arrow

Mozarts Don Giovanni

Världsstjärnor som Peter Mattei, Malin Byström och Andrew Staples möter Sveriges Radios Symfoniorkester och sångare ur Radiokören på Berwaldhallens scen i en unik version av Mozarts berömda opera. Don Giovanni hör till operarepertoarens mest älskade och oftast framförda verk och har inspirerat generationer av tonsättare, författare och filosofer. Operans komiska inslag varvas med drama, sorg och – i den oförglömliga upplösningen – övernaturlig skräck.

Föreställningen kan upplevas på Berwaldhallen Play.  Den gavs lördagen den 13 juni 2020 i Berwaldhallen utan publik.  I samarbete med Medici TV.

”I denna uppsättning av Don Giovanni utforskar vi den mörka sidan av att förlita sig på distanskommunikation genom skärmar. I den här världen söker Don Giovanni efter att fånga förförelseögonblicket. Som i ett beroende upprepar och anpassar han sina metoder med så många människor han kan.”

Så beskriver Andrew Staples denna tolkning av Mozarts och librettisten Lorenzo Da Pontes mästerverk. Staples sjunger rollen som Don Ottavio och regisserar dessutom föreställningen, som vuxit fram i nära samarbete med kostymdesigner Helle Carlsson och scenografen Bengt Gomér. ”Den här produktionen är en triumf för samarbetets möjligheter”, betonar han. Produktionen har anpassats till inte bara förutsättningarna i Berwaldhallen utan i högsta grad också de som råder i vår samtid.

På 1630-talet publicerades äldsta skrivna berättelsen om Don Giovanni, eller Don Juan som han heter i original: Förföraren från Sevilla och Stengästen av den spanske pjäsförfattaren och poeten Tirso de Molina. Han skrev hundratals skådespel, samtidigt som han tjänstgjorde som dominikanmunk.

Don Juan porträtteras av de Molina som egoistisk och moraliskt förfallen. Han drar sig inte för att bedra och föra människor bakom ljuset, inte ens begå mord, för att tillfredsställa sina begär. Don Juan lockar och förför, men när förtrollningen bryts gör han alla till sina ovänner, till och med fiender. ”Karaktärerna dras till honom mot deras bättre vetande”, berättar Andrew Staples. ”Han utövar en stark dragningskraft på människorna i sin närhet.”

I dag är det svårt att inte dra paralleller till verklighetens sexualförbrytare. I en tid efter metoo-uppropet går det inte att ignorera att donjuaner finns mitt ibland oss, och även om verkligheten hinner ikapp en del av dem är det fortfarande mycket som aldrig uppdagas.

Dessutom kan Don Juan – den karismatiske, obotfärdige erövraren – paradoxalt nog vara en slags förebild för män som känner sig åsidosatta, bortvalda, som tycker sig ha dragit nitlott i livets lotteri. Flera länders säkerhetstjänster varnar för den internetbaserade incel-kulturen där kvinnohat och uppvigling har ersatt konstruktiva råd och värdefulla stödgrupper för ensamma och frustrerade män.

I en värld där den handlingskraftige, attraktive, populäre mannen fortfarande är ett ideal, så är det tacksamt att idolisera en karaktär som Don Juan. Men då måste man också blunda för att Don Juans skenbara framgång är just det – skenbar.

Ett tidstypiskt, socialt distanserat drama berättas i denna uppsättning av Don Giovanni. Karaktärer såväl som sångare är bildligt och bokstavligt åtskilda bakom skärmar på scenen. Men fysisk distans förtar inte människors psykologiska utsatthet. Tvärtom faller många dagligen offer för människor som uttrycker och utför grova kränkningar med internet som täckmantel.

Andrew Staples fortsätter: ”Vi har föreställt oss en värld som liknar den vi befinner oss i just nu. Karaktärerna håller fysisk distans och tillfredsställer sin törst efter närhet och bekräftelse genom teknologin och alla dess skärmar.”

Don Giovanni betraktas som ett av Mozarts främsta verk. Den är en av de mest spelade operorna i världen och solisterna i denna uppsättning har gestaltat sina respektive roller flera gånger tidigare. Även Daniel Harding återvänder här till operan som han dirigerat bland annat på den världsberömda festivalen i Aix-en-Provence, där för övrigt Peter Mattei sjöng titelrollen som han också gör här i Berwaldhallen.

Mozart klassificerade Don Giovanni som en ”opera buffa”, en genre präglad av humoristiska scener och komiska roller i vardagliga situationer, till skillnad från ”opera seria” som i allmänhet behandlar historiska eller mytologiska händelser. Med våra ögon är kanhända Don Giovanni något av ett mellanting, där den lättsamma musiken inte nödvändigtvis avdramatiserar handlingen utan, som i en skräckfilm, i stället förstärker de grymma inslagen. Andrew Staples beskriver operan som komplex och mångtydig och att den i dag, mer än någonsin, är värd att höra – och diskutera.

Text: David Saulesco


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester. Foto: Julian Hargreaves.

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Daniel Harding är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är sedan 2018 även konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och dessutom hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet internationella orkestrar som Berliner Philharmoniker, Concertgebouworkest och Wiener Philharmoniker.

Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid exempelvis La Scala i Milano, Theater an der Wien, Royal Opera House i London och festivalerna i Salzburg och Aix-en-Provence. Han har gjort ett stort antal skivinspelningar, som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonserter nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Hardings kontrakt som chefsdirigent är förlängt till våren 2025. Hösten 2019 fick han dessutom en ny roll, som orkesterns första konstnärliga ledare med övergripande ansvar för orkesterns konstnärliga vision. Det nya uppdraget omfattar även möjligheten att skapa nya programformat och metoder för att presentera klassisk musik på ett nytt sätt.

”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också växer”, säger Daniel Harding om sitt samarbete med orkestern. ”Det är också ovanligt med en orkester som besitter högsta musikaliska kvalitet men samtidigt så tydligt vill fortsätta utvecklas.”

Harding började spela trumpet som barn, och blev i tonåren intresserad av dirigering. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Simon Rattle vid Birminghams stadssymfoniorkester. Efter ett år fick han själv leda orkestern, vilket blev den professionella debuten som dirigent.

Daniel Harding mottog 2002 den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 nominerades han till Officier Arts et Lettres. Han valdes 2012 in som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2021 utsågs Daniel Harding till Commander of the Most Excellent Order of the British Empire, CBE. Han är även utbildad trafikpilot.

2020 gjorde världsbarytonen Peter Mattei sin första Wozzeck, titelrollen i Alban Bergs opera, på Metropolitan i New York. Samma säsong framförde han Schuberts Winterreise tillsammans med pianisten Lars-David Nilsson på Carnegie Hall i New York. Tillsammans gjorde de en hyllad nordisk turné med stycket, vilken resulterade i såväl en skivinspelning som en TV-version för SVT.

Under 2020 framträdde Peter med titelrollen i Mozarts Don Giovanni vid både Metropolitan och Wiener Staatsoper. Det var också som Don Giovanni Mattei fick sitt internationella genombrott, i Peter Brooks produktion i Aix-en-Provence, och sedan dess har han gjort rollen på bland annat Kungliga Operan, Scottish Opera, Opéra National de Paris och Teatro alla Scala. 2020 gjorde han rollen i en streamad version med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Harding och i regi av Andrew Staples.

Mattei gjorde en sensationell rolldebut som Amfortas i Wagners Parsifal på Metropolitan 2013. Säsongen efter gjorde han ytterligare en succé med Wolfram i Tannhäuser på Staatsoper Berlin. Bland hans många andra roller kan nämnas greven i Figaros bröllop, titelrollen i Billy Budd, Don Fernando i Fidelio och Pentheus i Daniel Börtz Backanterna i Ingmar Bergmans regi på Kungliga Operan

Leporello

John Lundgren engagerades redan under studieåren i solistensemblen på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, som kom att bli hans hemmascen. Han har gjort dramatiska barytonroller som Rodrigo i Verdis Don Carlos, greve Luna i Il Trovatore, Scarpia i Puccinis Tosca och Tarquinius Sextus i Brittens The Rape of Lucretia. Han har även gjort flera Wagnerroller som Kurwenal i Tristan och Isolde, Alberich i Nibelungens ring, Amfortas i Parsifal och på senare tid Vandraren i Siegfried på Leipzigoperan 2015 och Wotan i Valkyrian på Festspelen i Bayreuth 2016 och 2017.

Nutida opera är också en viktig del av hans repertoar, däribland Prospero i Thomas Adès The Tempest på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Hans Gefors Notorious på GöteborgsOperan och inte mindre än fyra roller i Reine Jönssons Cecilia och apkungen på Drottningholmsteatern. 2006 mottog han John Lundgren Birgit Nilsson-priset och 2010 hedrades han med Ridder af Dannebrogordenen av drottning Margrethe II av Danmark.

Don Ottavio

Andrew Staples är en uppmärksammad sångare som uppträtt med dirigenter som Simon Rattle, Daniel Harding och Yannick Nézet-Séguin och orkestrar som Berlinfilharmonikerna, Bayerska radions symfoniorkester, Londons symfoniorkester och Wienfilharmonikerna. Han har gjort flera hyllade framträdanden i Berwaldhallen, exempelvis i Bachs Matteuspassion med Alan Gilbert under Östersjöfestivalen 2019 och i Elgars Gerontius dröm med Daniel Harding hösten 2019.

Som operasångare gästar han regelbundet Royal Opera House i London där han sjungit Tamino i Mozarts Trollflöjten, Flammand i Strauss Capriccio, Narraboth i Salome och Artabanes i Thomas Arnes Artaxerxes. Han är även verksam som mångsidig regissör bakom såväl uppsättningar av klassiker som Così fan tutte och La bohème i London som Händels Dido och Aeneas på en dansklubb i Berlin med Kiez Oper, liksom en produktion för Choir of London där Brittens körklassiker Hymn to St Cecilia interfolieras med verk av palestinska flyktingar. Han arbetar ofta med sin konstnärliga partner Sophie Hunter.

I december 2019 gjorde han en uppmärksammad debut vid Metropolitan i New York som Andres i Alban Bergs Wozzeck. En månad senare rönte han nya framgångar när han på kort varsel hoppade in i Mahlers Das Lied von der Erde med Gustavo Dudamel och New Yorks filharmoniker. Han har spelat in flera stora dramatiska verk på skiva, däribland John Adams opera Doctor Atomic, Edward Elgars Gerontius dröm och Bohuslav Martinůs oratorium Gilgamesheposet.

Donna Anna

Mari Eriksmoen gjorde 2018 en triumferande debut som Mélisande i Debussys Pelléas och Mélisande i Jalet Cherkaouis hyllade uppsättning på Opera Vlaanderen i Antwerpen och Grand Théâtre i Luxemburg med Alejo Pérez. Den senaste tidens har hon gjort Servilia i Sam Browns uppsättning av Mozarts Titus mildhet på Theater an der Wien, Susanna i Figaros bröllop på Den Norske Opera och Romilda i Händels Xerxes på Opéra de Rouen och Théâtre des Champs-Élysées. På konsertscenen har hon också gjort Mahlers åttonde symfoni med Oslo-Filharmonien och Jukka-Pekka Saraste.

Andra höjdpunkter under hennes karriär är Sophie i Rosenkavaljeren på Den Norske Opera, Blonde i Enleveringen ur seraljen på Frankfurtoperan och, som exempel på hennes mångsidighet, Skogsfågeln i Daniel Barenboims Nibelungens ring på La Scala. Hon bjuds ofta in att sjunga Solveig i Griegs Peer Gynt och har spelat in Schumanns Scener ur Goethes Faust med Daniel Harding, Blondei Enleveringen ur seraljen med både René Jacobs och Robin Ticciati samt ett hyllat soloalbum.

Hovsångerskan Malin Byström utsågs 2018 till Årets kvinnliga sångare vid International Opera Awards för sin hyllade gestaltning av titelrollen i Strauss Salome på De National Opera i Amsterdam. 2021 återvänder hon till samma roll, nu vid Wiener Staatsoper, där hon förra året debuterade i Verdis Don Carlos. Byström kommer under året också att sjunga titelrollen i Puccinis Tosca vid både Kungliga Operan och Royal Opera House i London samt gästa Bayerische Staatsoper i Verdis Les Vêpres Siciliennes.

Byström har återkommande sjungit flertalet roller vid Royal Opera House i London, Metropolitan Opera i New York och vid Kungliga Operan i Stockholm. Hon har tidigare sjungit vid Festspelen i Salzburg, Bayerische Staatsoper i München, med William Christie/Les Arts Florissants i Lyon, vid Palau de les Arts i Valencia, Festival d’Aix-en-Provence och Grand Théâtre de Genève. I Sverige har hon förutom vid Kungliga Operan varit engagerad vid GöteborgsOperan och Drottningholms Slottsteater.

På den internationella konsertscenen har Malin Byström gjort flertalet bejublade framträdanden under ledning av dirigent Kurt Masur. Hon har sjungit med Franska Nationalorkestern och Eivind Gullberg Jensen, med Kungliga Hovkapellet och Ralf Weikert samt med Sveriges Radios Symfoniorkester och Herbert Blomstedt. Hon har även sjungit Leonore i Fidelio vid konsertanta framföranden i Bryssel och Paris.

Tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester framträdde hon på Berwaldhallen Play sommaren 2020 i en kritikerrosad streamad bildsändning av Mozarts Don Giovanni under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

Malin Byström är utbildad vid Operahögskolan i Stockholm och har mottagit bland annat Birgit Nilsson-stipendiet och medaljen Litteris et Artibus. 2018 utnämndes Byström till hovsångerska.

Masetto

Henning von Schulman var under åren 2013–2017 engagerad i ensemblen vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn där han sjöng roller som Leporello i Don Giovanni, titelrollen i Figaros bröllop och Banco i Verdis Macbeth. 2018 gjorde han rollen som Sparafucile i Rigoletto på Malmö Opera, han uppträdde under Festspelen i Salzburg i en bejublad uppsättning av Strauss Salome med Franz Welser-Möst och samma höst sjöng han Beethovens nionde symfoni med Kungliga Filharmonikerna i Suntory Hall i Tokyo.

Hösten 2018 debuterade han på GöteborgsOperan som Fasolt i Rhenguldet och gjorde året därpå titelrollen i Figaros bröllop på samma scen. Han sjunger även regelbundet oratorier och lieder: från Verdis Requiem, Stravinskys Pulcinella och Händels Messias till Schuberts Winterreise, Musorgskijs Dödens sånger och danser och Jacques Iberts Don Quichotte. Han har vunnit flera priser och utmärkelser, bland annat Otto Edelmann-tävlingen i Wien 2013 och Birgit Nilsson-stipendiet 2017.

Den svenska sopranen Johanna Wallroth trädde fram i rampljuset i samband med att hon vann första pris i den prestigefyllda Mirjam Helin International Singing Competition 2019. Under två säsonger var hon knuten till Wiener Staatsopers operastudio och mottog 2021 det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet.

Wallroth utbildade sig inledningsvis till dansare vid Kungliga svenska balettskolan men kom senare att fokusera på röststudier och tog examen vid Universität für Musik und darstellende Kunst (MDW) i Wien. Hon gjorde sin operadebut som Barbarina i Figaros bröllop under ledning av Arnold Östman på Ulriksdals slottsteater i Stockholm och har sedan gjort många stora roller på scener i Sverige och Europa, bland andra Despina i Così fan tutte på Schlosstheater Schönbrunn i Wien och Pamina i Trollflöjten på Gnesin-akademin i Moskva. Under säsongen 2019/2020 sjöng hon Zerlina i Don Juan i en uppmärksammad livestreamad föreställning tillsammans med Radiosymfonikerna under ledning av chefsdirigent Daniel Harding. Under säsongerna 2020/21 och 2021/22 framträdde Wallroth också i flera uppsättningar på Wiener Staatsoper.

Johanna Wallroth har också en diger meritlista från konsertscenen. Bland annat har hon gjort Mahlers fjärde symfoni  tillsammans med Sakari Oramo på Musikhuset i Helsingfors och Mozarts Requiem tillsammans med Orchestre Philharmonique de Radio France under ledning av Barbara Hannigan. Hon var solist i Mahlers fjärde symfoni under en turné till Antwerpen, Amsterdam, Dortmund, Köln, Hamburg och Luxemburg tillsammans med Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester.

Säsongen 2022/23 inleds med en debut på Drottningholmsteatern under teaterns operafestival där hon sjunger Leocasta i Vivaldis Il Giustino tillsammans med Drottningholmsteaterns orkester under ledning av George Petrou, och hon framträder för första gången på Opernhaus Zürich i en balettuppsättning med koreografi av Christian Spück efter Monteverdis madrigaler.

Johanna Wallroth är utsedd till ”Klassiska artisten i P2” under säsongen 2022/23 där hon deltar i ett flertal konserter tillsammans med Radiosymfonikerna, bland annat Bergs Sju tidiga sånger under ledning av Daniel Harding, Mozart-arior med Martin Fröst och Schuberts Mässa i ess-dur med Andràs Schiff.

Kommendören

Johan Schinkler har gjort flera stora basroller, framför allt på Folkoperan och GöteborgsOperan. I Göteborg har han bland annat sjungit titelrollen i Bartóks Riddar Blåskäggs borg, Daland i Wagners Den flygande holländaren, Kommendören och Masetto i Don Giovanni och Sarastro i Trollflöjten. På Folkoperan har han synts som Leporello i Don Giovanni, titelrollen i Figaros bröllop, Mefistofeles i Gounods Faust, Parsi Rustomji och Krishna i Philip Glass Satyagraha och titelrollen i Wilhelm Kienzls Don Quixote.

Hösten 2020 återvänder han till Folkoperan som kung Marke i Tristan och Isolde och 2021 väntar rollen som Sparafucile i Rigoletto på Opera Hedeland. Andra Wagnerroller är Hagen i Ragnarök på Lettiska nationaloperan i Riga, Gurnemanz i Parsifal på Wermland Opera och Fafner i Rhenguldet på Dalhalla. Som konsertsångare har han gjort Mozarts Requiem och Bachs Johannespassion. Han har även sjungit Molokov i Chess på svenska och givit svensk röst åt Mufasa i Lejonkungen och Stamfadern i Mulan samt Ragnar i Draktränaren 3.

Musiken

Ungefärliga tider

När operan börjar önskar Don Giovannis tjänare Leporello att han inte var slav under en sådan herre, som lever ett så förkastligt liv. Han håller vakt utanför det hus där Don Giovanni försöker förgripa sig på den unga Donna Anna. När hon ropar på hjälp flyr Don Giovanni och dödar hennes pappa, Kommendören, som går emellan. Donna Anna svär att hämnas och hennes trolovade, Don Ottavio, lovar att hjälpa henne.

Senare råkar Don Giovanni på en av sina tidigare erövringar, Donna Elvira, och avvisar henne genom att låta Leporello räkna upp de tusentals kvinnor han förfört. När Don Giovanni passerar ett bondbröllop försöker han locka med sig bruden, Zerlina, men hindras av Donna Elvira. I stället bjuder han hem hela grannskapet på fest där han hoppas få ett nytt tillfälle att förföra Zerlina. Där konfronteras han av Donna Anna och Don Ottavio, samt bröllopsparet Zerlina och Masetto. Under pistolhot flyr Don Giovanni och Leporello.

Leporello hotar att överge sin herre, men lockas att stanna med löfte om högre lön. Don Giovanni försöker nu förföra Donna Elviras kammarjungfru och byter därför kläder med Leporello, men blir avbruten av Masetto och hans vänner. De känner inte igen honom, och Don Giovanni utnyttjar tillfället till att misshandla och förnedra Masetto när de blir ensamma. Donna Elvira misstar Leporello för sin förre älskare och tar honom i försvar när Donna Anna, Don Ottavio, Zerlina och Masetto fångar honom. Leporellos identitet avslöjas, han flyr, och de andra inser att de blivit duperade.

Don Giovanni och Leporello tar sin tillflykt till en närbelägen kyrkogård. Där hör de en hotfull röst från bortom graven, vid en staty av den mördade Kommendören. Don Giovanni bjuder självsäkert hem statyn på middag. Hemma uppenbarar sig plötsligt statyn, omgiven av en kör av demoner, och de drar med sig Don Giovanni till helvetet. Befriade från sin plågoande reflekterar de övriga inblandade över vad de har upplevt och vad som väntar dem nu.

David Saulesco

Ungefärlig föreställningslängd: 3 tim inkl. paus

Regissör Andrew Staples Scenografi & ljusdesign Bengt Gomér Kostymdesign Helle Carlsson Regiassistent Aurélie Ferrière Projektionstekniker Ishai Mika, Per Rydnert, Anders Granström Ljustekniker Rickard Gabrielsson Presentatör, Sveriges Radio P2 Sara Norling Producent Jan B Larsson Musiktekniker Johan Hyttnäs Sändningstekniker Peter Flodby Bildproducent Karl Thorson Musikscripta Aurélie Ferrière Webbsändning Ulrica Stjernqvist Biträdande redaktör David Saulesco Sociala medierredaktör Joar Plunger Don Giovanni Surtitles © Jonathan Burton 2002, rev. 2019