångarna i Nürnberg på La Scala och titelrollen i Mozarts Idomeneo vid Maggio Musicale Fiorentino.

Musiken

Ungefärliga tider

Ludwig van Beethovens Violinkonsert D-dur tillkom under hans rika skaparperiod mellan 1803 och 1808 då en rad stora verk såg dagens ljus, bland fyra symfonier från Eroican till den sjätte. Hittills hade Beethoven bara skrivit solokonserter för sitt eget instrument, pianot, men han hade skrivit två romanser för violin och orkester liksom en så kallad trippelkonsert för violin, cello, piano och orkester. Dessutom finns en ofullbordad violinkonsert från början av 1790-talet. Han var alltså inte helt obekant med fiolen som soloinstrument.

Inspiration till violinkonserten fick han av violinisten och dirigenten Franz Clement som var känd för sin virtuositet. Det var också han som uruppförde verket dagen före dopparedan, 23 december 1806. Solokonserten rönte vid den tiden ingen större uppskattning och var i stort sett bortglömd ända tills violinisten Joseph Joachim framförde det i London nästan fyrtio år senare och placerade det på violinisters standardrepertoar.

Utifrån Beethovens brev till sin förläggare kan vi förstå vilken slags violinspel som tilltalade honom. Han hade hört den berömde Rodolphe Kreutzer spela och var mycket förtjust: ”Jag föredrar hans anspråkslösa sätt och brist på effektsökeri framför all den ytlighet som de flesta virtuoser visar.” Franz Clement var känd för ett ömt och kärleksfullt uttryck, en inte så kraftfull ton men alltid säker intonation. Det är också drag som återspeglas i Beethovens musik. Solostämman har ofta karaktären av en enda lång improvisation och stämningen är övervägande ljus och fridfull.

Första satsen inleds med ett långt orkesterparti med först lätta pukslag, ett återkommande motiv, följt av det sångbara huvudtemat i oboe, klarinett och fagott. Ett energiskt mellanparti leder över till det andra temat som kan ses som en utveckling av det första. Temat vidareutvecklas i ständiga växlingar mellan dur och moll tills solisten äntligen gör bländande entré och broderar ut huvudtemat i glansfull dialog med orkestern. Andra satsen är mild och drömmande. Det första temat presenteras i orkestern, utsmyckat av solistens girlanger. Via en solokadens går satsen utan paus över i finalen som präglas av lekfullt växelspel mellan solist och orkester. En stor solokadens kröner satsen som avslutas med huvudtemat som en sista gång får blomma ut innan kraftfulla orkesterackord sätter punkt för konserten.

Text: Claes M. Cnattingius

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 50 min (inkl. paus)