Mozarts pianokonsert nr 25
Den schweiziske pianisten Francesco Piemontesi har gjort sig ett namn som en mästerlig tolkare av Wolfgang Amadeus Mozarts musik. Här möter han Sveriges Radios Symfoniorkester i Mozarts 25:e pianokonsert. Dirigenten Jukka-Pekka Saraste har en nära relation till Anton Bruckners musik och leder orkestern i den tresatsiga Nowak-utgåvan av Bruckners sista symfoni.
Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 fredag 27 oktober kl 19:03.
1786 var ett produktivt år för Wolfgang Amadeus Mozart. Utöver Figaros bröllop, Pragsymfonin och ett antal praktfulla kammarverk tillkom tre pianokonserter: nr 23, 24 och 25. Fem år tidigare hade Mozart lämnat sitt hatade Salzburg för gott för att söka lyckan som musiker och tonsättare i Wien. Som pianist kom han att göra stor succé i staden och på konserter uppträdde han både som pianosolist och som dirigent i sina egna pianokonserter och symfonier.
Medan de tidiga pianokonserterna kännetecknas av en mer galant och enkel stil, kom de senare att utvecklas i en mer symfonisk riktning. Även dialogen mellan piano och orkester tog stora kliv, med mer raffinerat samspel mellan solist och ensemble. Den 25:e pianokonserten – av totalt 27 – är en av Mozarts största i både omfång och orkesterstorlek, och anses som en av hans allra främsta. I konserten får man – som så ofta hos Mozart – ta del av hans mästerliga förmåga att levandegöra olika känslostämningar som storslagenhet, ömsinthet och elegans; men också den lekfullhet, melodiska sötma och harmoniska uppfinningsrikedom som var några av hans kännemärken.
Om Mozart var ett underbarn som började komponera tidigt, och redan i unga år togs med på resor av fadern till Europas musikaliska huvudstäder, kan Anton Bruckner på många sätt sägas ha varit hans motsats. Mozart flyttade till Wien som 25-åring, men Bruckner flyttade inte permanent till staden förrän i 40-årsåldern och sågs då som något av en excentrisk utböling: en djupt religiös man från landet, med tjock dialekt.
Tonsättaren Bruckner hade svårt att vinna den kräsna Wien-publikens uppskattning. Först 1884, när han hunnit bli 62 år gammal, kom genombrottet med uruppförandet av den sjunde symfonin. Tre år senare påbörjade han den nionde, ett arbete som drog ut på tiden på grund av sjukdom, liksom hans ständiga omarbetningar av tidigare symfonier. Då Bruckner avled 1896 låg det ofullbordade partituret till den nionde symfonin på hans arbetsbord. Olika förslag på fjärde satser har tillkommit, men i denna konsert dirigerar Jukka-Pekka Saraste endast Bruckners tre färdigställda satser, enligt den så kallade Nowak-utgåvan från 1951.
Anton Bruckner var något av en motsägelsernas man. Till sin läggning var han bräcklig och känslig för kritik och han led tidvis av depressioner, men han måste samtidigt ha haft en enorm inre styrka. Han var trots allt kapabel att komponera nio väldiga symfonier med ett unikt och originellt uttryck som intar en särställning i musikhistorien, och den nionde symfonin räknas till hans allra största skapelser.
Text: Axel Lindhe
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Jukka-Pekka Saraste är sedan sommaren 2023 nytillträdd chefsdirigent och konstnärlig ledare för Helsingfors stadsorkester. Han var tidigare chefsdirigent för WDR Symfoniorkester i Köln 2010–2019. Dessförinnan chefsdirigent och konstnärlig ledare för Oslo-Filharmonien 2006–2013, sedermera utnämnd till den norska orkesterns förste hedersdirigent någonsin.
Han har tidigare tjänstgjort hos bland andra Skotska Kammarorkestern, Finska Radions Symfoniorkester – hos vilka han numera är hedersdirigent – och Torontos Symfoniorkester. Han är grundare av och konstnärlig ledare för Finländska Kammarorkestern och medgrundare av stiftelsen LEAD! som erbjuder mentorprogram för unga dirigenter och solister.
Saraste har gästat alla stora världsorkestrar, från Londons Filharmoniska Orkester, Gewandhausorkestern i Leipzig, NHK Symfoniorkester i Tokyo och Orchestre de Paris till San Franciscos Symfoniorkester, New Yorks Filharmoniker, Bostons Symfoniker, samt alla de stora skandinaviska orkestrarna. På senare år har han även etablerat sig som operadirigent med stora framgångar vid Theater an der Wien och Bayerska Statsoperan i München.
Han har spelat in samtliga symfonier av Jean Sibelius och Carl Nielsen med Finska Radions Symfoniorkester. Med Torontos Symfoniorkester har han spelat in verk av Béla Bartók, Henri Dutilleux och Sergej Prokofjev. Och med WDR Symfoniorkester i Köln har han spelat in bland annat Arnold Schönbergs Pelleas och Melisande, Gustav Mahlers symfonier nr 5 och 9, samt Beethovens samtliga symfonier.
Saraste har en förkärlek för romantiska orkesterverk, i synnerhet sådana av Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius, och är internationellt hyllad för sina Mahler-tolkningar. Han har tilldelats Pro Finlandia-medaljen, Sibelius-medaljen, finska statens musikpris, och 2023 förärades han Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden. Han är hedersdoktor vid universiteten i York och Toronto samt vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.
Francesco Piemontesi är en hyllad uttolkare av den klassiska och romantiska tyska pianorepertoaren, inte minst Schuberts pianosonater, liksom soloverk och pianokonserter av Mozart, Beethoven, Brahms och Liszt. På hans repertoar finns även pianokonserter av Ravel, Bartók, Rachmaninov och Schönberg, liksom pianoverk av Olivier Messiaen och Unsuk Chin. Han är en återkommande gäst hos institutioner, festivaler och ensembler världen över och dessutom konstnärlig ledare för festivalen Settimane Musicali di Ascona i staden Locarno i Schweiz, där han är uppvuxen.
Bland höjdpunkterna under säsongen 2023/24 kan nämnas framträdanden med Tonhalle-orkestern i Zürich och New Yorks Filharmoniker med dirigenten Gianandrea Noseda, NDR Elbfilharmonins orkester och DR Symfoniorkestret med Herbert Blomstedt och Finska Radions Symfoniorkester med Hannu Lintu. Han kommer även att gästa Aix-en-Provence-festivalen och Schubertiade-festivalen i Österrike och ge solokonserter i Wigmore Hall i London, Théâtre des Champs-Élysées i Paris och Teatro di San Carlo i Neapel.
Han har gjort ett antal skivinspelningar som fått goda omdömen av såväl kritiker som lyssnare, bland annat av Schuberts sista pianosonater, Debussys preludier, samt pianokonserter av Mozart inspelade med Skotska Kammarorkestern och Andrew Manze. På sin senaste skiva har han spelat in Franz Liszts Transcendentala etyder och Sonat h-moll.
Som kammarmusiker uppträder han med bland andra Renaud Capuçon, Tabea Zimmermann, Leonidas Kavakos, Martha Argerich och Janine Jansen, han har spelat med orkestrar som Berlinerfilharmonikerna, Los Angeles Filharmoniker och Gewandhausorkestern i Leipzig och arbetat med dirigenter som Gianandrea Noseda, Fabio Lusi, Antonio Pappano, Mirga Gražinytė-Tyla, Thomas Søndergård, Daniel Harding och Karina Canellakis.
Musiken
Mozart hade en förmåga att korsa den symfoniska byggnadskonsten med operans dramaturgiska regelverk. Kanske var det orsaken till att hans pianokonserter laddades med ett så påtagligt element av berättande.
Under det sista decenniet av sitt liv komponerade Mozart sjutton pianokonserter, nummer 11 till och med 27. Pianokonsert nr 25 C-dur stod klar i början av december 1786 och uruppfördes troligen i samband med ett adventsfirande samma år. Mozart hade tidigare använt tonarten C-dur i pianokonserterna nr 8, 13 och – tack vare Bo Widerbergs film Elvira Madigan den för svensk publik tveklöst mest kända – nr 21. C-dur återkommer också i flera av hans symfonier, och det som brukar framhållas som utpräglat heroiskt i tonarten kommer tydligt till uttryck i den så kallade Jupitersymfonin, dock komponerad två år efter den tjugofemte pianokonserten.
I den 25:e pianokonserten använde Mozart alltså en välbekant utgångspunkt utifrån vilken han tecknade ett vidsträckt narrativ. Vid tiden rönte han stora framgångar i Wien, och samma år som han skrev pianokonserten hade både den 38:e symfonin och operan Figaros bröllop haft premiär i staden. Ibland har stilistiska likheter framhållits mellan Figaro och pianokonsertens långsamma sats, där det finstämt orkestrerade träblåset skapar en förtätad stämning innan pianot träder fram och vägleder lyssnaren genom konsertens peripeti och slutliga final. Precis som flera av Mozarts senare pianokonserter är den sista satsen utformad som ett rondo, där huvudtemat alterneras med rafflande, kontrasterande passager.
Till och med sekelskiftet 1800 var den 25:e en av Mozarts oftast framförda pianokonserter – av Mozart själv, senare av hans yngste son Franz Xaver, studenten Johann Nepomuk Hummel och möjligen också en ung Beethoven. Det är ett hänförande stycke, inte minst tack vare de utmejslade ”repliker” för både orkestern och solisten som Mozart – precis som för rollfigurerna i sina operor – skär ut, likt en kirurg.
Text: Hedvig Ljungar
Anton Bruckner påbörjade arbetet med sin nionde symfoni 1887. Vid hans bortgång nio år senare låg verket fortfarande ofullbordat, med tre färdiga satser och skisser till en finalsats. Arbetet hade dragit ut på tiden på grund av tonsättarens sviktande hälsa och ständiga omarbetningar av åttonde symfonin, och Bruckner hade hoppats att ”Gud i sin nåd ger mig tillräcklig tid för att göra symfonin färdig”.
Förmodligen hade Bruckner faktiskt kommit en bra bit på väg i arbetet med finalsatsen. Han berättade för sin läkare, Richard Heller, att finalen var tänkt att innehålla en ”lovsång till Gud”, och han spelade även utdrag från finalen på pianot för Heller. Tyvärr tyder mycket på att noter och skisser försvann för alltid, då besökare passade på att plocka med sig notblad som souvenirer från dödsboet.
Den första satsen, betecknad Feierlich, misterioso, börjar oerhört stämningsfullt och bjuder på ett överflöd av olika teman och en växling mellan lyriska och kontrasterande, dramatiska passager. Den andra satsen är ett effektfullt och dramatiskt scherzo, fyllt av explosiv energi. Triodelen brukar vanligtvis hos Bruckner gå i ett lugnare tempo, men här spritter den fram snabbare än omgivande avsnitt. Den långsamma tredje satsen kallade Bruckner för ”ett avsked till livet”. I den tredje satsen citerar han på flera ställen sig själv, och blickar tillbaka mot såväl Miserere-motivet från Gloria-satsen i sin d-mollmässa, som till motiv från den sjunde och den åttonde symfonin.
Bruckner var djupt troende katolik och han tillägnade sin nionde symfoni till Gud: ”Dem lieben Gott”. Verket fick sitt uruppförande vid en konsert i Musikverein i Wien 1903 under ledning av Bruckners tidigare elev, dirigenten Ferdinand Löwe. Som fjärde och sista sats använde Löwe Bruckners Te Deum, en idé som tonsättaren själv hade föreslagit före sin bortgång. Dock gjorde Löwe egna revideringar av partituret, och det skulle dröja ända till 1930-talet innan Bruckners egen version av symfonin uppfördes. På senare år har det gjorts flera rekonstruktioner av finalen, men symfonin framförs ändå oftast i endast tre satser.
Text: Axel Lindhe
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl paus
Lär dig mer genom att lyssna på Sverige Radio P2
Biljetter
Ingår i följande konsertserier:
Fler konserter
PORTRÄTTKONSERT: JACOB MÜHLRAD MED ALEXANDER WESSELY OCH MARTIN FRÖST
Jacob Mühlrad – Porträttkonsert ”REMS” med Alexander Wessely, Svenska Kammarorkestern & Vokalharmonin.
LASSE STEFANZ - SÅ HAR DU ALDRIG SETT DEM FÖRUT!
Succé för Lasse Stefanz – turnén fortsätter i höst!
TIGRAN HAMASYAN TRIO
En av världens främsta pianister alla kategorier kommer till Stockholm!